Sweden goes SXSW

(Jag förstår inte varför alla bilderna inte laddas varje gång, så har det aldrig gjort förut, jag provar att publicera om)

Nu kommer en lång rapport och många bilder från mitt Austinbesök

I går vid lunch styrde jag Volvon mot Austin. SACC TX:s årsmöte och det efterföljande musikpartyt på terrassen till Boundless network lokaler var målet.

Resan till Austin gick väldigt smidigt, inte särskilt mycket trafik såhär tidigt en torsdag eftermiddag. Jag anlände i god ordning till hotellet, slängde in mina grejer, bytte kläder och gick sen ut och väntade på en shuttlebuss som skulle ta mig till Austin Down Town. Att ta bilen och köra in själv kändes ganska meningslöst eftersom det är ca 35 000 andra personer som också tänkt sig till Austin idag. Bussen kom efter en stund och jag fick åka tillsammans med ett gäng musiker (tror jag) de såg ut som kopior av Bob Marley allihopa iallafall. Resan gick otroligt smidigt ända fram till vi hade ungefär en kilometer kvar. Den kilometern hade gått betydligt fortare att gå, men jag tror inte att chauffören fick släppa av oss var som helt, så det var bara att snällt sitta kvar och vänta tills vi var framme. Fram kom jag till slut och jag traskade iväg till 6:th street och letade upp Sören och Astrid som satt och åt en sen lunch. De hade hittat en liten affär som också sålde färdiga mackor och sallader. Jag slog mig ner där och slängde i mig en macka innan det var dags att gå iväg till årsmötet som skulle äga rum i Henriks (Boundless network) fina kontorslokaler på 6th street. Just den här dagen var det 30 grader i Austin, så man blev allt lite varm av att gå ute. Vi har ju haft det ganska varmt och skönt ett tag nu, men jag tror att det var lite chockartat för alla tillresta svenska musiker.

På den lilla biten vi promenerade mellan fiket och kontoret så stötte vi på ett antal musiker som underhöll förbipasserande. Här är bara ett fåtal av dem

Årsmötet var snabbt avklarat och efterföljdes av ett styrelsemöte. Eftersom inte jag och Astrid är med i styrelsen så gick vi runt och tittade lite på kontorslokalerna. I entrén stötte vi på den här herren. En glad skit, men jag har ingen aning om vem det är.

Ute på terrassen förberedde kvällens band sig.
De här smågrabbarna spelade senare under kvällen hårdrock så att håret reste sig på en.

Ingen dålig uteplats de har på den här arbetsplatsen.

Där inne började maten anlända.

Nere i hallen fick man sig ett smakprov av Tannemys utställning som ska äga rum i Austin under SXSW. Kolla in Tannemyr Artwork, det är väldigt speciellt.

Tannemyr framför ett av sina verk.

När även styrelsemötet var avslutat gick vi tillbaka till det lilla fiket. Sarah som hade stressat till mötet behövde få i sig lite mat. Vi andra nöjde oss med vatten och vin.
Efter en stund anslöt också Sören och Astrids son och två av hans vänner.

På vägen till fiket så lekte Sarah med min kamera lite. Så här har alla ni som ville se ett resultat av klippningen ett foto. Ingen större skillnad som ni kan se. Det är lustigt det där. Varje gång jag går till en ny frisör så frågar jag om de har några idéer om hur det ska klippas. Alla har idéer och jag säger att jag litar på dem bara de inte gör det superkort eller att jag kommer därifrån med högt blått hår:)
Och varje gång har det slutat med att jag gått därifrån med ungefär samma frisyr som förra gången. Det är väl bara att acceptera att det är så här man ska se ut, eftersom alla frisörer anser att det är så jag ska klippas.

Man var inte ensam på gatorna i Austin precis.

 

När vi kom tillbaka till kontoret för att var med på musikpartyt så hade den här härliga herren tagit plats vid dörren för att se till så att inga obehöriga tog sig in.

