En helg i Texas

Så har ännu en helg flugit förbi och onsdagen närmar sig med stora steg. Det är då Fredrik åker till Kanada. Jag tror inte han är det minsta nervös, men det är jag. Hur ska han klara allt helt själv? Det kommer nog att gå bra, det är jag egentligen ganska övertygad om, det är bara hönsmamman i mig som säger det motsatta ibland.
Pär och Fredrik var och lämnade en kartong hos Fed ex idag med destination Montreal. Det är ju inte tänkt att han ska komma tillbaka hit förrän till jul, så det är en hel del kläder som behövs packas ner. I Montreal är det ju lite tydligare årstider än här. Nu är det varmt och gott men om några månader är det kalla vintern, så det behövs ju en del kläder.

Idag steg jag och Pär upp tidigt och åkte ner till kusten. Vi åkte till Surfside beach. Det är ett ställe några mil väster om Galveston. Man får köra ner bilen till stranden, så det gör alla. Vi lite orutinerade hade bara med oss en kylväska med en kanna smoothie och en massa vatten. vi hade inte tänkt att stanna så länge. Folket runt om oss hade nog tänkt att stanna hela dagen. Hela stranden var full med bilar och de flesta hade stora tak som de spände upp. De flesta hade grillar med sig. Och då pratar vi inte små engångsgrillar, det var det ingen som hade. Nej, alla hade vad vi i Sverige tycker är en stor grill, och en del kom ner med släpvagnsgrillar. Alltså grillar som tog upp hela släpvagnen. De skulle kunna grilla till flera fotbollslag på en gång.

Det kostade $10 att parkera. Men för de pengarna kan vi köra ner hur många gånger vi vill i år.
Men vi får komma ihåg att inte ta med julgranen och bränna den på stranden.

Vi parkerade nära vattnet och började förbereda oss för en stund på stranden. Men vi kände redan när vi gick ut ur bilen att vi inte skulle bli särskilt långvariga där. Det var såååå varmt. Jag har aldrig varit med om att sitta alldeles bredvid vattnet och samtidigt svettas som en gris. Inte ens att ta sig ett dopp gav någon särskild svalka. Men det var höga vågor så det var kul att bada.

    

Även hundar var tydligen välkomna här.

Efter två timmar gav vi upp. Då hade vi legat i vattnet den mesta tiden, men ändå rann svetten när vi satte oss i bilen.

På hemvägen körde vi en annan väg som omväxling. En lite mindre väg än den vi brukar köra, men det fanns lite mer att se.


En flod

  
En hästtransport. Stackars hästar, de måste smälta därinne.

 
Bomullsodling (tror jag)

Ett fängelse.

Lite oljeraffinaderi

En saloon. Vi såg flera stycken på vägen.

 
 
Och förstås mängder av hus där oftast garaget eller fordonen var större än boningshuset.

Vägen var otroligt rak, den hade nog bara två kurvor och de var svåra att missa. De var väldigt väl utmärkta.
Inte för att det var några svåra kurvor precis. Men det är klart, har vägen gått spikrakt i några mil så kanske man behöver varnas när det svänger lite.

        

Annars har det inte hänt så mycket. Eller jag kanske ska erkänna att jag har slagit till och uppgraderat till en Iphone 4. Än så länge är jag väldigt nöjd med bytet. Min gamla hade så otroligt dålig batteritid så man behövde ladda den flera gånger per dag.

Det verkar som vår granne blir kvar i fängelset ett tag till. I helgen har hans släktingar tömt huset för att sätta ut det till försäljning. Tänk vad livet kan förändras från en dag till en annan. Ena dagen går man i sitt hus som man har bott i, i mer än 20 år. Nästa dag sitter man arresterad och hamnar i fängelse och när man efter en tid blir fri igen är huset sålt. Undrar om han insåg det den morgonen när han blev bortförd, att det skulle vara sista gången han gick ut ur det huset.
Fy vad jobbigt att veta att några andra tömmer ens hus och packar ihop alla ens saker och att man själv sitter helt oförmögen att styra upp det hela. Men man får väl anta att han har gjort sig förtjänt av sitt straff. Vi vet fortfarande inte vad han gjort sig skyldig till.

Nu är det läggdax.

Godnatt på er

Kram /Marie