Leander i Houston

Leander i Houston
Den här bloggen är tänkt som en liten dagbok för oss, och ett sätt för nära och kära runt om i världen att se hur vi har det.

tisdag 31 augusti 2010

Texasväder

Det är som de säger: “Är du trött på vädret i Texas? Vänta 15 minuter så kommer det ett nytt”

När jag gick upp i morse var det lite halvmuligt. En stund senare sken solen. Och plötsligt blir det svart och himlen öppnar sig och ett riktigt skyfall med åska, blixtrar och strömavbrott kommer in över Country Village. En kvart senare skiner solen igen och av ovädret finns bara igenimmade fönster och strömlöst badrum och kontor kvar. Tur att Tea hart lärt mig att jag ska titta efter knappar på kontakterna. så nu har jag tryckt på knappen och strömmen är tillbaka. Kvar är bara de immiga fönstren.

regn

Annars har jag tagit tag i ommöbleringen igen. Den har legat lite på is de senaste dagarna. Men om sagt, det går framåt, lite lite i taget.

Jag pratade just med Fredrik på skype. Allt var bra med honom. Nu är det mesta praktiska fixat, så nu kan skolan börja när som helst.

Nej, tillbaka till ommöbleringen.

Kram /Marie

måndag 30 augusti 2010

New York

Ok, här kommer en summering av helgen.

Jag har aldrig varit i New York förut så jag visste väl inte riktigt vad jag hade att förvänta mig. Men jag måste säga att jag blev riktigt imponerad av staden.
Redan inflygningen var helt otrolig. Jag satt i ett mittsäte med en okänd person vid fönstret så jag hade inte perfekt utsikt. Men det jag såg var otroligt. Denna jättestora stad med mängder av skyskrapor som från luften såg ut att nästan växa upp från vattnet. Det såg nästan overkligt ut tycker jag. Det var en helt annan syn än vad jag är van vid när man flyger in över Houston. Då finns det inte mycket kul att titta på. Annat var det när vi bodde i Genève och man landade eller lyfte på molnfria dagar. Genève och New York, två helt olika ställen som båda tydligen kan bjuda på fina bilder luften.

Vi hade beställt shuttelbusservice till hotellet. Det visade sig inte riktigt vara det snabbaste sättet att ta sig fram precis. Vi hade förstås valt något av de billigaste hotellen som fanns med i paketpriset när vi bokade. Så det gjorde att vi bodde längst ner i söder på Manhattan, vid Wall Street. Det var absolut inget fel i det, men det gjorde att vi blev avsläppta allra sist av alla passagerarna och fick åka rejäla rundor i stan innan vi var framme. Det tog sin lilla tid, men i gengäld fick vi ju se mycket på vägen, så det gjorde inte så mycket.

Vi slappade lite på hotellet innan vi gav oss ut för att äta något litet. Efter maten så tog vi oss ner i underjorden för att utforska tunnelbanan. Målet var att så smidigt som möjligt ta sig till kusin Erikas hotell för att möta upp henne, Bo-Lennart och Adam. Det gick ganska bra. Det blev till att gå en bra bit efter att vi gått av tunnelbanan, men det gjorde inget, det var bara trevligt att få se så mycket som möjligt.

När truppen var samlad så gick vi till Time square-området för att insupa lite atmosfär och få oss något att äta. Det var vi inte ensamma om. Det var så mycket folk. Såklart var jag tvungen att fotografera lite, mitt i vimlet. Jag hade lämnat min systemkamera på hotellet, så jag fick förlita mig på min pocketkamera. Men ve och fasa, den fanns inte i väskan.
Genast började jag tänka tillbaka och försökte komma på var den kunde vara. Ganska snart kom jag fram till att jag måste ha lämnat den i soffan i hotellobbyn. Det var ju ett tag sedan vi gick därifrån så chansen var väl inte så stor att den fanns kvar, men Pär ringde dem och fick ett ganska kryptiskt svar tillbaka. Men han tolkade iallafall det som att de hade kameran. Det var bara på att hoppas att så var fallet. Medans Pär ringde hotellet försökte jag fånga lite av omgivningen med min iphone, det gick sådär.

