Dan före dan

Jag har lite ont i magen idag. Förberedelserna inför Fredriks resa i morgon pågår för fullt. Vilka papper behöver han med, hur mycket kontanter behövs första tiden innan han fixat bankkonto etc. etc. Kommer han att få tag i nycklar till sitt rum när han kommer fram, kommer han att få alla de rätta stämplar och papper som behövs i tullen nu när han kommer dit som student? Vi tror att vi har ordnat det mesta, men man kan ju aldrig vara säker på att man har tänkt på allt. Han är inte speciellt nervös iallafall, men det är jag. Han åker i morgon och går allt som planerat så kommer han inte hit igen förrän till jul. Konstigt.
Men jag planerar att åka till honom när han har bott in sig lite och vet vad som man kan vara behjälplig med. Det var hans eget val att åka dit själv nu i början. Annars hade vi tänkt att jag och Fredrik skulle åka dit tillsammans och installera honom. Men nu ville han ha det så här, och då får det bli så.

Var tar tiden vägen? Det var ju inte länge sedan han var så här liten.

Och nu är han så här stor.

 
Men tänk så mycket han har lärt sig sedan den första bilden togs. Bland mycket mycket annat har han lärt sig att behärska fyra språk, Svenska, franska, engelska och tyska. Lägg därtill att han kan förklara vägen för en kinesisk taxichaufför på mandarin och beställa mat på samma språk. Och givetvis har han lärt sig en massa saker som jag kanske skulle tycka mindre om att han kunde om jag visste om det.
Men så är det ju, och nu hoppas jag att han på ett bra sätt ska lära sig att bo själv med allt vad det innebär.
När Erika flyttade till Plönningeskolan så kändes det väldigt tungt också, men ändå lättare på något sätt. Jag visste att hon fick mat två gånger om dagen på skolan och vi hade många backups i form av min familj på nära håll. Fredrik ska bo i ett annat land långt bort från alla släktingar. Men det är väldigt skönt att veta att han redan har flera kompisar som finns på plats och redan har bott i Montreal i ett år. Han kommer att få mycket hjälp av dem, det är jag övertygad om. Och jag tror att Fredrik är väldigt redo för detta, så det kommer förstås att gå bra.

Just nu är han iväg och säger hej då till bästa kompisen här i Houston. Han är ett år yngre än Fredrik så han blir kvar här ett år till och räknar sedan med att flytta till Montreal nästa höst.

Nu blir det SVT-play en stund innan jag kryper till kojs.

Ha det gott

Kram /Marie