Leander i Houston

Leander i Houston
Den här bloggen är tänkt som en liten dagbok för oss, och ett sätt för nära och kära runt om i världen att se hur vi har det.

fredag 30 juli 2010

Bakdag idag.

Idag har jag handlat och bakat. Fick skjuts in till Bengtsfors av Vanja eftersom Pär har ställt bilen på Landvetter.
Om en stund ska jag och Fredrik gå bort till Gärdekul och äta älggryta. Det ska bli gott.
Jag får ta tag i lite städning när jag kommer tillbaka i kväll. Eller så får Pär det som en liten present när han kommer hem ikväll. Han har ju ändå bara suttit på olika flygplan och flugplatser idag. Han kan behöva aktivera sig med lite golvtorkning tror jag :)
Det verkar som vi ska få sol i morgon. Det är bra det, då kan vi sitta ute. Det underlättar alltid när man kan göra det. Vi blir nog ca 30 personer i morgon, så vi tror och hoppas på uppehåll iallafall.

Usch, just nu flög en liten fågel på rutan igen. Den står upp på benen just nu, men den är väldigt vinglig. Hoppas att den kan flyga iväg snart.

Har ingen bild från dagen idag heller. Så jag lägger in en från Luozi. I Luozi finns ju ingen el framdragen, men det hindrar inte invånarna från att ha mobiltelefon. Jag förvånades faktiskt över antalet mobiltelefoner man såg, och att de fungerade så långt ifrån storstan.
Det är inte många som har råd att ha en egen generator, eller så kanske de har en generator men så har de inte råd att köpa bränsle till den. Tur då att det finns ställen som det här.
laddare
Här kan man köpa laddning och kontantkort. Man kan även låna en mobiltelefon och ringa ett samtal. En modern variant av telefonhytt.
Undrar vad det kostar att få sin mobil fulladdad?

Ha den bra kväll

Kram /Marie

torsdag 29 juli 2010

Boken

Har nu skrivit ut hundra sidor på min skrivare. tur att skrivaren kan skriva ut dubbelsidigt automatiskt. Jag skrev ut på vanligt papper och i normal kvalitet, mest för att få en överblick och se att inga större fel smugit sig in innan jag skickar in det.
Men innan jag kunde börja skriva ut så fick jag felsöka lite. Hela denna sommaren har det har varit problem att få pappret att mata in uppifrån . Att mata från kassetten har gått hur bra som helst. Men eftersom skrivaren står lite dumt till har jag inte orkat bry mig. Men idag när jag skulle skriva ut så mycket så slog jag till och bestämde mig för att se om jag kunde upptäcka vad som var felet. Det tog inte många sekunder innan jag upptäck problemet. Det låg en puttekula nere i inmatningen som gjorde att pappret styrde åt fel håll. Märkligt att något papper överhuvudtaget har gått att få igenom, för ibland har det faktiskt lyckats.
Det var ju tur att jag inte fått för mig att ringa supporten eller lämnat in den i affären för lagning.  De hade nog fått sig ett gott skratt när de hittat felet.
Nåväl, nu ska jag titta igenom utskrifterna och imorgon ska jag försöka göra färdigt det sista. Men jag får nog vänta tills jag får tag i ett snabbare nät innan jag skickar över det till tjänsten jag tänkt att använda. Det är en ganska stor fil som ska överföras:)

I morgon ska jag handla, baka och städa. Inte något jag ser fram emot precis. Men ska man ha kalas får man väl anstränga sig lite:)

I brist på någon bild från idag bjuder jag på en inte alltför vanlig syn utanför IKEA Houston. Bilden är från mars 2009 när hästar från när och fjärran invaderade Houston för den stora rodeon som äger rum varje år.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

 KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

God natt

Kram /Marie

Konsthögskola i Kongo

En dag åkte vi till konsthögskolan där det tydligen ska finnas ett fint konstmuseum. Men museet var stängt när vi kom dit. Men vi fick iallafall komma in och titta på några konststuderande när de höll på och jobbade med sina projekt. Vi träffade bland annat en mycket charmig stum kille som gärna visade sina lersaker. Vi kunde inte låta bli att handla av honom.
Vi hade också turen att få sen en generalrepetition av någon slags uppvisning. Jag tror att de senare skulle iväg på någon slags tävling. Det i såg var en slags dans utförd av en grupp pygméer från Kongo. Kanske inte precis den vackraste uppvisning jag sett, men det var intressant att få vara med om.

Page-049L

 Page-049R

Nu börjar det närma sig slutet på denna fotobok. Bara några sidor kvar nu. Ska bli gott att lämna det ifrån sig.

Ha det gott

Kram /Marie

Bonoboaporna

En dag åkte vi till Bonoboapsparken utanför Kinshasa. Det är en fin park som är en fristad för de hotade Bonoboaporna. Det finns många som jagar aporna för köttet och många säljer ungarna på marknader. Det finns bonoboapspoliser som rycker ut om de får tips om att det finns någon apa till försäljning.
Bonoboaporna finns bara i Kongo, och nu pågår alltså ett arbete för att rädda dessa apor.
Alla bebisaporna hade en egen människomamma i parken. Mammorna satt i parken hela dagarna och passade sina barn.
Hanaporna ser alla män som fiender vilket Jan fick erfara. Guiden hade precis berättat att alla killar skulle se upp för apan bakom stängslet. Jan som gick sist i ledet uppfattade inte detta utan stod snällt och såg på när apan kom springande emot honom, stannade upp och började gräva i marken och sedan satt full fart fram mot Jan och kastade en stor näve jord mot Jan som träffade mitt i prick. Han blev helt översköljd av jord. Alla utom Jan tyckte att detta var mycket roligt.

På vägen mot parken fick vi till skillnad mot vad vi förut sett, se fin odling. De odlade i terrasser och det såg ut att växa bra.
Just i detta område fanns det mycket kineser som var anlitade för något stort byggprojekt. Vi mosstänker att det är Kineserna som lärt dem odla på detta sätt.

100_4996

CIMG2080

Vi körde fast i leran på vägen till parken. Vi stannade före lerhålet och chaufförerna diskuterade länge om hur de skulle ta sig förbi. Alla kongoleser som snabbt kom fram till oss bedyrade att det inte var några problem att köra där. Så till slut blev det beslutat att vi skulle prova. Givetvis fastnade vi. Ännu fler Kongoleser kom fram och erbjöd sig att knuffa oss därifrån. Vi hade ju inget val, så de fick knuffa tills vi kom loss. Sedan var vi ju tvungna att betala. Det blev lite huggsexa om vilka som skulle få pengarna. Men då tog chauffören resolut tag i en killes hand och stoppade pengarna i hans hand och fick honom att lova att dela på pengarna rättvist. Undrar hur det gick.
När vi kom tillbaka till lerhålet på hemvägen kom samma grabbar rusande och trodde att de hade lättförtjänta pengar framför sig. Men chauffören tog Åke med sig och gick till den Kinesiska fabriken och pratade till sig ett tillstånd att köra över deras område för att komma runt. Lite nesligt tycker jag allt att det var. Visst kunde grabbarna fått chansen att tjäna lite mer pengar. De flesta som kör där har ju fyrhjulsdrift så de tar ju sig igenom utan problem, så där blir inga pengar.
Page-048L

 Page-048R

Ha det gott

Kram /Marie

Besök på den Kongolesiska tidningen l’Observateur

Journalisten Kleber som åkte med oss i tio dagar jobbar på tidningen L’Observateur i Kinshasa. Jag frågade om det fanns möjlighet att få komma och besöka dem på tidningen. Kleber blev jätteglad över frågan och ringde genast sin chef och ordnade så att vi fick komma på besök.
Det blev ett intressant besök. Det var inte riktigt samma standard som en svensk tidningsredaktion. Gammal datorutrustning, långsam internetuppkoppling och en mycket gammal tryckpress. Men allt fungerade som det skulle och jag är mycket imponerad över att de kan producera sin tidning med denna utrustning 6 dagar i veckan. Jag kom inte ihåg vilken upplaga de har, men med tanke på deras utrustning var det en imponerande siffra.
Vi fick också se deras arkiv. Det var ett hörn av deras redaktion där deras gamla upplagor låg i stora högar. Vissa nummer hade de arkiverat i en typ av bokform. Men de hade ganska mycket kvar av det arbetet.
Totalt blev det fyra artiklar i deras tidning som handlade om vårt besök. De fyra artiklarna hittar ni här:
Challenge Erik Leander
Åke, pensionerad missionär
Luhella
Besök på tidningen L’Observateur

 Page-047L

Page-047R

kleber 
Kleber Kungu, journalist

Idag regnar det, riktigt grått väder idag. Då blir det eld i spisen.