Back Camera

Vi gick vidare i folkvimlet och satte oss efter stund för att äta. Det var ingen av de finare restaurangerna precis. Men kyparen gjorde vad han kunde för att charma oss. När vi fick notan så hade han skrivit för hand på svenska “tjänsten ingår inte i priset, var snäll och lägg på 15-18 % på priset” Med det menade han förstås att dricks inte ingår i priset utan ska läggas till efteråt. Han hade kört en googleöversättning, och det blev ju nästan rätt i alla fall.
Lite roligt var det, och det tog faktiskt en stund innan vi såg det och tänkte på att det faktiskt stod på svenska.

Efter maten strosade vi sakta mot hotellet för att se om min kamera verkligen var där. Och ja, det var den. Så skönt att se den ligga i receptionen.
En liten barrunda blev det också, innan vi vandrade tillbaka till tunnelbanan och åkte tillbaka till vårt hotell.

Vi tog en liten sovmorgon på lördagen, det var ganska gott att vakna och se att klockan var nio och inte fyra som den ofta är när jag vaknar.
Vi letade upp ett frukostställe på en parallellgata till hotellet. Det blev en stadig frukost med omelett, bröd, frukt, juice och kaffe.
Mätta och nöjda tog vi tunnelbanan till Central Park. Eller rättare sagt vi tänkte göra det, men det visade sig att tågen på den linjen inte gick hela vägen fram den här helgen pga ombyggnad. Så man fick hoppa av och åka en buss istället. Det struntade vi i. Vi promenerade istället.
Central Park är ett häftigt ställe, så mycket grönyta, och runt om så ståtar skyskraporna. Vädret var underbart och parken var full av folk.
bberg

 bpark

 bparkvatten

 brodd

Medan vi promenerade i parken pratade vi om vad vi skulle göra efter vi var klara med parkbesöket. Vi är ju inga museibesökare precis, så det brukar aldrig stå på vår att göra lista när vi besöker ett nytt ställe, så det var uteslutet.
När vi gick genom parken blev vi inspirerade av alla cyklande människor och beslöt oss för att hyra cyklar och cykla runt i några timmar. Jag hade sett ett förslag på en rutt man kunde ta som såg trevlig ut. Sagt och gjort, i sydvästra hörnet av parken skulle det finnas ett uthyrningsställe som hade cyklar som man mot en extra avgift kunde lämna tillbaka på ett annat ställe. Det siktade vi in oss på. När vi någon timme senare kom ut ur parken och skulle hyra cyklar blev vi ganska förvånade när det visade sig att vi kom ut i det sydöstra hörnet istället. Det är lustigt det där, hur man tycker att man går i en bestämd riktning hela tiden, men så svänger vägen lite obetydligt på vissa ställen och så blir det till slut helt fel. Men men, det gjorde bara att vi fick oss en extra liten promenad.
Till slut kom vi iallafall fram till uthyrningsstället och hyrde både cyklar och hjälmar. Riktigt fina cyklar var det, lite skillnad mot uthyrningscyklarna man kunde se i Kina ibland.
När vi fått våra cyklar så gav vi oss ut i New York-trafiken, inte det lättaste, men det gick bra.

 bpcykel
Vi började lite lugnt med att ta en extra liten runda i parken.

btaxi

Vi cyklade längs med Hudsonfloden en bra bit.

bhusdon

bhudson2

Och sedan över Brooklynbron. Vi var inte ensamma på bron. Man fick verkligen hålla tungan rätt i mun för att inte cykla på någon. Men jag måste säga att gångtrafikanterna var ganska duktiga på att inte gå på cykelbanan.
bbrooklynbron3

bbrooklynbron

bbrooklynbron4

 

 bmanhattanbron
Manhattanbron sedd från Brooklynbron. Dit skulle vi sen.

När vi väl kommit över bron var det dags för lite lunch. Vi stannade på första bästa hak och käkade. Otroligt stora portioner som vanligt. Ingen chans att man kan äta upp.