Han skötte sitt jobb med den äran tror jag. Att Sarah inte hette Pär Leander som hon påstod var ju inget han kunde ha koll på :)
Men så var ju Sarah inte särskilt obehörig heller.

 

 

 

 

Där uppe hade folket börjat strömma till och det var strykande åtgång på den goda maten som serverades.

 

 

 

 

 

Även Tannemyr var hungrig :)

Barpersonalen jobbade på ordentligt.

Astrid och jag stod och pratade med den här herren ett tag. Förlåt, jag kommer inte ihåg namnet. Men han reste runt och samlade upp ljud, eller rättare sagt, han samlade på att få rättigheter att sända gamla ljudinspelningar som spelats in i bl.a Austin på tjugotalet (tror jag att det var) Astrid, du får nog rätta mig på den här punkten. Jag lyssnade nog inte så noga märker jag.

 

 

Så småningom blev klockan sju och det var dags för Anders att hälsa kvällens första band “Pacific” från Göteborg välkomna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

De var nog duktiga. Men inte riktigt min stil.

 

Pacific på Myspace

 

 

 

 

 

Gott om folk på terrassen.

Artist nr.2 var lite mer i min smak. Hanna Turi från Stockholm var en  duktig sångerska som var mycket behaglig att lyssna på.

 

 

Hanna Turi på Myspace

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter sitt uppträdande så sålde och signerade Hanna sin cd.

Ewa och Staffan med sina vänner från Sverige dök också upp under kvällen.

Den här cd-skiva fick följa med mig hem.

Henrik hade mycket att stå i under kvällen, både under framträdandena och emellan.

 

Fotografen Henrik.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ljustekniker Henrik.

 

 

 

 

 

 

 

 

Presentatör Henrik

Ljudtekniker Henrik

 

 

 

 

 

 

Kvällens tredje band presenterade Henrik som kvällens “main performance”
Det var The Deer Tracks från Gävle. Deras musik var inget jag skulle lyssna på i vanliga fall. Men att höra dem live var inte helt fel. De var ett gäng mycket duktiga artister. The Deer Track på Myspace
En av deras låtar “Bless The Waves” har tydligen spelats i tv-serien Grey’s Anatomy,

Kvällens fjärde band var “Friska viljor” de själva påstod att de var från Stockholm medans andra påstod att de var från Värnamo. Och efter lite påtryckning så erkände de att de faktiskt var från Värnamo, vilket också allfixaren Henrik är :)
Friska viljor kallar de alltså sig, jag skulle nog mer vilja kalla dem Friska fläktar. För de kom verkligen in som en frisk fläkt. Jag vet egentligen inte riktigt vad jag tyckte om deras musik, men jag kom på mig själv med att stå och le under hela deras uppträdande. Man blev verkligen glad av att se och höra dem.

Friska viljor på Myspace

Till slut var det dags för kvällens sista band. Intohimo från Jönköping. Det var de unga grabbarna jag hade mött tidigare under dagen. Jag pratade lite med en av killarna i matkön. Han berättade att han spelade i bandet som skulle spela sist. Aha sa jag, det hårda bandet? Ja, och jag hoppas att du stannar och lyssnar sa han och såg väldigt tveksam ut.
När de steg upp på scenen och han såg mig stå längst fram så såg han allt lite förvånad ut. Men han tänkte nog att jag skulle försvinna så fort de började spela. För som sångaren i bandet sa så tillhörde vi inte den publik som de var vana vid att spela för. De var vana vid att spela för en betydligt yngre publik. Jag blev också varnad av ljudteknikern som precis hade stoppat proppar i öronen att man nog inte skulle stå allt för nära högtalarna när det här bandet spelade. De spelar väldigt högt sa han.
Ja, det kan man nog kalla det. Jag fattar inte att så mycket ljud kan komma ur dessa smågrabbar. Det var riktigt högt och riktigt hårt, men också riktigt riktigt bra. Detta var också ett sånt band som jag inte skulle lyssna på i vanliga fall, men att se och höra dem live var väldigt bra.

