Ingen fyrakronors precis

Kvällens fråga var vad vi skulle äta idag. Kinamat föreslog Pär.  Fredrik sökte på google och hittade en Kinarestaurang som inte låg så långt ifrån en tunnelbanestation. Det var ett krav i  kväll eftersom regnet bara fortsätter att ösa ner.  Vi kollade inte upp vad det var för stil på Kinarestaurangen innan vi åkte dit. Pär hoppades på att det skulle vara en “hål i väggen” restaurang med rimliga priser. Men när det visade sig att restaurangen låg i ett exklusivt köpcentrum så förstod vi att det inte riktigt var den nivån på stället. Det visade sig vara en fin restaurang med många många sittplatser. Maten var riktigt god, men också dyr så klart. Ibland önskar jag mig tillbaka till Kina där man kunde beställa in flera olika sorters rätter bara för att man inte kunde motstå allt gott och ändå bara betala en mycket liten summa. En restaurang som jag ofta tänker på är  “plåtverkstan”. Jag kallade den det för att det var ett väldigt enkelt ställe som såg ut som en blandning av slakteri och plåtverkstad. Men god mat hade de. Man grillade sin egen mat på bordet. De hade inga menyer på engelska och ägarna som också serverade maten kunde inte ett ord engelska.  Men det gjorde inget, för efter att vi varit där ett par gånger behövde vi inte ens försöka förklara vad vi ville ha. Ägarinnan plockade genast fram våra favoriter till oss när vi kom. Hon visste precis vad vi ville ha. Men eftersom vi inte vet vad som stod på menyn så kanske vi missade en massa smaskiga saker. Men det gör inget, för det vi fick var alltid riktigt gott.

Plåtverkstan i Peking. I plastlådan som står under bordet la man
sina ytterkläder så att de inte skulle lukta så mycket av all grillos.

Nu är vi tillbaka på hotellet. Fredrik är hemma hos sig och förbereder sig för föreläsningen i morgon.

Imorgon ska han ha föreläsning fram till 12-30, sedan r tanken att vi åker till Walmart och shoppar lite saker Fredrik behöver komplettera med.
De säger att det ska sluta regna i morgon eftermiddag. Vi hoppas att det stämmer så att vi kan vara ute och strosa lite.

Godnatt på er alla

Kram /Marie

Ännu mera regn

Det regnar och regnar och regnar. Men vi pallrade iallafall oss iväg ut i förmiddags. Vi tog tunnelbanan några stationer västerut och promenerade sedan med paraplyerna uppfällda hemåt igen.
Vi stannade på vägen och käkade. Det blev Libanesiskt. Sen promenerade vi lite till och hamnade på Starbucks där det blev två dubbla espresso long shot.
Perfekt. Riktigt starkt kaffe i stora porslinskoppar istället för de hemska pappmuggarna man alltid får i USA.  Vi var nog de enda icke studenterna som just då besökte detta café. Överallt satt studenter i grupper med sina laptop och arbetade. Det märks att det är en riktig studentstad vi är i.

När vi skulle gå ut från Starbucks så hade regnet övergått i ösregn. Men det var bara att trotsa vädret och strosa hemåt. Pärs paraply gick sönder på vägen. Pinnen man håller i gick helt av. Så sista biten hade han bara själva taket av paraplyet. Men det gick bra det med. Men när vi kom tillbaka till hotellet åkte det i soporna. Tur att jag har packat ner tre paraplyer, för inte har det slutat regna inte. Snart ska vi träffa Fredrik för att gå ut och äta någonstans och utanför fönstret så öser det ner.  Hmm, undrar om Fredrik har något paraply? Annars blir en av oss väldigt blöt.

Ha det gott

Kram /Marie

Regn i Montreal

Tyvärr visade det sig att väderprognosen stämde för Montreal idag. Det regnar ordentligt. Enligt prognosen ska regnet fortsätta tills i morgon eftermiddag.  Vi får se vad vi hittar på idag. Fredrik är i skolan hela dagen och vi hade väl tänkt att vara turister och promenera runt i stan. Men det känns ju inte speciellt lockande i detta vädret. Vi får se vad det blir.

I går kom vi iallafall fram till Montreal i god ordning. Fast det var sååå lång kö igenom immigration. Tur att det inte tar lika lång tid som i USA för varje person. Så vi var väl igenom på en timme ungefär, sedan fick vi leta efter Fredriks skidor som vi hade med oss till honom. De kom inte på det ordinarie bandet och inte på specialbagagebandet. Men efter att ha tagit en extra tur runt bagagebanden så hittade jag dem till slut liggandes mitt på golvet mellan två band. Hmm, känns inte som en särskilt bra hantering.

När vi kom in till Montreal mötte Fredrik upp oss och tog oss till en sportsbar för att käka lite.
Det var så mysigt att få träffa Fredrik igen, och till min stora förvåning och glädje så hade han klippt sig, och det rejält. Det såg jättebra ut.
Efter käk och en promenad på stan så kikade vi in i Fredriks studentrum. Sedan följde han med oss till vårt hotellrum för att hämta resväskan med grejer som vi haft med till honom. 
Och idag är han alltså i skolan hela dagen och vi ska roa oss själva är det tänkt.
Tur att jag packade ner paraply:)

Till sist en liten hälsning till dig som anonymt kommenterade mitt förra inlägg, Vett och etikett är inget som följer med Senatorkortet, så har man inte det innan så blir det inte bättre bara för att man flyger ofta med Lufthansa:)

Ha det gott

Kram /Marie

I väntan på departure

Nu sitter vi i loungen och väntar på att kliva på planet till Kanada. förutom att det är väldigt trevligt att resa med Pär istället för att resa ensam så är det ytterligare ett plus med att resa med honom. För då får man sitta i loungen eftersom han har senatorkort med Lufthansa.

Det var inte så lätt att packa inför denna resa. I Houston är det fortfarande sommarvärme. I Montreal ska det bli regn och mellan 9-13 grader säger de. Jag föredrar absolut 30 grader och sol som det är i Houston just nu. Men då uppskattar man väl värmen ännu mer när man kommer tillbaka antar jag.

Ha det gott

Kram / Marie

Kursdag

Idag var jag på ett tvåtimmarsföredrag om Constant Contact. Det är det företaget vi använder för att skicka ut våra nyhetsbrev och de anordnade ett föredrag gratis, så jag tyckte att det var lika bra att kolla in var det var för något. Det var bara öppet för de som startat ett 60-dagars trialkonto, så det hela skulle väl gå ut på att försöka få oss alla att signa upp för ett betalkonto trodde jag.
Men det var inte alls så säljinriktat, utan hon var riktigt duktig på att på de två timmarna visa oss så mycket som möjligt av programmets möjlighet utan att man på något sätt kände sig tvingad att köpa ett abonnemang.
Jag har ju redan hunnit göra ett nyhetsbrev med detta företaget, så det mesta hon gick igenom kände jag igen. Men några nya saker lärde jag mig allt, så jag tyckte att det var två riktigt givande timmar.

Igår på photoshopkursen så gick brandlarmet igång. Det var bara att packa ihop sina grejer och ge sig ut på parkeringen. Eftersom jag anmälde mig efter att kursen egentligen var full så använder jag min egen laptop på lektionerna. Och den ville jag förstås inte lämna kvar i klassrummet ifall larmet skulle visa sig vara ett riktigt larm. Så det blev lite stress att pack ihop, men vi kom iallafall ut ordentligt under ordnade former. Och som väl var så visade det sig vara falsklarm. Så efter tio minuter så fick vi gå in igen, Men vi hann njuta av det fina vädret en stund iallafall.