Ha det gott

Kram /Marie

onsdag 28 juli 2010

Kartinköp i Kinshasa

Vi ville gärna köpa en bra karta över Kongo, och var gör man inte det bäst om inte i Kongo. Våra värdar tog oss till Kartministeriet för att vi skulle få göra våra inköp.

Det blev ett annorlunda kartköp vill jag lova. De hade en fin hopvikbar karta över hela Kongo. Men den kostade 50 usd styck. Det tyckte vi var i det dyraste laget. Så det var bara Åke som slog till på den. Men sen ville jag och Johan ha en karta över Luoziområdet också. Visst det hade de. Men det skulle dröja lite innan vi kunde få dem. Jag trodde då att de menade att de skulle ta ett tag att hämta fram den. Men det visade sig att de skulle tillverka den. Ut ur en låda tog de ett väldigt slitet original. Det var hål på en del ställe. Sedan la de originalet i press och skickade ut hela ställningen i solen. Det gällde att inte stå i vägen för solen.När den hade solat färdigt fick kartan bada i ett mörk låda en stund. Sedan var den klar och karta nr 2 kunde tillverkas.
Resultatet blev inget vidare, inte alls lätt att se något alls på kartan och dessutom var den inte uppdaterad utan Kongo hette fortfarande Zaire på kartan.
Men vi tyckte att det var värt alla pengarna att få vara med och se processen så vi klagade inte utan tog glatt emot vår blåa kartor.
Page-046L

 Page-046R

Nu ska jag heja på Carolina när hon hoppar i EM.

Ha det gott

Kram /Marie

Kimpese-Kinshasa, demonstrationer och två punkteringar

De 22 milen mellan Kimpese och Kinshasa var händelserika. Förutom Erikas magsjuka och besöket i botaniska trädgården så lyckades vi få två punkteringar inom tjugo minuter. När första punkteringen kom blev vi nästan lite glada. Klart att man ska ha minst en punktering under hela den här långa resan. Vi hade ju sett så många havererade bilar på vägen, så varför skulle vi klara oss.
Våra två chaufförer hoppade ur bilen och drog på sig sina mekaroveraller och bytte lätt och smidigt hjulet på ganska kort tid. Under tiden underhöll vi lokalbefolkningen med vår blotta närvaro.
Sen var det bara att fortsätta resan. Men när samma däck small mindre än tjugo minuter senare var vi inte lika kaxiga. Nu hade vi ju inget reservhjul. Det löste dock våra duktiga chaufförer. Givetvis hade de extraslangar med sig. Så de gav sig iväg längs vägen med hjulet rullandes emellan sig till närmsta däckverkstad. Det var en bit att gå, så det tog sin lilla tid. Och nu var vi inne i en förort till Kinshasa och vi fick order om att inte gå ur bussen av säkerhetsskäl. Så det var bara att sitta och vänta i den heta bussen tills de kom tillbaka. Nåväl, det löste sig efter omständigheterna ganska smidigt till slut. Vi var iallafall väldigt glada att detta inte hände på grusvägen mellan Kimpese och Luozi. Då hade vi kunnat bli sittande ett dygn.

Page-045R 

En annan händelse som var lite läskigare var när vi på vägen mötte ett stort demonstrationståg. Det var ett gäng mycket uppretade gymnasieungdomar som protesterade mot något. De gick över hela vägen och skrek och slog med pinnar. När vi mötte det första gänget stannade chauffören till och gav efter uppmaning från demonstranterna en kille en flaska vatten. En stund senare mötte vi ett nytt gäng. Dessa var mycket mer aggressiva och chauffören saktade bara in så pass mycket så att han kunde passera utan att köra på någon men samtidigt markera att han inte tänkte stanna. Situationen kändes ganska obehaglig. Hade de bara varit lite mer uppretade vet man inte vad som kunnat hända.
Men det allra läskigaste var ändå när vi några kilometer senare mötte tre flakpolisbilar med flaken fullastade med kravallutrustad polis med både k-pister, tårgas och andra vapen. Usch, det såg inte ut att kunna sluta lyckligt när dessa två gäng strålade samman. Vi vet inte hur det gick, men vi ska nog vara glada att vi passerade innan poliserna kom fram till demonstranterna. Jag har inga foton från dessa tillfällen, det kändes inte riktigt som rätt läge att ta fram kameran.

Det hände också en lite lustig sak på vägen. Vi fick ju stanna ganska många gånger för att Erika behövde komma ut. Jag följde med henne ut varje gång och såg till att hon fick vara ifred medans hon gjorde vad hon behövde göra. Vid ett tillfälle gick vi över på andra sidan vägen, följde en liten grusväg en bit in i det mycket höga gräset. Vi var till synes mitt i ödemarken, ingen bebyggelse så långt ögat kunde nå. Erika satte sig ner och jag höll ögonen på vägen. Plötsligt hör jag Erika säga, Mamma det kommer någon. Och visst, ut ur det höga gräset kliver två små pojkar. Jag tror nog att det var småkillarna som blev mest chockade. där går de i godan ro och helt plötsligt sitter det en vit människa och bajsar framför dem. Kanske det var den första vita de sett på nära håll. De  stod helt stilla och bara stirrade och kunde inte riktigt slita sig därifrån. Tänk vilken historia de hade att berätta när de kom hem.
popjkar 

 

Här är lite andra bilder från sträckan Kimpese-Kinshasa.

Page-045L

Ha det gott

Kram /Marie

Internetcafé och botanisk trädgård i Kongo

I Kimpese fanns det ett enda internetcafé. Man skulle kunna tro att det alltid var överbelagt. Men så var det inte alls. Tydligen var det ingen större efterfrågan. Folket i Kimpese har helt enkelt inte kommit på datorernas och internets möjligheter ännu.
Internetcaféet drevs av en eldsjäl i kyrkan. Tyvärr kommer jag inte ihåg hans namn just nu. Men det var en mycket trevlig och sympatisk kille.
Alls vinst från caféet skulle gå till hans hjälporganisation som stöttade utsatta barn. T.e.x jobbade de mycket med att hjälpa gatubarnen i Kongo och ekonomiskt stötta de familjer som inte annars har råd att låta sina barn gå i skolan.
Tyvärr gick inte caféet med vinst, p.g.a  det svala intresset, men det blir nog bättre så småningom. Men de hade även andra sätt att få in pengar på. De odlade grönsaker t.ex. vilket gav en del pengar.
När man såg datorutrustningen han hade på internetcaféet så fick man lite dåligt samvete när man tänkte på alla dessa datorer man har stående hemma i en garderob någonstans och som för längesedan har stämplats som odugliga av mig. Dessa maskiner skulle lyfta standarden en hel del i Kimpese.

Page-044L

Efter två övernattningar i pilothuset i Kimpese (det heter pilothuset för att det var där de svenska piloterna bodde som flög hjälpflygplanen under missionärernas tid i Kimpese) hoppade vi in i bussen för de återstående 22 milen tillbaka till Kinshasa.

pilothus

 sovrum 

Erika hade otur och blev magsjuk på vägen till Kinshasa. Det var inte så roligt. Med ojämna mellanrum fick vi akut stanna bussen så att hon skulle kunna hoppa in i det höga gräset. Stackarn.

Ungefär halvvägs till Kinshasa stannade vi i Kisantu för att besöka deras fina botaniska trädgård. Det var verkligen en annan värld mot allt annat vi sett i Kongo så här långt. Det var jättefint ordnat och de hade t.o.m ett universitet på området.

 Page-044R

Just nu sitter Pär i loungen på Landvetter och väntar på att få flyga till Mallorca och försöka sälja några kraftverk. Han kommer tillbaka på fredag.

På lördag har vi pitabrödskalas här på Ulvåsa för att fira Fredriks födelsedag. Kl. 4 börjar vi. Alla är välkomna, men meddela gärna oss i god tid om ni har tänkt dyka upp :)

Ha det gott

Kram /Marie

tisdag 27 juli 2010

Ett litet videoklipp med de goa förskolebarnen i Kimpese

/Marie

Lunchmacka i Gustavsfors

Spontanbesök på en förskola i Kimpese

Medans vi gick och väntade på att de skulle kunna ta emot oss på sjuksköterskeskolan så bestämde vi oss för att passera förskolan som låg på samma område. När vi kom så var barnen precis på väg in till sina klassrum. Men när personalen såg att vi var på väg mot dem så skickade de ut barnen igen och ställde upp dem på skolgården och började sjunga för oss. De var urmysiga. Och vilken härlig lärare de hade. Det riktigt sprutade energi ifrån henne.

Page-043L

 Page-043R 

I nästa inlägg kommer det en liten videosnutt.

Ha det gott

Kram /Marie

måndag 26 juli 2010

Mat på vedspisen

Vilken tur att det äntligen är lite kallt och ruggigt ute. Då får jag ju anledning att elda i vedspisen och dessutom laga mat på den. Härligt.

 vedmat

Pär han fortsätter ihärdigt med sitt avrinningsprojekt.

 rör

Nu blir det snart mat.

Kram /Marie

Besök på sjukskötarutbildningen och apoteket i Kimpese

Jag, Stina och Åke besökte sjukskötarutbildningen i Kimpese. De utbildade även farmaceuters.
De flesta på skolan bodde på skolans internat.

Förut hade de även medicintillverkning på området, men det var nerlagt nu, nu fanns bara ett apotek kvar.
Deras lager var väl inte riktigt i klass med ett svenskt apotek.
Page-042R

Page-042L

Ha det gott

Kram /Marie

Universitetet i Kimpese

En dag var vi på besök på ett universitet i Kimpese. en gång i tiden jobbade Åke där.
Vi fick träffa rektorn. Det var första kvinnliga rektorn i skolans historia. Det var hon mycket stolt över, med all rätt. Det är säkert inte helt lätt att vara kvinnlig chef i Kongo.

Page-041L

 Page-041R

Vi är tillbaka från Dråga nu. De bjöd på goda mackor och kaffe. Det är lite konstigt det där att smörgås smakar så mycket bättre om de står färdigbredda på bordet. Jag smällde i mig flera stycken, smakade mycket bra.

Ha det gott

Kram /Marie

En regnig dag.

Idag regnar det i Svarttjärn. Jag sitter i köket och skapar sidor till boken och eldar i vedspisen. Pär roar sig ute med att fixa till avrinningen vid grunden.
Fredrik har åkt till Göteborg och jag och Pär ska snart till Birgitta och Halvar på eftermiddagskaffe.

cement

Skylten jag köpte i Houston är nu uppsatt. Så nu vet alla vad som gäller om de parkerar fel.

  skylt

Ha det gott

Kram /Marie

söndag 25 juli 2010

Tillbaka från Skåne

Är nu tillbaka från den mycket trevliga återträffen med “gamla” kollegor från Kina. Det var jätteskoj att träffa alla. Tyvärr var det några man saknade där, men så är det ju alltid, det går inte att få till en dag där alla kan. Men vi som vara där hade supertrevligt iallafall.
Tusen tack, Elisabeth, Eva-Britt och Tessan för att ni organiserade detta. Hoppas det blir fler träffar i framtiden. Fast då ska jag inte sova i poolhuset, mina ögon mådde inte bra av en natt med klor. :)

gänget2

För mig blev det en lång bilresa som startade kl 7.30 på lördagsmorgonen. Men det underlättade ju att jag fick lite frukostsällskap utanför Varberg av Erika och Kristian.  Sedan hämtade jag upp Ditte i Hässleholm och fick på det viset trevligt sällskap den sista biten till Åhus.

Idag har det varit trist väder att köra i. Men allt har gått bra. Fick även idag sällskap av Ditte som skulle till tåget i Hässleholm. Sedan blev det lunch hos pappa och Gunnel i Knäred och fika i Okome hos Erika och Kristian. Så de många milen gick rullade på ganska bra.

Sålde min systemkamera på vägen hem också. Känns konstigt att skiljas från den. Men jag hoppas att Kristian blir nöjd med den. Jag ska uppgradera mig lite tänkte jag och köper en ny kamera när jag är tillbaka i Houston.

I morgon åker Fredrik till Göteborg för att träffa Kinavännen Aron. Kul att de kan få till en träff.

Ikväll när jag kom hem så sprakade det från vedspisen i köket. Pär har eldat i den hela dagen. Tänk vad fort det kan skifta. Förra veckan fanns det ingen tanke på att elda i någon vedspis. Då ville man bara ha ett svalare hus. Nu kändes det väldigt bra att ha en vedspis att elda i.

Än en gång, tack alla ni som var hos Elisabeth i Åhus och bidrog till en trevlig träff.

Ha det gott

Kram /Marie

lördag 24 juli 2010

Tidig morgon

Klockan är bara 7 på lördagsmorgon och jag är nästan klar för att sätta mig i bilen och köra till Åhus. Ska bara dricka upp kaffet först.
I Åhus är det en återträff för “gamla” SSB:are (personal på Svenska skolan i Beijing) 
Det ska bli trevligt att träffas igen. Det är en bit att köra bara, men sista biten får jag sällskap iallafall av Ditte som jag ska hämta upp vid tåget i Hässleholm.

Tills vi hörs igen bjuder jag på en bild på tre fina danska båtar som vi såg i slussen  i Bengtsfors häromdagen .

båtar

Ha det gott

Kram /Marie

fredag 23 juli 2010

Gothia Cup i Kimpese

Gothia Cup har i samarbete med Svenska missionskyrkan startat upp en fotbollskola i Kimpese, 20 mil från Kinshasa.
Träningarna har redan kört igång och bygget av deras fina anläggning är i full gång. Det ska bli klubbhus och tre fotbollsplaner varav en är av fullstorlek. Planen är att det ska stå färdigt hösten 2010.
Ni kan läsa mer på Gothia Cup i Kimpese.

Arbetet pågick för fullt när vi var där på besök. Lägg märke till arbetarnas skor. Flip-flop!!
Man sår inte gräset utan planterar små tuvor som ska sprida sig och bilda en tät och fin gräsmatta.
Tyvärr hade de fått lite problem med erosion, de hade planterat växter som skulle hålla ihop jorden. Hoppas de lyckades med det.
Lägg också märke till den kvinnliga tränarens kläder. Inte ofta man ser en fotbollstränare i klänning.

Page-040L

 Page-040R

Kram /Marie

På thairestaurang i Billingsfors

Vi har tagit en cykeltur på gamla järnvägen mellan Bengtsfors och
Billingsfors. Nu kan vi mätta och nöjda trampa oss tillbaka till
Bengtsfors.

torsdag 22 juli 2010

Sjukhuset i Kimpese

Vi besökte sjukhuset i Kimpese. Det är ett sjukhus med mycket hög standard i Kongoperspektiv. Hit kom även patienter från grannlandet Angola.
Det var väldigt långt ifrån den standard vi svenskar vill ha när vi är på sjukhus. En del som hade råd att betala fick lite bättre rum. Men de flesta patienter låg i korridorliknande rum helt ytan avskildhet. Ingen luftkonditionering fanns, så det var riktigt varmt.
Alla patienter var tvungna att ha mist en anhörig med sig som skötte matlagning och tvätt. Ytorna utanför sjukhusbyggnaderna var fulla med anhöriga som lagade mat och tvättade. De sov på gräsmattorna under bar himmel under hela sjukhusvistelsen.

Page-039L

Page-039R

Vi tittade in på avdelningen där de nyblivna mammorna och papporna fanns. Man trodde ju att det skulle finnas mycket glädje där. Men så var det inte. När vi kom i närheten så frågade de nyblivna föräldrarna efter pengar och såg riktigt ledsna ut. Usch, inte roligt att se.

Men som sagt, sjukhuset hade hög standard och var ett välkänt och populärt sjukhus runt om i Kongo och grannländerna. De var bara inte vad vi var vana vid.
Åkes fru Greta födde ett av sina barn på detta sjukhus. Men som missionär fick hon givetvis ett rum med helt annan standard än det vi såg.

Ha det gott

Kram /Marie

10 mil grusväg tog drygt 4 timmar

Vägen mellan Luozi och Kimpese är inte den bästa. Vi kände oss inte helt säkra på att vi skulle ta oss hela vägen fram. Men som tur var så hade det inte regnat under det senaste dygnet. Så vi tog oss fram, men det var verkligen på gränsen på vissa ställen. Hade det regnat hade vi inte fixat det.
Man ser några små byar på vägen, men annars ser man bara gräs och berg så långt ögat når. Men fast man tycker att man är mitt ute i ödemarken och inte har någon bebyggelse inom synhåll så kommer det personer gående lite då och då. Man undrar var de kommer ifrån och vart de är på väg.

Page-038L

Det är inte många fordon per dag som kör den här sträckan och de som kör är fullastade med både material och människor. Det gäller att passa på när det går en bil, man vet inte när nästa chans kommer. Vi tyckte det var jobbigt att sitta i den gamla minibussen i 10 mil. Jag undrar vad de som står nere i utrymmet mellan hytten och flaket på en lastbil tycker?

 Page-038R

När vi var i Kongo så var det precis i slutet på regnperioden. När regnperioden är slut så fräschas grusvägen upp igen. Det är ingen mening att jobba med den under regnperioden, den blir ändå förstörd direkt igen.

Ha det gott

Kram /Marie

På färjan och andra sidan Kongofloden

När vi skulle köra på färjan så fick lastbilen köra på före oss. När jag såg hur det gick till förstod jag varför.
Lastbilen var så tung att den sidan av färjan som lastbilen körde på låg för ett kort ögonblick en bra bit under vatten. För en stund trodde jag att hela färjan skulle tippa över. Men de har nog lastat så tunga lastbilar förut, så de var nog inte särskilt bekymrade. Efter att lastbilen kört på fick vi vänta tills färjan flyttat sig i sidled så att vi kunde använda den andra påkörningsrampen. Vi fick förstås köra av före lastbilen. Skönt. Bra var också att vi kom iväg före lastbilen. Vi var oroliga för vägen som det var. Inte behövde vi en överlastad lastbil före oss som förstörde vägen ännu mer eller riskerade att fastna i någon lerbacke och blockera vägen.  Som ni förstår går det inte så många bilar per dag på denna 10 mil långa grusväg. Så händer något på denna sträcka så kan man bli sittande till nästa dag.

Page-037L 

Väl på andra sidan så skulle våra Kongolesiska vänner handla. Försäljare fanns det gott om. 
Flera barn som kom ihåg oss från ditresan kom också springande för att bli fotograferade.  

 Page-037R

Nu väntade en 4 timmars bilresa innan vi var framme i Kimpese.

Kram /Marie

Fågelunge

Usch, två små fåglar flög in i vårt köksfönster idag. Det är nog ungar som inte riktigt har koll på flygningen ännu. För efter vi satt glittrande hängen i fönstren så har vi klarat oss från dessa olyckkor. Men idag hände det alltså. En av de små klarade sig inte. Den andra verkar ha klarat sig. Den sitter och hämtar sig och ropar på mamma på våran altan nu. Hoppas den kvicknar till så mycket att den kan flyga iväg snart. Det är inte lätt det där, hur man ska agera.

 fågel1

Hej så länge

Kram /Marie

Färjeläget i Luozi

Av någon oförklarlig anledning kom vi 1 ½ timme för tidigt till färjeläget i Luozi när vi skulle åka till Kimpese. Men det gav ju oss lite tid att fotografera och Johan hann t.o.m att fiska lite. Dock utan någon framgång. Färjan har plats för 2 lastbilar eller 4 bilar. Mer behövs inte, i hela Luozi med 12 000 invånare finns ca 10 bilar. Så de bilar och lastbilar som utnyttjar färjan är mest varuleveranser till byn eller besökare som vi. De flesta som åkte färjan tillsammans med oss skulle över till andra sidan och försöka sälja olika saker. T.e.x pratade jag med en sjukskriven lärarinna som skulle sälja fisk på andra sidan floden. Färjan är gratis för alla fotgängare, det är bara motorfordon som betalar en avgift. Men denna gången slapp vi iallafall betala  övertidsersättning för personalen :)

Page-036L

 Page-036R

Idag står mest pyssel här hemma på programmet. Det verkar bli en solig men väldigt blåsig dag idag.

Ha det gott

Kram /Marie

onsdag 21 juli 2010

Cykeltur och bad

Det spelar ingen roll åt vilket håll man cyklar i Svarttjärn. Man kommer inte undan backarna. De är många och långa, inte alls anpassade till min otränade kropp. Men som tur är så går ju en del backar nerför.

Efter cykelturen stack vi ner till tjärnet för att ta oss ett dopp. Där var det full aktivitet. Julias Johan, Frida och Sara badade och Johan L och en för oss okänd kompis jagade gammelgäddan.
Johan L och Joel har ju byggt en ny brygga. Den blev fin och fick godkänt av oss :)

 brygga2

  fiske

God natt på er vänner,

Kram /Marie