Intohimo på Myspace

När kvällens sista band spelat på terrassen så gick vi ner till 6 th street. Där var vi inte ensamma om man säger så.

Helt hysteriskt mycket folk var det ute på gatorna. Och till vartenda ställe längs gatorna så var det kö in för att lyssna på något framförande. Och kom man inte in så fanns det massor av musiker som uppträdde på gatan också.

Jag och Sarah sa hej då till Ewa, Staffan, Lena och Kent och tog sikte på Convention center för att hoppa på varsin Shuttlebus som skulle ta oss tillbaka till våra hotell.  När vi kom fram till busstoppet så stod där flera bussar uppradade redo att köra festivalbesökare tillbaka till deras hotell. Jag visste att jag skulle åka linje lila 2. Sarah skulle åka linje lila 4 fick vi upplysning om. När vi kom fram till bussen som var markerad lila 2 och vi sa vart vi skulle så sa chauffören att han kunde köra oss båda två. Toppen, vi fick alltså en buss för oss själva som lätt och smidigt tog oss till våra resp. hotell. Skönt med trevliga och flexibla människor.

Väl tillbaka på hotellet så kröp jag ner i sängen där jag sen låg en bra stund och surfade och redigerade foton. Det blev ju en del under kvällen. Men till slut släckte jag lampan och skulle sova. När jag så gott som somnat så rycktes jag upp av ett fruktansvärt dånande. Det lät som om någon mosade alla bilar ute på parkeringsplatsen. Jag rusade upp och drog isär gardinerna. Och där, precis utanför fönstret stod en stor sopbil och tömde sopor. Ljudet jag hörde var nog när de gång på gång slog emot kärlen mot bilen. Klockan var då 2 på natten. Inte så väl planerat tycker jag när det lägger sophämtningen kl. 2 på natten precis utanför ett gäng hotellfönster.

Nåväl, jag somnade till slut och sov gott fram till kl. 8. Jag låg och drog mig en stund till. Efter en liten stund hörde jag några försynta knackningar på dörren och innan jag hunnit agera så såg jag att dörren försiktigt öppnades och lika försiktigt stängdes. Jag förstod att det var hotellstäderskan som ville kolla om jag var kvar. Varför i hela friden knackar de på redan kl. 8 tänkte jag och kollade på klockan. Hoppsan, på något märkligt sätt hade två timmar bara försvunnit medan jag blundade med ögonen bara en liten liten stund. Nu var klockan nämligen plötsligt 10. Märkligt.
Men eftersom det inte var utcheckning förens kl.12 så fortsatte jag liggandes i sängen att redigera foton. Ganska slappt, men väldigt gott att bara ta det lugnt och inte stressa iväg till något.

Innan jag drog iväg fick jag också en rapport från Paris som sa att Pär och Erika hade det bra tillsammans och snart skulle träffa syssling Joel för att gå ut och äta tillsammans innan det var dags för Erika att åka tillbaka till Disney och förbereda sig för morgondagens arbetsdag. i morgon lördag tar Pär TGV-tåget till Geneve. Där stannar han till tisdag då han tar tåget tillbaka till Paris.

Strax innan tolv checkade jag ut och styrde Volvon tillbaka mot Houston. Idag var det betydligt mer trafik, men det flöt ändå på bra och vid halv tre så var jag hemma hos katten igen.

Jag är glad att jag bestämde mig för att åka till Austin och hade gärna stannat och gått på de andra svenskeventen som skulle äga rum senare. Men med de hotellpriserna de tar ut under dessa dagar så får det absolut räcka med en hotellnatt.

Här kan du läsa allt om SXSW i Austin

Tyvärr åkte Vancouver på däng idag. Men Daniel fick ett assistpoäng iallafall, det är bra.

Nu är det sängdags. Godnatt på er.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie