Handelskammaren

Oj oj, nu har jag tackat jag till ett uppdrag som skrämmer mig lite. Jag förstår inte riktigt vad det tagit åt mig. Jag som brukar vara väldigt försiktig med att erbjuda mig att göra saker jag inte är bombis att jag klarar av utan problem har under mina två år här i Houston sagt ja till att vara kassör, webmaster, medlemsansvarig och vice ordförande i SWEA. Ja inte alla uppgifterna på en gång, men nästan. I år är jag webmaster och vice ordförande. Och det är, har jag märkt ett väldigt bra sätt att komma i gång på ett nytt ställe, att engagera sig på riktigt. När man är “bara” medlem så är det så lätt att känna sig bekväm och inte komma iväg på de aktiviteter som man egentligen kanske skulle tycka vara roligt.
Men nu har jag alltså tacka ja till att engagera mig i SACC Texas, (Swedish American Chambers of Commerce) också.
En av mina nya roller kommer att vara “Membership Director”. Bara namnet skrämmer mig ganska mycket. Det låter mycket allvarligare än “medlemsansvarig”. Sedan är det tänkt att jag ska ingå i IT-gruppen och vara lite ansvarig för att Houston blir representerad på sidan. Jag tycker att det ska bli kul och intressant och ser fram emot att komma igång. Fast, som sagt, jag är ju alltid lite orolig att jag tagit mig vatten över huvudet. Men jag har ju blivit tillfrågad för att det är någon som tror att jag klarar det, så då får jag väl också tro på det.
Karin i Beijing, jag ringer nog dig en dag för att prata lite.

Jag var hemma hos Sören och Astrid i går och gick igenom lite praktiska saker angående mina nya uppgifter. De bor helt på andra sidan stan från oss sett.
Det är konstigt det där med avstånd. Jag anser mig bo i Houston och om någon utanför Houston frågar Astrid var hon bor så tror jag att hon också säger att hon bor i Houston . Ändå bor vi lite drygt 62 kilometer ifrån varandra. När man tänker så får man lite känsla för hur stor den här staden egentligen är.
När man är i Sverige så hoppar man inte in i bilen hur som helst och kör 6 mil. Det kräver lite eftertanke och så vill man gärna kunna kombinera flera saker på en gång när man ändå ska köra så långt. Här hoppar man in i bilen och kan köra både 6  och 8 mil bara för att ta en fika med en kompis och ändå inte tycka att det är särskilt långt.

Annars har det inte hänt så mycket här. Katten är fortfarande hes, men verkar må bra i övrigt. Hon är ute och umgås med sina stora pojkkompisar som vi kallar den svarta och den randiga. Så fort hon kommer ut har hon sina två pojkvänner i hälarna, men Lillpisen går bara lite nonchalant vidare utan att bry sig om att de är efter henne. Ofta hittar man de tre liggande på vår yttertrappa och när vi öppnar för att erbjuda Lillpisen att komma in så går de andra två en bit därifrån, de tror att vi är farliga. Sen ser de på när Lillpisen går in i huset och försvinner. Ibland står de utanför och ropar på henne när hon gått in, men hon bryr sig inte. Hon lägger sig istället på sitt favoritställe och kollar på dem inifrån huset istället. Det känns nästan som det är lite mobbing från hennes sida.

När hon vill komma riktigt när fönstret ligger hon i fönsterkarmen,
annars ligger hon på den mjuka fotpallen vi ställt vid fönstret så att hon
både kan ligga bekvämt och ha koll på vad som händer där ute.

Nu får det nog bli en liten lunch tror jag.

Ha det gott

Kram /Marie