Efter kursen så åkte jag och handlade lite på Sam´s Club. Det är en storpacksaffär som man måste vara medlem i för att handla. Jag brukar åka dit och handla grekisk yoghurt bl.a. Och nu märks det att vi närmar oss holiday season på allvar. Julpyntet är på plats. Vi såg ju julpynt redan i augusti i en affär här i Houston, men det var nog en av de få som redan hade uppe pyntet. Men nu börjar det alltså på riktigt. Julpynt och Halloween är det som gäller nu.

På kvällen stack vi iväg för att spela tennis en stund. När jag plockade upp mitt racket från fodralen så blev jag ganska förvånad när jag märkte att mina strängar hade gått sönder. Hmm, inte så lätt att spela med trasiga strängar. Idag åkte jag till Tennis Express och lämnade in racketen för omsträngning.

I morgon åker vi till Montreal. Det ska bli så kul att komma dit och få träffa Fredrik och se hur han har det. 
Kvar hemma och vaktar huset är vår lilla fyrfota vän. Hon får bo ute medans vi är borta, grannen har lovat att ge henne mat. En del djur har ju, liksom små barn något gosedjur eller någon gosefilt som de gillar väldigt mycket. Det hade ju varit bra om Lillpisen hade det så att man kunde lägga ut det till henne medans vi är borta. Men det har hon alltså inte. Men kanske någon av mina skor går lika bra. Hon verkar gilla alla mina skor skarpt. Så fort hon kommer i närheten av dem så stryker hon sig emot dem, och ibland lägger hon sig och sover intill dem. Undrar vad jag har för speciell sorts fotsvett som tilltalar henne så mycket.

 

Nej, nu ska jag packa det sista.

Ha det gott

Kram /Marie

Måndag igen

Så var det måndag igen, och snart ska jag ge mig iväg till min kurs.
Det var lite tungt att gå upp idag. Men det är kanske så när man envisas med att vakna vi 5 tiden och sen ligga vaken i några timmar. För det mesta somnar jag inte om igen. Men det gjorde jag idag och då är det så tungt i huvudet när man vaknar vid nio igen. Det kanske är bättre att gå upp kl. 5 istället.

I går var vi i Memorial park. Jag slog på några golfbollar tillsammans med Staffan medans Pär och Ewa tog en promenad. Sedan blev det lunch på en Grekisk snabbmatrestaurang.
När vi kom hem blev det ett dopp och sedan låg jag i solstolen. Vad skönt det var. Precis lagom temperatur. Det var längesedan man kunde ligga där utan att få värmeslag. Det har verkligen blivit ett omslag i vädret. Lite svalare på morgonen och inte stekande hett på dagen, det ska väl hålla sig runt 30 grader  den här veckan. Det ser jag fram emot.

I lördags var vi på gymmet. Det var såå längesedan jag var där. Jag körde lite armträning och lite benträning. Och det känns i mina armar nu att det var ett tag sedan jag var där. Får se om jag kan ta tag i mig själv och sticka dit lite oftare.
På lördagskvällen var vi bjudna hem till Ulrika och Johan, tillsammans med ett gäng svenskar till. Gott och trevligt var det. Tack Ulrika och Johan för en  trevlig kväll.

 

I helgen fick jag också en lite spännande förfrågan som jag är väldigt sugen på. Får se om det går i lås. Det är egentligen ingen stor grej alls. Men jag skulle tycka att det var väldigt kul om det blev så. Lite fel tid på året bara (februari), men man kan inte få allt.

Nej, hög tid att packa ner datorn och sticka till kursen.

Ha det gott

Kram /Marie

Väntan är över

Jaha, nu har både Orkin man och Fed ex varit här och gjort vad de skulle. Så nu är det väl bara att ge sig ut och fotografera lite.
Det var inte att tänka på precis efter att objektivet var levererats. Då öppnade sig himlen och vi fick ett ordentligt skyfall och några ordentliga åsksmällar. Men nu skiner solen igen och temperaturen ligger väl på lite drygt 30 grader i skuggan.
Men lite omslag har det allt blivit på vädret. Nu är det inte olidligt varmt så fort man vaknar på morgonen, utan man kan faktiskt ha altandörren öppen en stund och få in lite luft i huset en stund på morgonen. Men sen gäller det ju att stänga dörren i tid också. Ett bra tecken på att man har haft öppet för länge är när det är så fuktigt at det börjar droppa från ventilerna i taket.

Annars har jag ägnat en del tid åt att få mina vpn-tunnlar att fungera. Den svenska har fungerat hela tiden men tunnelpaketet hos purevpn har av någon anledning inte fungerat på ett tag. Men nu börjar ju NHL-säsongen på riktigt snart och då måste ju vår Kanadensiska tunnel fungera ordentligt så att vi kan följa Vancouver.  Så jag satte mig ner och gjorde om mina inställningar och nu fungerar det som det ska. När köper en tunnel med purevpn så får man flera länder i ett paket. Jag har bara brytt mig om att installera Kanada och England förut. Men nu när jag ändå var i farten så bestämde jag mig för att få igång allihop. Så nu ser min vpnlista ut så här.

Inte för att jag vet om jag någonsin kommer att använda te.x Luxembourg eller Holland. Men man vet aldrig, kanske Sverige spelar någon viktig match mot ett av de länderna och de bara visas på deras tv :)  Nåja, de ingick ju liksom i paketet så det skadar ju inte att ha dem där.

Nu har Pär kommit från jobbet och vi ska cykla iväg och köpa lite tennisbollar så att vi kan spela lite i kväll. Vi slängde alla våra bollar sist vi spelade för att vi skulle bli tvingade att köpa nya. Vi har spelat med riktigt sumpiga bollar alldeles för länge nu.

Erika, om du undrar vad  är för  besökare på din blogg från olika länder idag, så är det bara jag som har varit ute och krupit i lite olika tunnlar.

Ha det gott

Kram /Marie

Väntan

Just  nu sitter jag och väntar på min favoritkille, “Orkin Man” . Det var ju inte så länge sedan de var här. Men förra gången var en extragång eftersom de inte hade kunnat komma in i huset de senaste två gångerna när vi inte var hemma. Så just nu har vi inga problem alls med kackerlackor inomhus, men det skadar ju inte att de kommer hit och förgiftar vårt hus lite ändå.

Jag väntar också på att mitt objektiv som jag beställde igår ska komma. Här går det undan, jag beställde det i går eftermiddag och de säger att det ska levereras i eftermiddag.
Efter stor tvekan och ångest så blev det ett Canon EF 70-200mm f/4L USM.

Det är så svårt att välja på alla dessa objektiv som finns. Och alltid finns det några bättre som man hellre skulle vilja ha. Men det får bli när jag blir stor flicka och tjänar egna pengar tror jag:)
Jag hade ju tänkt att beställa det på B & H såklart och så ville jag att det skulle levereras innan vi åker till Montreal på onsdag. Men se det gick inte. På B&H firar de Succos och har stängt fram till söndag. September är ingen bra månad om man har tänkt sig att handla hos dem. Det verkar som judarna har samlat alla sina högtider under en och samma månad, det har varit mer stängt än öppet denna månad.

Igår hände inte så mycket. Jag satt med i en telefonkonferens under en och en halv timme. För min del var det mest lyssning som gällde, så det var inte särskilt betungande.

Sedan åkte jag till posten. Alltid förenat med lite ångest att åka dit. Långa köer och otrevlig personal. Men den här gången behövde jag inte stå i kö och träffa någon expedit. Det var ett lätt brev jag skulle skicka till Sverige den här gången, så då gick automaten utmärkt att använda.

Pär hade med sig en kollega från Genève hem från jobbet. Så det blev lite grillat och mycket prat under kvällen. En trevlig kväll. En hel del myggbett blev det för min del också. De är luriga myggorna här. Man ser eller hör dem inte. Men betten kliar väldigt mycket.
När vi gick in efter att gästen åkt hem så påpekade jag för Pär hur otroligt myggbiten jag blivit. Han tittade lite konstigt på mig och sa att nu måste jag skoja. Det fanns ju inte en enda mygga där ute påstod han. Då visade jag mina ben och fötter. Va, otroligt, jag såg inte en enda mygga,  var svaret jag fick.
Visst är det orättvist? Finns det inget sätt att blanda ut blodet på så att man inte blir så attraktiv för de där små ilskna insekterna?

Nu ska jag se om jag hinner med lite frukost innan Orkin kommer.

Ha det gott

Kram /Marie

Filipstads bästa skådespelare, eller?

Hade jag varit ansvarig för ett humorprogram och gjort det här klippet hade jag varit väldigt nöjd. Men om det här klippet verkligen är på riktigt så är jag väldigt nöjd med att inte bo i Filipstad. Riktig skrämmande faktiskt.

 

Vi har gått med i ett återvinningsprogram här i vårt område. Det är damklubben här på området som har kört igång det här. Jättebra, vi har fått en stor plastlåda som vi fyller med all återvinning hur som helst. Inget sorterande här inte. En gång i veckan ställer vi ut lådan på trottoaren och så kommer det en återvinningsbil och tömmer lådan.  Går man runt i området kvällen innan tömning så ser man vilka som är med i programmet. Det är inte många, kanske vart 20:e hus. För oss är det här toppen. Förut samlade vi all återvinning i garaget för att när det blivit lite väl mycket slänga in det i Volvon och köra det till återvinningscentralen. Men på köpet fick man alltid en och annan kackerlacka som tyckte att det var bra att bo bland vårt returpapper. Det är synd om kackerlackorna men bra för oss som får lite mer plats i garaget nu.


Just denna veckan hade vi inte åstadkommit så mycket återvinning,
så vi kunde fylla på med ett litet lager vi hade kvar i garaget.
Därav alla Starbucksflaskorna. En av Fredriks favoritdryck.

Annars så finns det ett företag som tycker att favoritdrycken borde vara den här istället.

Jag föredrar absolut Starbucks framför Absolut. Igår tog jag med mig våra ihopsamlade mynt och körde ner dem i en myntautomat i vår mataffär. Om man vill kan man välja att sätta in pengarna på ett “gift card” då är det gratis att växla in mynten. Jag brukar alltid sätta in pengarna på mitt Starbuckskort. Då känns det nästan som att det är gratis att dricka Frappuccino, vad lättlurad man är va?

Nu ska jag titta på de Svenska nyheterna och se hur det går i rösträkningen.

Ha det gott

Kram /Marie

En lite bättre dag i dag.

I dag mådde jag betydligt bättre när jag vaknade. Skönt. Fortfarande, täppt i näsan och lite hostig, men inte alls lika tung i huvudet. Så det finns hopp.

I dag tryckte Peter på sändknappen och skickade ut vårt första nyhetsbrev. Det känns bra nu när det gått ut. Nu återstår att se vad folk tycker om det.

Jag tog det lugnt på förmiddagen idag för att sedan åka till min photoshopkurs.
När den var avslutad satte jag mig i bilen för att åka till Hotel Crown Plaza. Det var det hotellet vi bodde på när vi var här på våren 2008 på vår tittresa. Det är det hotellet som de flesta Caterpillarfolk bor på när de är på besök i Houston. Anledningen till att jag åkte dit var att Pär skulle få skjuts till hotellet av en Tysk kollega som kom med samma plan som honom idag. Då slapp jag åka hela vägen ut till flygplatsen för att hämta upp Pär.
Jag fick sitta och vänta ganska länge, men medans jag väntade ringde Fredrik på skype och mitt under vårt samtal så dök Pärs kollega från Genève upp i lobbyn. Så då gick ju tiden lite fortare.
Fredrik hade på förslag att vi skulle titta på en NHL-match när vi kommer på besök till honom. Jag kollade på möjligheter att köpa biljetter. Men det visade sig vara ganska svårt. Just till den här matchen vi kunde se kostade de billigaste biljetterna 145 dollar styck. Och för de allra flesta andra matcher var det totalt utsålt. Otroligt! Men Fredrik ska fråga någon han känner i Montreal som brukar gå på hockey om det finns något annat sätt att köpa biljetter på. Så vi får vänta och se helt enkelt.

Vi upptäckte för ett tag sedan att vi hade en jättestor gren från grannens träd liggande i en av våra palmer. Grenen var inte helt av utan satt fortfarande fast en aning i trädet. Det var ingen av grannarna bredvid oss, utan den granne som så att säga är bakom oss. Alltså på en helt annan gata. Jag hade ingen som helst aning om vilka som bodde där. Vi har aldrig hört ett knyst från dem Men jag samlade lite mod i fredags och gick bort och ringde på hos dem. Det var lite spännande, jag hade ju verkligen ingen aning om vad det skulle var för en typ som öppnade, ung, gammal, sur, arg, glad? Det visade sig vara ett gammalt par som bodde i huset. Ett mycket trevligt äldre par ska tilläggas. De tog trädproblemet på största allvar och lovade att de skulle åtgärda det så fort som möjligt. Jag bedyrade att det inte var någon brådska. Men redan nästa dag ringde herren i huset på hos mig för att ta sig en titt på situationen i min trädgård. Han bestämde sig för att ta tag i situationen på en gång. Jag försökte få honom att vänta tills måndag då Pär skulle komma hem och han kunde hjälpa till. Men det ville han absolut inte göra. Då försökte jag erbjuda mig att hjälpa till, men se det fick jag inte heller. Så det var bara att låta honom hållas. Men jag var allt lite rädd att han skull skada sig där inne bland de taggiga palmerna eller ramla ner i poolen eller svimma av värmeslag eller något liknande. Men det gick bra. Tur att det inte var 35 grader just denna dagen. Han sågade grenen i mindre bitar och slängde över delarna över staketet in i sin egen trädgård. När han var klar kom han ut ur vår lilla djungel både blodig och med ett stort blåmärke på handen. Han åt tydligen blodtunnande så det behövdes inte mycket för att det skulle bli såna blåmärken, men det såg inte vackert ut. Men det gick ju bra till slut iallafall.
Slutet gott allting gott, och vi var båda överrens om att det var på tiden att vi träffades efter att ha bott grannar i två år. Men fast att vi inte bor många meter i från varandra så är det en liten bit om man ska gå till varandra. Han tog till och med bilen hem till mig :)
Farbror John på väg in till palmen. Palmerna har vassa taggar som innehåller något slags gift.
Sticker man sig på dem får man små sår som gör riktigt ont.

En liten del av grenen är kvar i palmen. Om man tittar noga så ser man Johns ben i högra delen av bilden.

Nu i kväll har vi bokat hotell i Montreal, det är ju en fördel om man har någonstans att bo när man kommer dit.

Ha en bra dag,

Kram /Marie

Ingen ork

Jag är sjuk, täppt i näsan, hostig och lite febrig. Så det har inte blivit mycket gjort idag.

Igår kväll var jag hemma hos Ewa och Staffan och åt gott och njöt av trevligt sällskap. Hoppas nu bara inte att de blir sjuka.

Idag var det lite sämre vad det gäller maten. När jag framåt eftermiddagen började känna mig hungrig så satte jag mig i bilen och körde till närmsta MC Donalds och inhandlade en påse mat som jag tog hem och åt i tv-soffan samtidigt som jag tittade på valvakan på SVT.
Där blev jag sen sittande hela eftermiddagen och kvällen.  När sen Alliansen var färdiga i SVT-studion och skulle vidare till TV 4 så bytte jag till att titta på TV 4 på min iphone. Där kan jag nämligen, iallafall fram till den 30 september titta på flera olika tv4 kanaler i sin helhet, live.  Det är förstås en  liten skärm, men med otroligt bra bild.
När de slutade sitt valprogram satte jag mig och gjorde några sista finjusteringar på nyhetsbrevet som ska skickas ut i morgon. När det var avslutat så tänkte jag att nu måste det vara hög tid att gå och lägga sig. Jag blev ganska förvånad när jag kikade på datorklockan och såg att klockan bara var strax efter åtta på kvällen. Jag hade tydligen helt gått in i tv-programmen, och i Sverige var ju klockan långt efter midnatt när de avslutade sina valsändningar, så jag trodde att klockan var lika mycket här.
Men det spelar inte så stor roll, jag är väldigt trött, så jag kommer alldeles strax att krypa ner i sängen iallafall. Och hoppas på att jag mår bättre i morgon så att jag kan komma iväg på min kurs.

I morgon kommer Pär tillbaka från Europa. Det blir bra det. Undrar bara om han får tillbaka sin del av sängen, eller om Lillpisen har mutat in den för gott nu? Hon har ju till och med skaffat sig en huvudkudde.

Godnatt

Kram/ Marie

Bankärende

Jag har blivit förkyld igen, usch och fy, inte skoj. I går var jag så trött så att jag gick och la mig innan kl. var nio. Jag somnade direkt, men fick betala priset för min tidiga sänggång när jag vaknade kl.12 och låg vaken ett par timmar.
Jag började morgonen idag med en rejäl nysning, och som ett brev på posten så följde näsblod på nysningen. Jag borde kanske någon gång se till att göra något åt det där. För det är ganska jobbigt att få näsblod flera gånger om dagen när man är förkyld. Och det är ganska ordentligt flöde också. Senare på förmiddagen satt jag och pratade med Fredrik i telefon, och utan förvarningen så körde det igång igen. Det var bara att slänga ifrån sig luren och rusa ut i badrummet.

Samtalet jag hade med Fredrik handlade om betalningen av hans terminsavgift. Eftersom vi inte hittade något sätt att göra betalningen online från vår bank, så hade vi skickat in vår kreditkortsinformation till skolan för at de skulle kunna dra pengarna därifrån. Men, se det gick inte, man kan bara betala 2000 Kanada dollar per termin med ett kort. Vi skulle denna gång betala 5600 CAD. Det vi kunde göra var att lämna uppgift på tre olika kreditkort och dela upp summan på de tre. Va, vem har tre olika kreditkort? Inte vi iallafall. Så det var en wire-överföring som behövdes till slut iallafall. Men eftersom vi inte lyckats hitta något sätt online att göra det så fick jag åka till banken och fixa det. Jag frågade bankmannen om det inte gick att göra online. Han bara tittade konstigt på mig och skakade på huvudet. Det verkade vara en väldigt korkad fråga jag ställde. Men om jag skulle göra denna överföringen många gånger i framtiden så skulle de kunna sätta upp det i systemet så skulle jag bara i framtiden behöva ringa till banken och tala om att det skulle betalas. Hmm, märkligt.
De har en del att jobba på Wells Fargo. Hädanefter blir det nog betalning från Schweiz istället. Där är det inga problem att skicka pengar till världens alla hörn.

Det kanske är så att de gärna vill leva upp till sin logga. Inga onlinebetalningar här inte, häst och vagn ska det nog helst vara.

Annars har jag ägnat stor del av dagen med att återigen pyssla med nyhetsbrevet och webbsidan. Allt tar ju sån tid för mig nu när allt är nyheter för mig. Men förhoppningsvis så ska det gå lite smidigare med tiden.

Erika och Pär är i Svarttjärn över helgen. Pär har varit i Kiel i veckan och passar på att ta en sväng över Dalsland.
När jag ringde dem så försökte de få igång både tv och internet. Jag gjorde dem besvikna genom att tala om att båda två var uppsagda. Men medans vi pratade så tv-bilden igång. Jag kollade upp vad som egentligen gällde, och det visade sig att abonnemanget är uppsagt fr.o.m den 30:e september.
Lite senare fick jag ett sms av Erika där hon berättade att internet minsann också var igång. Och det var verkligen konstigt. För det skulle upphöra den 10:e september. Där hade de tur. Men vi får se vad de säger på Net 1 när jag ringer dem i nästa vecka.

Jahapp, det var dagens rapport. Roligare än så här blir det inte idag.

Godnatt på er,

Kram /Marie

Många timmar framför datorn

Idag har jag suttit nästan hela dagen framför datorn. En stor del av tiden har jag bråkat med Sweas hemsida. Det är egentligen väldigt enkelt att uppdatera och lägga till nya saker. Men det är så ofta det inte blir som man tror att det ska bli. Det är ett enkelt men tidsödande program helt enkelt. Men nu har jag iallafall gjort en del av de två jag tänkte göra på Sweas hemsida. Nästa del får jag nog göra efter att nyhetsbrevet är ute.
Givetvis har jag även pysslat med nyhetsbrevet. Och även där kan man bli lite frustrerad. Varför blir det te.x inte alltid vänstercentrerat när man trycker på vänstercentreratknappen.  Ibland blir det bra, ibland blir det katastrof, är knapparna egentligen bara några dolda slumpgeneratorer eller? Det slutade med att jag gick in och ändrade direkt i koden istället, insåg att det nog skulle gå smidigare vid vissa tillfällen.

Jag har pratat med min nya vän Volker också. Jag var ju tvungen att ringa honom och berätta att boken kommit. Och sen ville jag ju gärna berätta att jag inte var helt nöjd med skärnigs och bindningsarbetet. Han var helt överrens med mig att det inte var ett bra jobb. Men nu ligger det ju redan en reklamation inne, som istället för att skickas till Tyskland kommer att skickas till Erika eftersom den inte hinner komma till Kiel innan Pär åker därifrån. När hon får den, får hon granska den, och är den också dåligt gjord så får vi göra en ytterligare reklamation.
Även idag fascinerades jag av den otroliga kundservicen som Volker ger.

Kl. 6 i kväll kom Ewa och befriade mig från datorn. Vi hade siktat in oss på en mycket enkel Koreansk restaurang som inte ligger så långt härifrån. När vi kom dit visade det sig att den var igenbommad. Då styrde vi stegen mot en finare fransk restaurang på andra sidan gatan. När vi kom fram så satt där en liten lapp på dörren som talade om att de hade semesterstängt en vecka till. Hmm, verkade vara svårt att få sig något att äta. Men på tredje stället blev det napp iallafall. En italiensk restaurang blev det, kalv med pasta. Mycket gott.
Sen blev det lite kaffe, elfte timmen och mera prat hemma hos mig innan det var dags för den arbetande kvinnan att åka hem.

Jag satte mig vid datorn igen men nu efter flera ivägskickade mail,  uppdaterade listor osv så känner jag att det börjar bli dags att tänka på sängen. Jag vaknade ju faktiskt kl. 4 i morse och kunde inte somna om. Så jag har nog rätt att känna mig lite trött nu när det lider mot midnatt.

Förresten, den tjocka katalogen som jag postade i torsdags till min pappa i Sverige kom fram idag. Otroligt, 6 dagar från USA till Sverige. Varför tar det då 5 veckor andra hållet. Kanske de hade medvind när de skulle ro åt andra hållet.

Idag blir det en bild på en av maträtterna man kunde välja på en restaurang i Beijing. Vi tog inte den rätten.

Godnatt

Kram /Marie

Golfdag

Idag åkte jag hemifrån kl 8.30 och kom hem igen kl. 16.30. Hela dagen har jag spenderat på en stekhet golfbana. ca 35 grader med feel like 40 grader. Det var väldigt skönt att ha en golfbil och åka runt i. Det gav lite fläkt när man svepte fram i den:) Annars var det helt vindstilla och inte många moln på himlen. Svettigt värre var det. Det blev ett dopp så fort jag kom hem.
Men det är kul att spela, även fast jag spelar som en kratta. Men jag får skylla på att det bara var den 3:dje golfrundan jag gör i mitt liv. Så jag har ju chansen att förbättra mig en del om jag fortsätter hoppas jag. Och fortsätta är jag allt lite sugen på. Fast då måste jag föst köpa golfklubbor och det är ju inte helt billigt, även fast det tydligen är mycket billigare här än vad de är i Sverige.

När jag kom hem så väntade en överraskning på mig. Kongoboken hade kommit. Den låg utanför ytterdörren och väntade. Jag får ta kontakt med Volker i morgon och berätta nyheten för honom.
Den var helt ok. Det jag hade varit lite rädd för innan var att bilderna skulle bli alldeles för mörka eftersom de har en tendens att bli det när jag skriver ut bilder här hemma. Men det var det ingen fara med. Själva tryckningen var jag nöjd med. Det som såg lite tveksamt ut var bindningen och skärningen av boken. Boken är trådbunden med vit tråd och eftersom jag har svart bakgrund så syntes den vita tråden ganska tydligt. Hade varit mycket bättre med svart tråd.
Men jag antar också att det kanske är lite extra klurigt att få till det med en bok på 104 sidor. Jag är glad att den har kommit fram iallafall, men det tog exakt 5 veckor. Så jag tror att det faktiskt var så att den fick åka roddbåt över atlanten.

Jag har ju inte så jättestor erfarenhet av katter, men den lilla erfarenheten jag har säger mig att katter kan äta var som helst och när som helst, ligga och sova när som helst och var som helst. Så har vi inte det här hemma hos oss. Lillpisen är ju en väldigt bestämd katt. Hon bestämmer när man får kela med henne, var man ska kela henne någonstans och det är ju t.e.x aldrig så att man kan ta upp henne i knät och tro att hon ska ligga kvar där. Och hon är ju van att leva självständigt och ensamt sedan hon var en utekatt som ibland blev matad av grannen, så det är ju inte så konstigt att hon vill bestämma själv. Men, hon kan inte om vi är hemma sova ensam i ett rum och hon kan aldrig äta ensam. Hon är alltid i samma rum som jag är i. Ibland kan det nästan bli lite jobbigt. Hon ligger och sover så gott i soffan på kontoret te.x, jag lyfter min rumpa från stolen för att te.x hämta ett papper i ett annat rum. Genast vaknar hon och måste följa med, för inte kan hon bli ensam kvar. 30 sekunder enare är jag tillbaka på kontoret och Lillpisen kan återgå till sin sköna sömn på soffan, eller på skrivbordet. Det händer att jag smyger på tå ut ur rummet för att inte hon ska märka att jag går ut. När hon sedan vaknar och inte vet var jag är så går hon om´kring och jamar tills jag ropar på henne. (Ja, hon har fått tillbaka en hel del av rösten, även fast hon är lite hes fortfarande)
Men detta med maten är jobbigare. Hon äter bara om någon annan är i köket eller i alla fall inom synhåll. Ibland går jag kanske in i köket för att hämta något från kylen,  När hon märker att jag går mot köket blir det fart på henne, för då innebär det ju att hon kan äta. Men hon hinner bara ta två hårdisbitar innan jag har uträttat det jag ska och går därifrån. Det innebär att hon också måste sluta att äta. Ibland väntar jag i köket för att hon ska kunna äta i lugn och ro. Men jag känner också att någon måtta får det väl vara. Nog ska en katt kunna vara ensam i ett rum när den äter? Eller?

Ni får en Kinabild idag också. Denna gången blir det ett exempel på lite mindre lyckad avstavning. Bilden tog jag i en droppstensgrotta som svenska skolans personal besökte.

Godnatt

Kram /Marie

En hektisk måndag

Det är körigt att vara hemmafru ibland.
Idag har det varit fullt upp. Förmiddagen var det lite pyssel här hemma. Bl. a bråkade jag ett tag med Outlook. Jag ville lägga till en epostadress från gmail in i outlook. Och jag ville ha det i imap-format, så att mailboxen synkroniserar både med min iphone och gmails server. Duktig som jag var så läste jag instruktionerna, för vilka serverportnummer och vilket krypteringssätt man skulle använda. Detta resulterade i att outlook kraschade gång på gång.  Så jag bestämde mig för att strunta i instruktionerna och använda samma information som jag matade in när jag la upp mitt gamla konto. Och se, då fungerade det utan problem. Så efter det kunde jag skicka ut några email med en ny avsändare. Skulle inte se så proffsigt ut tycker jag om avsändaren hade varit Pär och Marie Leander. Så om ni någon gång skulle få ett email där det står något annat som avsändare, så har jag använt fel konto att skicka ifrån bara:)

Kvart i tolv hade nyhetsbrevsgruppen telefonmöte över Skype. Det börjar ju närma sig deadline nu, så det gäller att få det färdigt. Men det ska nog inte vara några problem. Telefonmötet slutade 12.30, samtidigt som min photoshopskurs började. Jag hade förvarnat läraren om att jag skulle bli sen, så det var ok.
Eftersom jag anmälde mig efter att kursen var fulltecknad så hade hon gjort i ordning en egen plats till mig längst bak i klassrummet där jag kunde sitta med min laptop. Det var perfekt, lite avskilt men med full koll på vad de andra gjorde. Det enda problemet är att jag inte kan koppla upp mig mot skolans nätverk. Så läraren kopierar över ev. bilder vi ska jobba med på en nyckel som jag sen får kopiera över till mig. Jag tycker att hon är otrolig, det blir en del extrajobb för henne, men det bekymrar henne inte. Hon är en kvinna begåvad med ett otroligt tålamod måste jag säga.

Efter kursen gällde det att få något i magen, för att sedan pyssla lite med nyhetsbrevet igen, innan det var dags att bi upphämtad av Stina för att åka till Agneta på Sweas bokklubb.
Hos Agneta åt vi gott och pratade om Alex Schulmans bok, skynda att älska.  Ja, vi pratade förstås om mycket annat också, men det var ju boken som var huvudämnet för kvällen.

Nu är jag hemma och har pysslat lite med handelskammarens hemsida. Väldigt lite, har jag pysslat, ska sägas. Men varje moment jag gör där är nytt för mig, så det tar sin lilla stund att sätta sig in i det. Jag blir så glad varje gång jag trycker på spara och upptäcker att jag i alla fall inte har förstört något.
Nu är jag dret trött och ska gå och lägga mig. Imorgon gör vi ett nytt försök med att spela golf. Förra gången regnade ju bort.

Det blir en Kinaskylt idag också.

Wicket istället för ticket, det blev ju nästan rätt iallafall.

Godnatt

Kram /Marie

IAH tur och retur

Jaha, så har man varit på flygplatsen igen. Man börjar kunna den där vägen nu. 5 mil enkel resa, men det känns ju inte lika långt som att åka 5 mil hemma i Sverige.
Pär ska till Tyskland och blir borta tills nästa måndag. På torsdag tar han Kielfärjan till Göteborg. Där blir han hämtad av Erika. Sedan åker de två tillsammans till Svarttjärn är det tänkt.
Jag och katten får väl hålla varandra sällskap så gott det går här hemma så länge.

Innan vi åkte till flygplatsen stack vi och spelade lite tennis. 34 grader i skuggan var det, men på tennisbanan fanns det ingen skugga att få. Så det blev lite varmt efter en stund. Till slut så står man inte ut längre utan får nästan panik av hettan som steker på. Tur att vi inte har så långt hem till poolen då.

I morgon ska jag börja på photoshopkursen ingen. Det blir bra. Det var egentligen fullt när jag anmälde mig, men eftersom jag gått flera terminer nu, så tog hon in mig iallafall. Jag lovade att ta med min egen laptop. Får se om jag behöver använda den eller inte.

Jag fortsätter med temat Kinesiska skyltar.
Det här fotot tog jag inne i centrala Beijing någonstans har jag för mig.
 
Man kan ju undra varför de inte tar hjälp av någon som kan stava innan de gör sina skyltar.

Ha det gott

Kram /Marie

IAH

Snart dags för Pär att kliva på detta plan dom ska ta honom till Tyskland.

Lördag förmiddag

Frukost och kaffe är avklarat. Nu ska jag ställa mig och göra skink, mozzarella och persika stickor till 20 personer. Jag ska nämligen åka till en SWEA-tjej som har fyllt 60 och som firar idag och gästerna ska ha med sig en varsin liten rätt.

Annars önskar jag lite att jag var i Beijing idag. Svenska handelskammaren i Beijing har sin årliga kräftskiva på Hotel Radisson idag. Och de brukar vara riktigt roliga fester. I år är Mark Levengood och Henrik Johnsson gäster. Så det blir nog skoj.

Igår kväll gick jag och Pär bort till tennisbanorna och spelade lite. Det gick betydligt bättre än förra gången, men det är fortfarande på tok för varmt att spela tennis tycker jag.  De har installerat nya lås på området runt tennisen och poolen. Det är ganska smidigt. Man har en FOB, en elektronisk nyckel som man sätter framför en kännare så öppnas grinden. När man ska gå ut trycker man bara in en sorts handtag för att öppna. Problemet var bara att när vi skulle gå ut, så fungerade det inte att trycka på handtaget, hur mycket man än tryckte var grinden fortfarande låst. Hmm,  vad göra? Pär kom på att jag hade min nyckelknippa med mig som sitter fast i ett långt band. Han fäste FOB:en i den, kunde klättra upp en bit på staketet så att han nådde över med armen och kunde hänga ut FOB:en och försöka få kontakt med kännaren på utsidan. Och faktiskt, efter flera försök gick det. Klick sa det så var grinden öppen. Tur att min man är 1.90 m lång, annars hade vi kanske fått övernatta på tennisbanan.

När vi kom hem slängde vi oss i poolen, och när vi svalkat av en stund satte vi oss på trappan i poolen och tog varsin öl. Vi hade det ganska bra där vi satt tills det plötsligt kom ett stort ludet monster på åtta ben emot oss.  Pär försökte hindra den att gå emot oss, med den följden att den ramlade i poolen istället, och det visade sig att den kunde simma, snabbt. Gissa om vi kom upp i poolen med en rasande fart. jag önskar att jag hade haft samma fart på tennisbanan en stund tidigare.

Jag har ingen bild från idag heller, så ni får ytterligare en skyltbild från Beijing. Denna skylt hittade jag mitt inne i stan utanför ingången till ett väldigt fint hus. Vet inte vad det var för något hus riktigt, men det var inte vem som helst som fick gå in där iallafall. Eller hur ska man tolka det?.

Ha en bra lördag.

Kram /Marie

Fix och trix

Idag har jag mest tagit det lugnt såhär långt. Fixat lite med det kommande nyhetsbrevet bara. Sedan suttit med en kopp kaffe i tv soffan och tittat på SVT-play, Himmelblå. Jag är så glad för alla play-kanaler som finns nu. Inte för att jag tittar mycket på tv, men jag har iallafall möjlighetan att nå svensk tv om jag vill, och framför allt, när jag vill. Amerikansk tv står jag som bekant inte ut med. Och när t.ex. amerikansk tv väljer att visa damtennis istället för Robin Söderling, så är kombinationen Eurosport-play och en vpn-tunnel väldigt bra att ha.

Nu ska jag snart iväg och äta lunch med Cecilia. Cecilia ska snart åka i väg till Kentucky och där vara en av två svenska deltagare i vm i distansritt. Det ska bli spännande att följa hennes tävling, 16 mil ska hon och hästen kämpa tillsammans. Jag såg för övrigt den andra deltagaren på Sportnytt igår, (svt-play såklart:) )
Här kan ni läsa en av alla artiklar som skrivits om Cecilia den senaste tiden. http://www3.ridsport.se/Evenemang/WEG2010/Nyheter/2010/Distansryttarepadistans/

Nu har vi bokat resan till Montreal, det blir en långhelg över månadsskiftet september/oktober. Vi åker direkt till Montreal och skippar Niagarafallen. Det får bli på en separat resa en annan gång.

Jag har ingen bild från idag. Så jag bjuder på en från mitt arkiv. Det är en bild min kollega Karolina tog på IKEA i Beijing när vi var där och handlade möbler till skolan. Jag var precis på väg att också ta en bild på skylten, men blev hindrad av en arg dam som jobbade på IKEA.
 
Svenska köttbullar enligt IKEA Beijing.

Ha det gott

Kram /Marie

Ett nytt sätt att presentera boken

Det blir lite mycket tjat om boken just nu, men jag håller på att lära mig olika grejer, så ni får stå ut. Det är ju högst frivilligt att gå in och titta.

Jag provar nu det andra sättet som Volker rekommenderade att visa boken på. Men jag var tvungen att dela upp den på två delar eftersom det bara gick att ha max 45 uppslag på varje bok hos denna leverantör.
Jag vet att många marginaler ligger för långt ut. Det beror på att sidstorleken inte riktigt stämmer överrens med den som jag använde när jag beställde boken. Förhoppningsvis ser det bra ut i den tryckta boken. och kom ihåg att meningen med boken är fungera som ett minne, eller en slags dagbok över resan. Alltså inte en fantastisk fotobok med otroliga bilder. Den boken får jag ta och göra i ett annat liv tror jag:)

Ni får gärna kommentera om ni vill. Men tryck inte på beställ, detta är bara en visningsbok:)

Klicka på resp. bild så tror jag att den ska komma upp utan lösenord, annars så är lösenordet, kongo

 

Måste bara lägga ut några bilder på vår farliga vaktkatt. Ber om ursäkt för den usla kvaliten. Bilderna är tagna med min telefon.

När hon tror att ingen ser….

 
Oopps, var du där?

Ha det gott

Kram/ Marie

Kongobok

Här kan man bläddra i boken om man vill. Jag kommer snart att lägga ut den på ett annat sätt. Man får ju prova sig fram.

Jag är kär! http://fotobok.com/blogg/

Jag börjar nästa gråta, jag är helt överväldigad, vilken man! Volker Stroehlein!

Som ni vet har jag börjat bli riktigt orolig för min fotobok. Inte för att den kommer att vara något fotografiskt mästerverk på något sätt, men det är ett fint minne att ha och jag har ju lagt ner otroligt många timmar på att göra den. Bara att välja bland 3500 bilder tar sin tid kan jag lova.
Så nu när det gott fyra veckor så mailade jag Volker som står bakom bland annat www.fotobok.com där jag beställt min bok ifrån.
Jag lämnade bland annat mitt skypenummer, men hade nog räknat med att bara få ett kort mail som talade om att de skulle titta på saken.
Men, någon timme senare ringde Volker upp mig och lovade att se till att det skulle göras en ny bok och denna gånger provar vi att skicka den till Caterpillars kontor i Kiel där Pär ska vara nästa vecka. Ska sägas att Volker själv anlitar olika tryckerier för att producera böckerna, bl.a Pixopolis som jag hade valt att använda till mitt projekt. Så han sitter ju inte själv och skickar iväg böckerna precis. Volker finns i Sverige och Pixopolis finns i Tyskland, så det är ju inte helt lätt för honom att ha koll på vad som sker efter att man beställt boken. Men han ordnade alltså utan snack en ny beställning till mig.
Och inte nog med det, han överöste mig med information, tips och länkar som jag kan använda mig av i framtiden.

Så snart kommer min bok att ligga som en blädderbok på nätet som ni alla kan titta i.

Men hur ska jag nu kunna använda all denna information jag fick av honom och göra något bra av det? Inte vet jag, men jag blev oerhört inspirerad av att prata med honom. Jag blir mållös av att han lägger ner så mycket tid på mig som är en riktig amatör vad det gäller fotografering och bildbehandling.
Volker är verkligen en man som brinner för det han gör och tittar man i hans olika bloggar så ser man många fina exempel på böcker som är gjorda genom honom. Han pratade varmt om SAAL, ett företag som jag ska prova om det någon gång blir aktuellt med en ny bok.

http://fotobok.com/blogg/
http://blog.online-albumproofing.com/
http://basuka.fotobok.com/  (för professionella fotografer)

Jag säger bara det, ska ni någon gång göra en fotobok, anlita Volker, då får ni den bästa kundservicen i världen. Att han dessutom är en fd. surfare från Grekland gör väl inte saken sämre ;)

Nu väntar jag med spänning på att boken äntligen ska komma, så nog om detta,

Igår kväll hade vi ju höstens SWEA kick-off här hemma hos mig. Jag var allt ganska orolig för att det inte skulle komma så många pga regnet. Det regnade sååå mycket hela dagen. Det är tydligen baksidan av den tropiska stormen Hermine som gett oss allt regn. Den drar upp massa vatten från golfen och öser sedan ner det över oss. Men jag läste just att vi ändå har kommit lindrigt undan. I Dallas, San Antonio och Austin har de fått ännu mera regn med många översvämningar som följd. Och ute ochpå Atlanten härjar fortfarande Gastor, tätt följd av Igor. De kommer tätt nu, ovädren. Men vi får hoppas att de inte blir värre än så här.

Tillbaka till SWEA. Alla som anmält sig trotsade vädret och kom hem till mig. Jättekul Vi var 16 damer och en hund.
Ja, hunden ja, stackars stora fina Pancho. Han fick sig en omgång av Lillpisen.
Eftersom det regnat så mycket under hela eftermiddagen så ville såklart inte Lillpisen gå ut. Så när Pancho kom så var hon inne. Jag trodde att hon var på övervåningen någonstans, men icke, hon låg i en fåtölj i vardagsrummet. När Pancho fick syn på henne viftade han på svansen och ville hälsa på den lilla rara katten som låg i fåtöljen. Men det ville inte Lillpisen. Hon blev så arg. Hon sköt rygg och fräste och gjorde utfall mot den stora hunden. Jag öppnade altandörren och trodde förstås att hon skulle springa ut. Men se, det hade hon inga planer på. Hon började istället jaga Pancho. När jag försökte ta henne så fräste hon åt mig med, så det försöket gav jag upp. Istället släppte vi ut hunden i trädgården. Min tanke var då att katten skulle lugna ner sig så att jag då skulle kunna ta henne och släppa ut henne. Men vad hände? Jo, när Pancho sprang ut, så sprang katten efter ut och jagade och fräste. Det såg ganska komiskt ut, en stor golden som blir jagad av en liten katt. Hon gjorde verkligen allt för att försvara sitt hus. Vi har alltså en vaktkatt. Till slut lyckades vi iallafall locka in Pancho igen och stänga dörren innan Lillpisen hunnit springa in efter honom. Sen satt hon utanför och glodde in med bister uppsyn hela kvällen.

Under kvällen fick vi sedan höra Panchos matte berätta om hur de tränat Pancho och fått honom godkänd för att få gå till skolor och sjukvården med honom. Det var mycket intressant att lyssna på. Tänk vilken insats de gör tillsammans, och allt är helt på frivillig basis, alltså helt obetalt. Belöningen ligger väl i att få se resultatet av deras arbete. Ett exempel på deras artbete är att barn med lässvårigheter enskilt med Marianne och Pancho får träna högläsning. De sitter på golvet, hunden lägger sitt huvud i knät på barnet och sedan läser barnet för hunden. Hunden skrattar ju inte om man gör något misstag, så tack vare detta får de bättre självförtroende och vågar att läsa högt. Ett annat exempel är att de åker till ett barnsjukhus och hälsar på sjuka barn. De är många hundar som gör det tillsammans. En del är små och en del är stora som Pancho. Fördelen med att vara en liten hund i detta läget, är att man kan hoppa upp i sängen och ligga hos barnet en stund.  Men Pancho har inte riktigt förstått att de är de små hundarna som passar bäst för det. Han hoppar också gärna upp i sängen till barnen. Tänk vilken lycka att få en stor gosig hund i sängen när man är sjuk och ligger på sjukhus.
Jag måste också tillägga att Pancho är en Golden retriever. Den största golden jag någonsin sett. För mig är golden en medelhög hund som ofta är ganska kraftiga. Pancho är otroligt hög och otroligt vältränad. En av de finaste hundar jag sett tror jag.

 

Nej, nu ska jag ladda upp mina boksidor till http://www.online-albumproofing.com.

Ha det gott

Kram /Marie

En regnig dag

Det blev ingen golf idag. Det har för ovanlighetens skull regnat kraftigt i många timmar idag. Annars brukar det regna väldigt intensivt en kort stund. Men nu hoppas jag att det har lugnat sig. Det har iallafall ljusnat här. Om det sätter igång igen är risken stor att många lämnar återbud till kvällens SWEA-möte. Det blir alltid trafikkaos när det regnar mycket här pga. att vägarna väldigt lätt översvämmas här.

När Pär nu köpt en ny Blackberry så har han ju en över som han inte använder. Den var låst till At&t och då är den ju ganska värdelös. Men det skulle tydligen vara möjligt att låsa upp den om man ringde At&t och fick en kod.
Pär ringde At&t för att få koden. Efter att ha uppgett ett 16-siffrigt som fanns i hans telefon kunde han få upplåsningskoden. Därefter ville hon gärna tala om i detalj hur man skulle gå väga för att skriva in den i telefonen. Pär försökte få henne att inte berätta, jag hade nämligen lett upp all information på internet. Men hon gav sig inte, det fanns ingen information på internet sa hon och rabblade upp allt som jag redan hade på skärmen framför mig. Pär lät henne hållas och skrev pliktskyldigast upp allt hon sa. Efter samtalet gick vi igenom processen och vips så var telefonen upplåst. Bra.
Men nu står han alltså med en olåst Blackberry som han inte riktigt tycker att han har användning för. Är det någon som är intresserad av att köpa den?

Ha en bra dag

Kram /Marie

En sak till bara

Kom på en sak till somjag måste berätta innan jag går och lägger mig.

Pär bestämde sig plötsligt i lördags att han nog skulle slå till på en ny mobiltelefon. Inte en Iphone utan en ny Blackberry med touchscreen.
Så vi åkte iväg till en At&t affär och kollade in de nya modellerna. Det var samma pris som jag fick betala för min iphone. Nämligen $199 om man tog ett tvåårskontrakt. Han bestämde sig för vilken han skulle ha och vi gick till kassan för att göra upp affären. När hon fyllt i alla uppgifter och vi skulle betala så visade det sig att den inte alls kostade $199 utan $99.
Varför då? undrade vi förstås.  Inte vet jag, sa tjejen bakom kassan, men datorn säger att du har rätt till $100 i rabatt.
Det var bara att tacka och ta emot, fast vi vet fortfarande inte varför vi fick rabatt. Det brukar ju framgå ganska tydligt om det finns någon rabatt att få. Men inte i detta fallet. Ja, vi ska inte klaga när det är på det hållet, det är bara lite märkligt när inte ens försäljaren vet varför.

Igår chockade vi de stackars Houstonborna igen genom att cykla till köpcentret. För det första cyklar man överhuvudtaget inte här om det inte är för att träna, och man cyklar absolut inte till något köpcentrum och absolut inte när det är över 30 grader i skuggan ute. Me det gjorde alltså vi. Vi var ganska trötta och svettiga när vi kom hem, det blev till att kasta sig i poolen.

God natt igen.

Kram /Marie

Långhelg

Idag är det Labor day här i USA. Det innebär att Pär har varit ledig. Idag har vi mest pysslat här hemma. Nu har de flesta saker hamnat på sin plats iallafall.
Vi har också varit iväg och slängt massa kartong till återvinningen. Precis när vi skulle iväg så öppnade sig himlen och det kom ett riktigt skyfall. Fast vi bara hade två steg att ta till bilen så var vi tvungna att vänta tills det hade lugnat sig lite. Till slut så kastade sig Pär ut och slängde sig in i bilen och backade sedan in i garaget så att jag kunde gå in i bilen utan att bli blöt. Vilken gentleman va?

Igår satt jag och designade ett nyhetsbrev en stor del av dagen. Det är alltid kul att lära sig något nytt, även fast det tar lite tid att sätta sig in i hur allt fungerar. Men med gemensamma krafter ska det nog bli något av det där till slut det tror jag. Nu ska vi bara fylla det med ett vettigt innehåll också.

I lördags stack vi till konsulatet och röstade. Det gick väldigt lätt och smidigt.

Lite mindre lätt och smidigt gick mitt försök att skicka iväg ett tungt kuvert till Sverige efter postens stängningstid. På posten här finns det självbetjäningsapparater. Ganska bra när man bara skicka iväg ett kuvert som man inte vet hur mycket porto det ska ha, men man inte vill stå i kö i en timme. Man lägger kuvertet på vågen och talar om vart man vill skicka det och hur lång tid man vill att det ska ta, så räknar maskinen ut hur mycket man ska betala och skriver ut en frimärksetikett. Men så lätt skulle det tydligen inte gå. Man kunde inte köpa frimärken till internationell post som vägde över 2 pounds i den maskinen. Man var tvungen att gå till manuell betjäning. Så det får jag göra imorgon om jag hinner, eftersom de hade stängt när vi var där och sedan har det varit två helgdagar. Jag drar mig alltid för att åka till posten. Det är alltid jättelång kö och personalen som jobbar där måste vara otroligt trötta på sitt jobb. Det är verkligen ingen kul upplevelse att gå till posten här.

Oj, höll på att glömma att berätta att idag har jag gjort något jag aldrig har gjort förut. Jag har köpt golfbollar!! Jag ska nämligen om vädret tillåter spela golf med Astrid och Clarissa i morgon. Jag beundrar verkligen dem som orkar ha med en nybörjare som mig på sin runda, men jag är bara tacksam för det och hoppas att de inte ska ångra att de frågade om jag ville följa med. Jag har ju inga egna klubbor, så det ska jag få låna av Astrid, men jag tyckte det var snällt om jag inte slösade på Astrids bollar också. Förra gången så spelade jag och Pär bort några av Astrid och Sörens bollar nämligen.
Fast väderprognosen ser inte särskilt lovande ut, så vi får se om vi kommer iväg.

I morgon kväll ska SWEA ha sin höstkick-off här hemma hos oss. Vi blir nog mellan 15 och 20 personer  och en hund, så det blir fullt hus här, kul. Fast jag tror inte att Lillpisen kommer att uppskatta att det kommer en stor hund på besök.
Jag kommer ihåg för två år sedan när jag som nyinflyttad var på SWEA:s kick-off hemma hos Lisa. Det var två dagar innan IKE skulle slå till med full kraft mot Houston. Det var tur att jag gick på det mötet. Där fick jag t.e.x. tips om att fylla badkaret med vatten så att man hade spolvatten till toaletterna och något att tvätta sig med om vattennätet skulle bli utslaget, vilket det ju också blev. Jag blev också beordrad att åka och handla ordentligt direkt efter mötet. Jag som brukar vänta in i det sista med att göra saker tyckte att det kunde vänta till dagen efter. Men det höll de andra absolut inte med om. Då skulle det mesta vara slut trodde de. Så jag gjorde som de sa och åkte och handlade. Tur att affärerna har öppet till sent på natten här.
Och det var verkligen tur att jag handlade när jag gjorde. Det fanns fortfarande ganska mycket varor kvar i affärerna då.
Sent nästa dag såg hyllorna ut så här

 

Och hur det gick sedan vet ni. Vi var vatten- och strömlösa i tre dagar i vårt temporära boende, vilket jämfört med de flesta andra i Houston var en väldigt kort tid. Ett dygn var vi i Austin och njöt av luftkonditionering och av att kunna duscha.
Fredriks skola var strömlös i två veckor, vilket gjorde att han fick ett ofrivilligt lov som de var tvungna att jobba in under de följande två loven istället. Pärs kontor var också stängt i två veckor eftersom deras tak hade gått sönder med svåra vattenskador som följd.

Så här såg det ut i vår lägenhet, fast vi hade två våningar över oss så läckte det från taket.


Och här är några bilder från hur det såg ut i vår omgivning dagen efter Ike.

 

 

 

 

Ja, vi får hoppas att vi slipper att uppleva detta igen.

I morgon gör Fredrik sin första skoldag i Montreal. Spännande! Jag ser fram emot att få en rapport från hur det var.

Nu är det hög tid att gå och lägga sig.

God natt på er.

Kram /Marie

Ett litet steg på väg

Det tog två timmar på verkstan, inte en och en halv som de lovade. Men det får man väl vara ganska nöjd med. Jag hade ju min laptop med mig och kunde passa på att göra lite nytta under tiden. Servicen gick fint och kostade endast $40..

Det är ju långhelg här i USA denna helgen, så Pär blev hemskickad från jobbet redan kl. 1 idag. Cheferna tyckte att de skulle påbörja helgen lite tidigare. Det var ju bra för oss. Då kunde vi åka till IKEA och köpa köksbordet, stolar och en skänk som vi skulle komplettera med. Jag hade ju tänkt att göra det själv, men eftersom Pär hade Volvon idag så var det inte möjligt.

När vi kom hem efter IKEA-turen gick vi iväg till tennisbanan och spelade tennis. Oj, vad varmt det var. Efter en kvart höll jag på svimma av värmeslag kändes det som. Det är verkligen inget att rekommendera att spela tennis när det är 32 grader ute.
När vi kom hem slängde vi oss i poolen så fort vi kunde. Den kändes lite sval för första gången på länge. Men när jag tittade på termometern så visade den 31 grader. Hmm, undrar hur vi ska klara av att bada när det är 25.

Idag var det Pär som skruvade ihop det mesta av möblerna. Det brukar vara jag som får göra det jobbet annars. Men det var skönt att slippa, jag kom bara in på slutet och styrde upp det hela lite:)

Nu börjar vi få lite ordning. Det är mest finjustering som återstår nu. Tavlor som ska hitta nya platser och kläder som ska hamna i rätt garderober osv.
Usch, det är sånt vi är så dåliga på, men det har hänt en del iallafall.

Vårt kontor förut…

 

….har nu blivit matrum
 

Duken köpte jag i Kongo. Etiketten har jag kvar och den är på
ovansidan duken, (syns inte på bilden). Så får det vara en stund bara för sakens skull.
Så gör man nämligen i Kongo. Etiketterna sitter kvar väl synliga så
länge som möjligt så alla kan se att man har nya grejor och det är bra kvalitet.

Vårt sovrum förut……

…..har nu blivit kontor och gästrum. 
 
Det ser inte så trevligt ut kanske, men det är mycket mer funktionellt nu.

Jag har också ägnat mig åt att prata med servicen på Comcast idag. Helt plötsligt slutade både internet och telefon att fungera. Efter att både han och jag resetat våra system så kom det igång igen. Det var ju bra, men fråga mig inte var felet var. Han hade inte heller något bra svar på det. Kanske att det var något problem på modemet. Och kom felet tillbaka var det bara att beställa ett nytt gratis tydligen. Men jag hoppas på att det inte ska behövas.

Nu blir det nog lite slapp i tvsoffan, innan det är dags att säga godnatt.
I morgon sticker vi till konsulatet för att rösta.

Ha det gott

Kram /Marie