Efter maten kastade vi oss ut i trafiken igen. Manhattanbron var siktet inställt på. Väl uppe på bron så visade det sig att den inte var alls lika välbesökt som den andra bron. Men det var ju bara bra för oss, då kunde vi cykla lite mer avslappnat.

  bmanhattanbron3  
Pär cyklar på Manhattanbron.

När man kommer av bron så hamnar man mitt i China Town. Vi irrade runt där lite innan vi bestämde oss för vilken väg vi skulle ta för att komma fram till stället vi siktat in oss på att lämna cyklarna. Men det visade sig inte vara så lätt att hitta rätt väg, så vi hamnade mitt i trafiken istället för på någon cykelbana som vi tänkt oss. Det blev till att samsas med bilar, bussar, polisbilar och brandbilar under utryckning. Det kändes lite stressigt, men det gick bra och vi kom fram till Battery park till slut. Det är därifrån båtarna ut till Frihetsgudinnan går. Men vi avstod från det och tog oss en liten extra sväng i parken istället, både med cykel och sedan till fots.
Cykelturen blev till slut 23 kilometer. Det var en riktigt bra grej att göra. Det var dyrt att hyra cyklarna, men vi hann ju med att se en hel massa som vi inte hade hunnit med annars. Det kan verkligen rekommenderas.

manhattancykeltur
Ett försök till att rita ut vår cykeltur på kartan.

Efter att vi promenerat tillbaka till hotellet kändes det ganska gott att vila en stund innan det var dags att möta upp kusin Erika igen.
Pga inställda hållplatser blev det en längre promenad (igen) än väntat för att komma fram till mötesplatsen.
Det blev ett besök i Little Italy. Lite italiensk mat och sedan en promenad bort till en bar som Erika och Adam kände till, och efter det ytterligare en promenad till ytterligare en bar. Hela tiden gick vi bort från vårt hotell. Men det gjorde ju inget tyckte vi. Vi hoppar ju bara på tunnelbanan lite längre bort.
Men så lätt ska det ju inte gå. När vi kom ner till tunnelbanan så gick den bara åt det hållet Erika och Adam skulle åka, åt vårt håll var den helt avstängd. Jaha, det slutade med att vi promenerade hela vägen hem. En lång promenad blev det, men hem kom vi iallafall. Vi hade allt kunnat åka tunnelbana den sista biten, men då tyckte vi inte det var någon ide.

Vi tog det lugnt på söndagsmorgonen också. Ett nytt frukostställe, dock inte lika mycket frukost för min del eftersom min täppta näsa gjorde att jag hade ganska ont i bihålorna. Men på dagens program stod ju helgens enda shopping. Så det gick ju inte att ligga i sängen och försöka kurera sig. Det var bara att ta några alvedon och bita ihop. Och som för det mesta så känns det lite bättre bara man kommer igång. Givetvis blev det tunnelbana och promenad innan vi kom fram till min affär.

bbhphoto

B & H photo. Den såg ganska oansenlig ut utifrån, men den hade mycket att bjuda på innanför. Två våningar med elektronik och ett rullband i taket där de skickade runt varorna som skulle till utlämningsstället efter att man betalat. Det var mycket folk i affären, men också väldigt mycket personal. Så allt gick väldigt smidigt. Dit åker jag gärna igen. Men som en vän sa till mig, åk inte dit på en judisk helgdag, då får man åka tomhänt därifrån. Jag förstod inte vad han menade med det. Kanske att judarna handlade väldigt mycket inför helgdagarna så att det blev väldigt utplockat, lite långsökt kanske, men det var det enda jag kunde tänka mig. Nu förstår jag bättre. De håller stängt under judiska högtider, större delen av personalstyrkan bestod nämligen av judar.  Riktigt proffsig affär med mycket hjälpsam och trevlig personal. Mitt inköp blev en kombinerad data och kameraväska. Det är alltid problem när man flyger. Man har handväska, datorväska och kameraväska som handbagage vilket är lite masigt att släpa runt på. Men nu är alltså en väska eliminerad.

Efter shoppingen blev det indisk snabbmat och sedan en kaffe på Fika innan det var dags att vänta på shuttlebussen som skulle ta oss till flygplatsen.
Det kändes ganska bra när bussen kom och det visade sig att det bara fanns tre platser kvar. Det betydde ju att vi slapp att åka stan runt och plocka upp folk. Nu gick turen nästan raka spåret till flygplatsen.

Planet lyfte i tid och beräknade ta mark i Houston en stund före utsatt tid. Men en dryg timme in på flygningen blev en herre i raden framför oss dålig. Läkare fick efterlysas i högtalarna. Det visade sig finnas fem läkare på planet. Han som tog an sig fallet var en kille i 30-40 års åldern. Kirurg, tydligen. Både jag och Pär imponerades av hur cool han var. Där stod han i sin t-shirt och sina kortbyxor mitt i flygplan och hade många många ögon på sig och undersökte herren samtidigt som han försökte skämta med honom för att lätta upp stämningen.
Efter lite underökningar, diskussioner om återstående flygtid med kaptenen osv bestämdes det till slut iallfall att det inte skulle vara några problem att fullfölja flygningen till Houston.
Det var vi förstås tacksamma för, det kändes inte så lockande att gå ner en extra gång med allt vad det innebär. Men givetvis kände man mest glädje och lättnad över att det inte var så allvarligt med den sjuka herren som först befarats. Vilken mardröm att bli sjuk på ett flygplan. Jag led verkligen med både han och hans fru.
Vi landade i Houston 45 minuter innan utsatt tid och möttes av ambulans med blinkade ljus. Den sjuka herren leddes av först och jag hoppas och tror att det gick bra för honom till slut.

Jag hade som jag skrev förut, fruktansvört ont i öronen under inflygningen pga min nästäppa, och jag är glad att Pär var med och kunde köra hem. Jag kände mig helt yr och det kändes som jag gick i en dimma resten av kvällen. Det är inte klokt var påverkad man blir när balanssinnet rubbas lite grann.

Vi kom hem till en väntande katt strax efter kl. 10 på kvällen.

Vi är jättenöjda med vår snabbvisit i New York och jag kan mycket väl tänka mig att komma tillbaka.

 bbyggkran bbyggnader2

 bemp

 bfron 

Fast min nästa resa går nog till Montreal. Kanske vi åker dit tillsammans. Flyger till Buffalo, tittar på ett litet vattenfall och sedan kör därifrån till Montreal. Man får två flygbiljetter till Buffalo för mindre än priset för en biljett till Montreal, så då har man ju lite pengar att lägga på hyrbilen istället, och så får man ju se lite på vägen också. Vi ska fundera på detta iallafall. Pär ska bara hinna med en resa till Tyskland först.

Hoppas ni orkade er igenom detta, det blev en lång summering :)

God natt på er

Kram /Marie

Hemma igen

Vi är hemma i varma fuktiga Houston igen.
Det kommer en sammanfattning om vår resa lite senare. Men först måste jag åka och handla. Det är ganska tomt i vårt kylskåp.
Vi kom hem ganska sent i går kväll och jag är ordentligt förkyld. Ett litet telefonmöte stod på schemat i morse, så jag kunde inte ligga kvar i sängen och tycka synd om mig själv. Det var bara att gå upp och försöka sparka igång sig. Resten av dagen har jag inte gjort många knop, men nu har jag nog samlat tillräckligt med kraft för att åka och handla.
Det finns både fördelar och nackdelar med att flyga när man är täppt i näsan  märkte jag igår. Nackdelen är förstås att det gör så in i baljan ont i öronen när man går ner för landning. Fördelen är att man inte hör speciellt mycket. Jag har aldrig åkt i ett så tyst flygplan förut. Kändes nästan som man satt i ett segelflyg. Jag har förstås aldrig suttit i ett segelflyg men jag kan tänka mig att det är lite så det känns,

Ok, nu är det dags att åka till HEB. Under tiden bjuder jag på ett foto sär ni kan se mig bloggar från min Iphone mitt under cykelturen längst med Hudsonfloden. Vad gör man inte för att slippa kommentarerna jag fick innan om att jag bloggade för sällan:)

bblogg

Kram/ Marie

fredag 27 augusti 2010

torsdag 26 augusti 2010

Womens Club

Oj, det var runt 40 kvinnor på Champagne Social eventet ikväll. Alla bor i vårt område och jag kände igen 2! Vilken koll jag har på min omgivning va?
Jag anmälde mig och betalade för ett medlemskap. Får se om jag hänger med på något i framtiden.

Tack vare mitt förra inlägg om att vi fattades lite el, så fick jag ett tips av en erfaren Houstonbo. Man skulle titta efter en liten röd knapp på uttagen på toaletterna och i köket. Någon röd knapp hade vi inte. Däremot hittade vi två små knappar som hade samma färg som plattan den satt på. Så den var nästan osynlig, eller kanske inte osynliga, men det var iallafall inget vi hade uppmärksammat på de två åren vi snart bott i detta hus. En bidragande orsak till att vi inte sett knapparna kan vara att ovanför kontakten har vi en handdukshängare. Den brukar jag använda till att hänga lite kläder på. Så kontakten är för det mesta dold bakom något tyg. Men nu när vi hade fått tips på att vi skulle leta efter en knapp så såg vi den. Pär tryckte på knappen och så hade vi ljus i vårt hus igen. Märkligt. Tur att vi inte hann ringa någon elektriker. Men det är alltså inte alla kontakter det finns sådana här knappar på. Bara dem i våtutrymmena verkar det som.

Back Camera

Nu blir det till att sova några timmar, hoppas jag iallafall. Man vet aldrig riktigt hur det blir med den saken när det gäller mig. Men jag känner mig riktigt trött iallafall, så jag hoppas på det bästa. Och i morgonbitti åker vi till New York.

Godnatt

Kram /Marie

Ingen el

Det blev en mycket trevlig lunch tillsammans med Sweatjejerna i The Woodlands idag. Vi var åtta stycken plus lilla Hampus som trängde ihop oss vid några bord.

swea
När jag kom hem hoppades jag på något sätt att elfelet skulle ha lagat sig själv. Så var det förstås inte. De enda säkringar vi hittat är de i garaget och där är det ingen som slagit ifrån. Verkar som vi får ha hit en elektriker för felsökning.
Men det struntar vi i just nu. I morgon bitti åker vi till New York, så vi får ta tag i det när vi kommer hem igen.

Nu ska jag snart gå på Womens club i vårt grannskap. Det är någon slags champangesammankomst för alla tjejer i Country Village. De vill väl locka medlemmar antar jag. Tänkte gå redan förra året, men då sammanföll det med ett viktigt informationsmöte på Fredriks skola. Men i år har jag ingen ursäkt, så det är väl bara till att gå dit.

Ha det gott

Kram /Marie

En sömnlös natt

Den senaste natten var en av de där jobbiga nätterna när jag inte kan sova.  Jag somnade vid 12 tiden och vaknade sedan kl 2 igen. Efter det var det helt kört. Så efter att ha försökt att sova i flera timmar gick jag ner och la mig på soffan och kollade på danska livvakterna. När avsnittet var slut hörde jag Pärs väckarklocka ringa däruppe. Dags för honom att åka till jobbet.
Jag gick upp och la mig och lyckades till slut somna. Och vaknade kl 9 av att klockan ringde. Hur trött som helst. Men som sagt, detta är inget speciellt ovanligt för mig, så jag är van.
Jag har tänkt att åka upp till The Woodlands på SWEA-lunch idag. Det var därför jag hade satt klockan. Jag insåg ju när jag la mig i morse att om jag väl somnade så skulle jag nog kunna sova länge. Men nu är jag alltså uppe och ska skynda mig och äta lite frukost innan det är dags att åka iväg och äta lunch.

Vi har ingen ström i vårt badrum och kontor här nere. Konstigt. Jag får nog ta en runda och se om jag hittar något säkringsskåp. Det finns ett i garaget vet jag. Undrar om det är till hela huset? Jag får gå ut och kolla helt enkelt.

Men nu frukost.

Ha det gott

Kram / Marie

onsdag 25 augusti 2010

En stillasittande dag så här långt

Idag har jag inte förflyttat mig mycket. Jag har suttit vid datorn nästan hela dagen. I flera timmar har jag ägnat mig åt att jämföra medlemslistor och försöka förstå mig på varför de inte alltid stämmer. Och det ska nog bli bra till slut tror jag, ser ganska hoppfullt ut iallafall.

Jag har också suttit en timme och lyssnat och tittat på ett live-webinar om hur man bäst ska ställa in sina program och skärm osv för att få bästa resultatet när man gör en fotobok hos Blurb. Jag har ju inte använt mig av dem ännu. Eller, rättare sagt jag har ett långtidsprojekt på gång hos dem, och de är att göra min Kinablogg till en bok. Men i det fallet är ju inte bildkvalitén så himla avgörande. Men nästa riktiga fotobok blir kanske med dem. Ska bara sätta mig in i in-design lite först. För jag vill inte använda deras färdiga mallar, så då är det tydligen in-design som gäller hos dem. Men det läskiga med att se detta webinar, var att jag börjar bli orolig för hur min bok som är på väg till mig nu  kommer att se ut i färdigt skick. Jag har ju aldrig brytt mig om några profiler och aldrig kalibrerat min skärm med avancerade kalibreringsvertyg.  Nåja, vi får hoppas att resultatet blir hyfsat iallafall. Man lär så länge man lever.

Nu ska jag åka iväg till Else-Marie och prata lite SWEA-program med henne.

I brist på någon bild från idag, så får ni en från 1999. Barnen sitter och äter pannkakor i snön upp i Jurabergen. Det tog oss 15 minuter att köra med bilen till liftstationen, och sedan ytterligare lite tid att ta sig upp för berget förstås. Men det är lite skillnad mot hur vi har det nu. Som tur är finns det fördelar och nackdelar med alla platser och vi har haft turen att trivas bra på alla ställen vi bott på, hittills i alla fall.

pannkakor2    

Ha det gott

Kram /Marie

tisdag 24 augusti 2010

The Orkin man

Idag har en av mina favoritkillar i Houston varit här. Eller rättare sagt, det var inte den killen som brukar vara här som kom hit. Men det gör inget för det är ju egentligen inte killen i sig som jag gillar skarpt, utan deras yrkeskunskaper. De är riktiga hejare på att skrämma bort kackerlackor.
Och de har vi haft en hel del av sedan vi kom tillbaka från Sverige. Planen är att de ska komma och spruta och sätta ut fällor en gång varannan månad. Men de två senaste gångerna har jag inte varit hemma när de varit här. I  maj var jag i Kongo och i juli var jag i Sverige, så då sprutade de bara på utsidan av huset. Så nu ringde jag in dem extra så att de kunde komma och byta ut alla fällor som var ganska äckliga av allt som hamnat där. Hoppas det gör lika mycket nytta som det brukar göra. Jag kan iallafall varmt rekommendera dem. Om ni bor i USA och behöver någon som skrämmer bort insekter och småkryp av olika slag. Ring Orkin. Och glöm för all del inte att ange mig som referens, då får vi båda rabatt :)

orkincar

 the orkin


Nu har Fredrik skaffat både bankkonto och mobilnummer, nu är han snart redo för det som han egentligen har åkt till Montreal för. Nämligen, att studera.

Ikväll ska Pär ut och käka middag med några tyskar, så jag och katten får väl sitta här i vår ensamhet och kura i kväll. Åskan mullrar runt om oss, men det verkar som den är på väg bort härifrån utan att ha kommit riktigt nära. Skönt i så fall.
Hörde idag att det igår hade varit ordentlig storm i Sugar Land. Träd och grenar hade åkt ner, solstolar i poolen osv. Otroligt att det kan vara så lokalt. Vi bor bara ett par mil därifrån och fick bara obetydlig vind, inget regn och bara lite åska en bit ifrån oss.

Ha det gott

Kram /Marie

Ett litet studentrum i Montreal

Fredrik har skickat lite bilder från sitt rum i Montreal. Kul att se hur han har det.
Det är inte stort. Men känner jag honom rätt så kommer han inte att vara där så ofta ändå.
De första dagarna har det varit mycket pappersordnande för honom och idag har han nog alla papper som gör att han kan öppna ett bankkonto. Det i sin tur gör att han kan skaffa hemförsäkring och mobiltelefonnummer.

f rum1

I går var en väldigt seg dag för mig. Ont i halsen och ont i kroppen. Bara att vänta och se vilket håll det kommer att gå. Blir det en dunderförkylning, influensa eller klarar jag mig lindrigt undan. Det var väldigt tungt att gå upp i morse efter att ha legat vaken i flera timmar pga halsen. Men, peppar peppar, idag känns det lite bättre, så kanske jag klarar mig väldigt lindrigt undan. Får hoppas att jag inte åker på någon ordentlig förkylning nu lagom till att vi ska åka till New York.

Annars är det plockning som gäller här hemma. Plocka ur skåp, bokhyllor och garderober och efter att ha ställt dem på sina nya platser plocka in grejerna igen. Det är ett bra tillfälle att rensa lite samtidigt. Får se hur bra det går med det. Jag brukar inte vara så bra på att rensa.

Ha det gott

Kram /Marie

måndag 23 augusti 2010

Kattsoffa

Lillpisen tycker det är toppen nu när vårt gamla sovrum blivit kontor och gästrum. Hon kan ligga bekvämt i soffan och ändå ha full koll på mig.

TAP VPI

Vaknade i morse med en väldigt ond hals. Så segt att gå upp. Men vår volvo skulle ju till farbror Thomas för att få en diagnos, så det var bara att masa sig upp.
”Check Engine” lampan lyser, så det måste kollas.
Så nu sitter jag här och surfar och tittar på vädret på tv där de varnar för tropical storm Daniel som troligtvis kommer att utvecklas till en orkan så småningom. Men den beräknas inte ta turen över USA.
De varnar också för temperaturer över 100 F idag, feels like 110 F och inga moln, så det kommer att bli lite svettigt idag.

Image24

Ha en bra dag

Kram /Marie

söndag 22 augusti 2010

En intensiv helg

Jag hämtade upp Pär på flygplatsen i fredags eftermiddag. Lite mat och lite bad hann vi med innan vi åkte till IKEA och deras årliga kräftskiva. Den har blivit väldigt populär. Det var över 300 personer föranmälda plus alla som inte hade anmält sig i förväg. Till de sistnämnda gruppen tillhörde vi. Så kräftorna gick åt som smör i solsken och de hade fullt sjå med att fylla på. Gott och trevligt var det, Och som lite extra bonus så bjöds det på karaoke.
ikeakröftor

På lördagen var det ommöblering som stod på schemat. Totalt 5 rum berördes av denna rockad. Och när vi ändå skulle ha ut alla möblerna så passade vi på att hyra en Rug Doctor. En tvättmaskin för heltäckningsmattor. Det blev Pärs uppgift att köra med denna maskin.
mattstädning

Vi jobbade på hårt och när vi hade kommit så långt att sängarna stod på sin nya plats så var det dags att slänga sig i poolen, ta en dusch och sen dra iväg till The Woodlands och kräftskiva hos Melins.

Gott och mycket trevligt var det, om än något varmt. De hade dukat ute, så det blev till att torka svetten ur pannan några gånger under kvällen. Man behövde definitivt ingen extratröja framåt kvällen som man är van vid i Sverige. Men som sagt, gott och trevligt var det och barnen bjöd på maskeraduppvisning när de ätit sig mätta på kräftor. Grillspetten som var förberedda till barnen fick vi vuxna äta upp, barnen åt bara kräftor och sallad.

dukning

kröftor melin

Idag söndag fortsätter vårt ommöbleringsprojekt. Skrivbordet är på plats i gamla sovrummet och nu återstår det allra jobbigaste, att tömma och flytta alla garderoberna. Men det får bli en annan dag. Nu går vi och småplockar och försöker organisera det som går att ta tag i. Det är inte bara möbler som ska bytas plats på när man gör om så här. Kläder, lakan, dukar osv. ska också hitta nya platser, så det är en hel del kvar att göra innan det är klart.

Ha det gott

Kram /Marie

lördag 21 augusti 2010

Stökigt

Det blir ganska stökigt när man möblerar om.