Padre Island

Idag tog vi en lång frukost följd av ett par timmar på hotellrummet. Pär jobbade och jag bloggade och redigerade foton. Sen drog vi ut till Padre Island. Vi hade ingen större koll på vart man skulle åka när man väl var där. Men vi beslutade oss för att åka söderut.

Det var ingen rusningstrafik om man säger så. Efter ca 8  miles körde vi in på en väg som ledde ner till stranden. Givetvis körde man ner bilen på stranden och parkerade där man ville slå sig ner. Men vi ville inte utmana ödet för mycket med vår Volvo, det var ganska lös sand. Så vi parkerade så fort vi kom ner till stranden och tog en lång promenad. Att ligga och sola var inte att tänka på. Det var alldeles för blåsigt för det. Men ganska perfekt väder för en promenad.

Hundar och ungar åker tydligen bäst på flaket på Padre Island.

 

Den här husbilsägaren önskade nog att han varit lika förutseende som oss. Han hade kört fast ordentligt och grävde sig sakta men säkert djupare och djupare ner i sanden. Men det fanns ju gott om stora Trucks på stranden, så förhoppningsvis fick han hjälp.

Stranden såg för tillfället inte särskilt inbjudande ut. Det var sååå mycket tång längs vattenbrynet.

 

Fåglarna verkade inte bry sig om tången iallafall.
Jag kan tänka mig att det var för tidigt på säsongen ännu, om ett tag tar de nog ett ryck och städar bort all tång. Vi såg ett jätteberg med tång som nog var deras avstjälpningsplats.

Det gäller att göra det bekvämt för sig när man är på stranden. Att folk har hela släpvagnar med sig med grillutrustning är inget ovanligt. Den här familjen hade t.o.m ett toarum i tyg med sig.

Vi stötte också på den här godingen. En Portugisisk örlogsmanet. Vi undvek som väl var att komma i närhet av manetens giftiga trådar. Sån tur hade inte en annan svensk familj som också bor i Houston. Deras barn kom i kontakt med trådarna när de var nere vid kusten för ett tag sedan och brände sig illa. Det gjorde tydligen fruktansvärt ont. So tur var fick de snabb hjälp av några rutinerade Texasbor.

Det var inte så packat på den här delen av stranden precis.

Vi kollade in dynerna också. Det enda man såg därifrån var oändliga ytor av obebyggd mark.

Det finns många regler att hålla ordning på om man ska vistas på den här stranden.
Men tydligen så stod det inget om att skjutvapen var förbjudet eftersom skylten var full av kulhål. Kanske det står under den överstrukna texten.

Efter en kort visit på Padre Island National Seashore Visitor center så gav vi oss norrut igen. vi körde ner till stranden där det tydligen var lite mer turistbetonat. Där var betydligt mer folk, men lika blåsigt och lika mycket tång var det där.

Parkeringen utanför Visitor Center. Här ser man en del av den stora orörda ytan. Detta är tydligen ett paradis för fågelskådare. Här har de också ett program för att rädda den utrotningshotade “Sea Turtle”. Det var anmälningsplikt om man såg en av dessa sköldpaddor.

När vi kände oss färdig med ön så begav vi oss av mot fastlandet igen. Vi stannade på Applebee och käkade lite. Sen blev det lite slapp på rummet innan vi drog ner mot stan igen. Även denna dagen var det Brewster Street Ice House som var målet.
Men idag besluta vi oss för att köra hela vägen dit. Ett tag innan vi kom fram så konstaterade Pär att det var väldigt lätt att hitta i denna staden. Vad tror ni hände sedan? Givetvis! Vi körde fel. Igår gick vi ju dit, med bilen kunde man inte ta samma väg. Så efter en del snurrande så var det min iphone som räddade situationen åt oss. Så till slut hade jag rattat Volvon fram till vårt mål. Både tjejen i insläppet, servitrisen och personalen som tog emot matbeställningen kände igen oss och hälsade oss välkomna tillbaka. Det var betydligt mer folk där idag, men troligtvis är de flesta som är där den här tiden på året Corpus bor. Så då är det väl lätt att komma ihåg utbölingar som vi.

Idag var det Middle of the road som spelade. Country förstås men påminde också en hel del om svensk dansbandsmusik. Många var det som var uppe och dansade.

Nu sitter vi i hotellbaren och ska snart dra oss tillbaka för kvällen.

I morgon blir det en lugn morgon. Sen står USS Lexington på programmet innan vi åker tillbaka mot Houston.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie