Det gick alldeles utmärkt att ta sig med tunnelbana ut till Karin och Janne i Cathay View. Det blev en hel del promenerande, dels en bit att gå till första stationen och sedan långa sträckor att gå nere i underjorden för att byta linje.
På vägen till tunnelbanan valde jag att gå på lite mindre vägar istället för längs stora Gongtibeilu eller Dongshimen. Det är lite mer intressant att gå på småvägarna oftast.
Bl.a. kunde man se lite mer av det gamla Beijing, en hutonggränd.
Och titta här Ewa och Staffan! Helt plötsligt så gick jag förbi Gustafs vandrarhem utan att ha en aning om att det var på den gatan det låg.
Cykelreparatören har för tillfället en kund.
väl framme vid tunnelbanestationen så var det dags att köpa biljett. Det gör man smidigt i dessa automater.
Jag ändrade lite på min ursprungsplan, så istället för att ta linje två först så gick jag till en annan station så att jag kunde hoppa på linje 13 direkt. När jag köpt min biljett så försökte jag hitta en skylt som sa vart man skulle gå för att komma till linje 13. men jag hittade ingen. Så till slut fick jag fråga, försökte på engelska men det var hon helt oförstående till, tur då att jag faktiskt kan räkna på kinesiska. Så när jag frågade efter linje 13 så pekade hon mot linje två. Det verkade helt självklart för henne att det var klart att man skulle gå mot skyltningen för linje två om man skulle åka linje tretton. Men jag litade på henne iallafall och körde mina väskor genom röntgen och promenerade sedan i den riktning som hon pekat ut. Och mycket riktigt efter en liten stund så började faktiskt skyltar mot linje 13 dyka upp. Det blev en väldigt lång promenad under jord innan jag till slut var framme vid tåget. Detta var en ändstation för detta tåget, så det gick faktiskt att få en sittplats. Åkte några stationer innan det var dags att byta till linje 15. där var det lite bättre skyltat. Men även här var det en lång promenad under jord innan man kom fram till tåget. Även detta var en ändstation, så sittplats var inga problem här heller. Jag hade hoppats på att tåget skulle gå ovan jord så att jag kunde hålla lite koll på var jag skulle gå av någonstans. Men det gick under jord hela tiden. Det kommer upp ovan jord precis efter där jag gick av. Nåja, jag trodde att jag visste var jag skulle gå av. Så jag höll mig till planen och det visade sig vara helt rätt. Jag valde visserligen fel utgång och kom ut lite för långt västerut. Men så länge det bara handlar om några 100 meter så får man vara nöjd.
Tunnelbanenergången ligger precis i det nordvästra hörnet av Cathay View. Mycket smidigt om man bor där och vill slippa ta bilen in till stan.
För er som känner till området. Detta är i nordvästra hörnet av Cathay View.
Och på norra sidan av vägen så håller ett köpcentrum på att växa fram. Det händer lite grejer på två och ett halvt år.
Cathay View är ett mycket trevligt bostadsområde. Vi bodde i grannområdet, och då var detta området bara halvfärdigt. Men nu såg det ganska klart ut. Riktigt trevligt att gå runt bland husen därinne.
Framme hos Karin och Janne.
Det blev mycket prat, en del dataprojekt och god mat förstås. Tack för en trevlig kväll herr och fru Roos. Hoppas du får iordning på din tunnel, Janne. Berätta gärna hur det går.
Strax efter elva så var det dags att tänka på hemfärd. Då hade tunnelbanan slutat att gå så det fick bli taxi. Karin ringde till management Office för att beställa en taxi. Här i Kina går det nämligen till så att man haffar alla taxibilar ute på gatan. Man kan inte ringa taxibolaget och beställa en taxi. Men bor man i ett sånt här område så kan man alltså ringa kontoret så springer vakterna i området ut och vinkar in en taxi som de sedan dirigerar till huset. Vi väntade nästan en timme men ingen taxi kom. Till slut bestämde Janne att han skulle skjutsa mig hem istället. Det hade nämligen börjat snöa och då är det alltid mycket svårare att få tag i en taxi. Men just när vi satt oss i bilen så kom det en taxi. Det var bra det, så Janne slapp att ge sig ut mitt i natten.
Resan hem gick utmärkt, jag kunde utan problem dirigera chauffören på kinesiska. Det var som om att vissa ord plötsligt kom tillbaka så fort man satte sig i det välbekanta taxibaksätet. Man behöver inte kunna så många ord, med höger, vänster, rakt fram, motorväg, trafikljus, nummer på ringvägarna och stanna, så kommer man långt.
Jag satt och surfade lite när jag kom hem, och sisådär runt två så somnade jag gott. Idag så är det på nytt ordentligt vitt utanför fönstret. Jag har legat och dragit mig länge nog nu. Nu blir det lite frukost, sedan tar jag tunnelbanan ut till västra Beijing där alla elektronikshopparna ligger.
I natt, om allt går enligt planerna så kommer Anna tillbaka från sin Thailandssemester. Det ska bli väldigt trevligt att träffa henne igen. Och det ska bli mysigt med lite sällskap i lägenheten.
Ha det gott och ta hand om varandra.
Kram /Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar