Fotoredigering

Dagen idag har mest gått åt till fotoredigering. Men lite matinköp, poolrensning och telefonstyrelsemöte med SACC TX har jag också hunnit med.

Idag när jag satt och redigerade bilder så såg jag den här bilden som jag tog på golfbanan i måndags. Det var hur många som helst av dessa ekorrar där. Man fick se sig noga för så man inte körde på någon med golfbilen.

Denna bild är ett lysande exempel på hur olika man kan uppleva färger på olika skärmar. Tittar jag på denna bilden på min stora skärm så är gräsmattan alldeles för grön. Inga bra färger alls. Drar jag över bilden till min lilla skärm så ser det helt naturligt ut. Hur ska man då kunna veta hur alla mottagare med olika skärmar ser den. Inte lätt och jag är verkligen kass på sånt här.

Ikväll så åkte vi till Saltgrass och käkade tillsammans med en kollega till Pär från Kiel. De jobbade samtidigt i Geneve, så det var trevligt att träffa honom igen. Jag passade på att förhöra honom om Kiel också.  Så nu vet jag det mesta om Kiel, nu återstår bara frågan om och i så fall, när vi ska flytta dit :)

Nu är jag så trött så att ögonen nästan går i kors. Dags att borsta tänderna och gå och lägga sig. Pär och katten sover redan.

Ha det gott och ta hans om varandra.

Kram /Marie

Golfdagar

Igår gick hela dagen åt att fotografera vid den skandinaviska golfturneringen som bl.a SACC TX anordnar. Jag tror att det var 25 lag som deltog så det var gott om folk.
Turneringen var uppe i The Woodlands, på Augusta Pine. Det visade sig vara ett riktigt flott ställe. Men något annat hade jag nog inte förväntat mig heller.

Den här BMW:n vann man om man gjorde “hole in one“ på nionde hålet. Det var ingen som fick köra hem med den lilla pärlan. Men en av de få tjejerna som var med på tävlingen träffade pinnen utan att bollen gick i. Lite otur, kan man kalla det.

Jag hade en riktigt trevlig dag där jag åkte runt med en golfbil och fotograferade alla spelarna. Jag är ju ingen inbiten golfare själv. Så det jobbigaste var att veta vad som var tillåtet och inte tillåtet att göra när man tog kort. Man ville ju störa så lite som möjligt, och jag känner ju inte till alla de där tysta reglerna som finns i golfvärlden. Men de flesta var ganska avslappnade och tyckte bara att det var roligt att jag fotograferade så jag hoppas att jag inte störde allt för mycket.

Idag var min tennisträning inställd igen. Denna gången för att tränaren skulle vara med på sina barns skola där Barbara Bush gjorde sitt årliga besök idag. Detta gjorde att jag kunde ligga och dra mig en stund längre idag. Det innebär inte att jag sover längre, bara att jag inte kliver upp på ett tag.  Men kl. 11 var det iallafall dags för golfträning. Idag stod bunkerslag på programmet. Riktigt uselt gick det idag, det var inte riktigt min dag idag tror jag.

Resten av dagen har jag mest suttit vid datorn och redigerat foton. Men jag har sagt det förut, det är hopplöst att veta hur det ska vara när man har två skärmar som visar helt olika resultat. Vilken ska man tro på mest. Skulle verkligen behöva kalibrera mina skärmar. Men för att göra det ordentligt behövs en hårdvara som kostar en del. Känns inte jätteroligt att lägga ut pengar på det. Jag är verkligen inte bra på detta. Kan ingen komma och hjälpa mig?
Sen blir ju ingenting lättare av att Lillpisen alltid kommer upp och ska gosa när jag sitter vid datorn. Den senaste tiden har hon dessutom börjat med att lägga sig på min högerarm. Den är ju ändå upptagen av att hålla i pennan så den kan ju inte gosa med henne. Utan hon läger sig alltså på högerarmen och puffar och puffar på vänsterhanden tills jag kliar henne på huvudet och kinderna. Då njuter hon och ligger och spinner så det nästan känns i skrivbordet. Inte kan man köra iväg henne när hon är så gosig. Det är bara att vänta på att hon har gosat färdig innan man kan jobba vidare.

Nu är det snart dags för Vancouver- Nashville. Får hoppas att Sedinarna gör många poäng ikväll så att de kan dra ifrån lite i poängligan.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

USS Lexington och hemresa

Även idag tog vi en lång frukost och sedan blev det lite jobb för Pär innan vi drog iväg för att leta efter ett extrabatteri till min systemkamera. Astrid har bett mig fotografera vid golftävlingen imorgon. Lite tråkigt om man får slut på batteri innan eventet är över. Men jag var lite för snål för att köpa ett originalbatteri, så det blev till att leta lite innan vi hittade ett. Till slut blev det faktiskt på Frys i Houston som vi hittade det vi sökte. 30 USD istället för 79 USD. Får hoppas att det är lite kvalité på det också.

Efter att vi tittat i två affärer i Corpus så gav vi upp och åkte ut till USS Lexington som var dagens mål. Jisses vilket stort fartyg. Det är tydligen lika långt som ett 19 våningars höghus. Riktigt imponerande att se. Och vilken skillnad på standard mot fartyget vi varit på i Houston som jag just nu inte kommer ihåg namnet på,

 

Utsikt från “förarplatsen”

Hmm, inte vad jag hade väntat mig att hitta på ett fartyg som varit med under andra världskriget.

När vi kände oss klara med fartyget styrde vi mot Houston. Men för att få se lite mer av Texas så tog vi inte snabbaste vägen hem, utan körde lite mer söderut än på ditvägen.
Det är inte ofta man behöver vrida på ratten när man kör på vägarna i Texas. Det är nästan så att man blir förvånad när det kommer en liten kurva. Man kör bara rakt rakt rakt och det enda man ser är ingenting och ingenting tills man kommer till ett litet samhälle som ser helt fallfärdigt ut. Så fortsätter det mil efter mil. Ganska sorgligt att se faktiskt. Vi körde väldigt nära kusten vid flera tillfällen och det skulle kunna vara så fint, men istället ser det bara bedrövligt ut.

Väl hemma, efter att jag kört totalt 533 miles under helgen så väntade katten ivrigt på oss. Hon var först in genom dörren och rusade fram till matskålen. Jag gissar att det inte var hon som fått det mesta av maten vi la ut i hennes matskål i fredags.

Nu sitter jag i soffan, bloggar och tittar på mästarnas mästare. Alldeles strax ska jag gå och lägga mig. Ska bara sätta mitt andra batteri på laddning och formatera minneskorten så att jag är redo för morgondagen.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Padre Island

Idag tog vi en lång frukost följd av ett par timmar på hotellrummet. Pär jobbade och jag bloggade och redigerade foton. Sen drog vi ut till Padre Island. Vi hade ingen större koll på vart man skulle åka när man väl var där. Men vi beslutade oss för att åka söderut.

Det var ingen rusningstrafik om man säger så. Efter ca 8  miles körde vi in på en väg som ledde ner till stranden. Givetvis körde man ner bilen på stranden och parkerade där man ville slå sig ner. Men vi ville inte utmana ödet för mycket med vår Volvo, det var ganska lös sand. Så vi parkerade så fort vi kom ner till stranden och tog en lång promenad. Att ligga och sola var inte att tänka på. Det var alldeles för blåsigt för det. Men ganska perfekt väder för en promenad.

Hundar och ungar åker tydligen bäst på flaket på Padre Island.

 

Den här husbilsägaren önskade nog att han varit lika förutseende som oss. Han hade kört fast ordentligt och grävde sig sakta men säkert djupare och djupare ner i sanden. Men det fanns ju gott om stora Trucks på stranden, så förhoppningsvis fick han hjälp.

Stranden såg för tillfället inte särskilt inbjudande ut. Det var sååå mycket tång längs vattenbrynet.

 

Fåglarna verkade inte bry sig om tången iallafall.
Jag kan tänka mig att det var för tidigt på säsongen ännu, om ett tag tar de nog ett ryck och städar bort all tång. Vi såg ett jätteberg med tång som nog var deras avstjälpningsplats.

Det gäller att göra det bekvämt för sig när man är på stranden. Att folk har hela släpvagnar med sig med grillutrustning är inget ovanligt. Den här familjen hade t.o.m ett toarum i tyg med sig.

Vi stötte också på den här godingen. En Portugisisk örlogsmanet. Vi undvek som väl var att komma i närhet av manetens giftiga trådar. Sån tur hade inte en annan svensk familj som också bor i Houston. Deras barn kom i kontakt med trådarna när de var nere vid kusten för ett tag sedan och brände sig illa. Det gjorde tydligen fruktansvärt ont. So tur var fick de snabb hjälp av några rutinerade Texasbor.

Det var inte så packat på den här delen av stranden precis.

Vi kollade in dynerna också. Det enda man såg därifrån var oändliga ytor av obebyggd mark.

Det finns många regler att hålla ordning på om man ska vistas på den här stranden.
Men tydligen så stod det inget om att skjutvapen var förbjudet eftersom skylten var full av kulhål. Kanske det står under den överstrukna texten.

Efter en kort visit på Padre Island National Seashore Visitor center så gav vi oss norrut igen. vi körde ner till stranden där det tydligen var lite mer turistbetonat. Där var betydligt mer folk, men lika blåsigt och lika mycket tång var det där.

Parkeringen utanför Visitor Center. Här ser man en del av den stora orörda ytan. Detta är tydligen ett paradis för fågelskådare. Här har de också ett program för att rädda den utrotningshotade “Sea Turtle”. Det var anmälningsplikt om man såg en av dessa sköldpaddor.

När vi kände oss färdig med ön så begav vi oss av mot fastlandet igen. Vi stannade på Applebee och käkade lite. Sen blev det lite slapp på rummet innan vi drog ner mot stan igen. Även denna dagen var det Brewster Street Ice House som var målet.
Men idag besluta vi oss för att köra hela vägen dit. Ett tag innan vi kom fram så konstaterade Pär att det var väldigt lätt att hitta i denna staden. Vad tror ni hände sedan? Givetvis! Vi körde fel. Igår gick vi ju dit, med bilen kunde man inte ta samma väg. Så efter en del snurrande så var det min iphone som räddade situationen åt oss. Så till slut hade jag rattat Volvon fram till vårt mål. Både tjejen i insläppet, servitrisen och personalen som tog emot matbeställningen kände igen oss och hälsade oss välkomna tillbaka. Det var betydligt mer folk där idag, men troligtvis är de flesta som är där den här tiden på året Corpus bor. Så då är det väl lätt att komma ihåg utbölingar som vi.

Idag var det Middle of the road som spelade. Country förstås men påminde också en hel del om svensk dansbandsmusik. Många var det som var uppe och dansade.

Nu sitter vi i hotellbaren och ska snart dra oss tillbaka för kvällen.

I morgon blir det en lugn morgon. Sen står USS Lexington på programmet innan vi åker tillbaka mot Houston.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Corpus Christi

Först och främst, mitt livs första tennismatch gick bra. Visserligen förlorade vi, men jag känner mig ganska nöjd med min insats. Lite nervös i början förstås med en del onödiga missar som följd. Men vad kan man begära? Lite träning i dubbeltaktik skulle inte sitta helt fel för mig. Kände mig lite vilsen på vilken position i banan jag skulle ta ibland. Men det var kul, om än väldigt varmt. Vi spelade i fullt solsken, ingen skugga att få och solen stekte på ordentligt. Och ändå är det bara mars, hur fungera det att spela i juni kan man ju undra.

Efter matchen så åkte jag hem och klarade av säsongens premiärdopp i poolen. Så nu var det avklarat.
Kjolen fungerade fin fint, det kommer att bli kjol hädanefter när jag spelar tennis. Det var riktigt gott att ha den. Några har efterfrågat en bild på mig iförd denna omtalade kjol. Vi får se. Vem vet kanske det dyker upp en bild en dag. Men jag lovar inget.

Igår strax efter lunch så fyllde vi kattens utematskål med mat och drog iväg till Corpus Christi. De två stora katterna som brukar besöka oss i trädgården tycker nog det är toppen när vi åker bort. Mat serverat i en stor skål. Hoppas att de lämnar lite till Lillpisen iallafall.

Väl framme i Corpus så checkade vi in på hotellet och drog sedan in mot stan. Vi parkerade längs med strandpromenaden och gick sedan sista biten till vårt mål för kvällen. Brewster Street Ice House.

Längs vägen fick vi se båtar....

..USS Lexington, ett krigsskepp från andra världskriget som vi tänker besöka imorgon...

...och en massa fåglar

Vi var nog de enda gästerna på Brewster som kom dit gåendes. Vägen dit var inte så inbjudande precis.

Men till slut kom vi fram. Hmm, vi undrade lite om vi verkligen skulle våga oss in där.

Men när vi kom till framsidan så såg det betydligt mer inbjudande ut. Så vi gick in.

Det visade sig var ett riktigt stort ställe. Inte särskilt mycket folk, men det fyllde på en del under kvällen.

Vi fick se när solen gick ner bakom oljeraffinaderierna. Det var också den vyn som mötte oss när vi närmade oss Corpus, En vägg av raffinaderier. Inte sp vackert precis.

Efter att vi fått i oss lite mat så var det dags för kvällens band att spela. Det var ett Countryband med ett för oss okänt namn. Vi lyssnade på tre låtar sen styrde vi våra steg mot bilen för att bege oss tillbaka till vårt hotell.

Vi lärde oss något nytt också under kvällen. Gästerna köpte dricka till bandmedlemmarna. Med jämna mellanrum så såg man servitrisen komma upp med någon dricka till någon i bandet och sen pekade hon ut vem som var givaren. Lite rolig ide, men inte så kul kanske om det är någon i bandet som inte får något alls.

När vi kom tillbaka till hotellet tog vi oss en drink i baren innan vi somna de sött i den goa hotellsängen.

Nu ska vi åka ut på Padre Island. Det är varmt, ca 30 grader, men det blåser ganska mycket. Så det blir nog bara en promenad på stranden. Vi får se vad dagen bjuder på helt enkelt.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie