Idag började vi dagen med frukost ute i trädgården. Jag kan inte påstå att det var särskilt behagligt. Varmt och fuktigt som i en ångbastu. Så kaffet drack jag halvliggande på luftmadrassen i poolen.
Sen blev det småpyssel härhemma innan vi satte oss på cyklarna för att cykla till banken och lösa ut en check som vårt försäkringsbolag så snällt hade skickat till oss för att vi minskat våra försäkringar på bilarna under vår Sverigevistelse.
Med pengar i handen cyklade vi vidare till Egg and I, som är ett frukost och lunchställe. Gissa om jag blev förvånad när vi kom dit och skulle parkera cyklarna och jag upptäckte att de hade ett cykelställ och ännu mer förvånad blev jag när jag såg att det redan fanns en cykel parkerad där. Jag tror faktiskt att det är det första cykelställ jag sett här i Houston. Det brukar vara ett bekymmer det där med att veta var man ska ställa cyklarna så att de inte är i vägen.
När vi ätit oss mätta cyklade vi vidare till ACE. Det är något liknande som Järnia hemma i Sverige. vi åkte dit för att Pär skulle köpa bilvax och lim. Utanför affären trängdes blommor, trädgårdsmöbler och grillar, precis vad man kan förvänta sig vid den här årstiden. Men gissa om jag blev förvånad när jag kom in i affären och möttes av detta.
Jag vet att jag tycker att de börjar med att sälja julpynt tidigare och tidigare för varje år. Men någon måtta får det väl ändå vara?
När vi kom hem hade Janice hört av sig. Jag hade försökt nå henne tidigare under dagen för att göra upp om en tid att hämta upp Lillpisen. Det gick bra att komma när som helst. Så vi satte oss i bilen och åkte för att hämta henne.
Hon kände igen oss och ville gärna komma och kela med oss, men stördes hela tiden av de andra djuren där så hon valde att avvakta. Några som däremot inte avvaktade var Lillpisens kattungar. De kom gärna fram och kelade. En av dem ville bli kelad hela tiden och klättrade upp på mig om jag slutade kela med den. Gissa om det var svårt att åka ifrån dem? Men de såg ut att må bra och jag hoppas att hon väljer att adoptera bort dem så att de får komma till en familj som har lite mer tid med dem. Hon verkar ha lite svårt att släppa dem ifrån sig för att hon tycker att de är så fina. 
Lillpisen tre kattungar som nu nästan är lika stora som Lillpisen.
Som sagt, de verkar ha det bra hos Janice, men det finns ganska många som pockar på uppmärksamhet där.
Nåja, tills slut tvingade vi oss till att åka hem. Lillpisen uppskattade som vanligt inte att bli instängd i sin resbur.
På vägen hem möttes vi av ett regnoväder. Det var lite fascinerande. Vi körde på en alldeles torr motorväg och vi hade blå himmel ovanför oss. Några hundra meter längre fram såg det ut som bilarna körde igenom en tjock rök. Jag trodde först att det var någon bil som brann häftigt. men det visade sig vara ett kraftigt regn. Det som såg ut som rök var allt vatten som stänkte upp när bilarna körde igenom regnet. Man kunde tydligt se början och slutet av regnet i vägbanan, det var som någon hade dragit en tjock gräns i marken. Tyvärr hann jag inte få upp kameran innan vi körde in i regnet. Så det blir en bild när vi redan är inne i regnet.
När vi kom hem, där det förövrigt var sol och inget regn så långt ögat kunde nå så släppte vi ut Lillpisen när vi kommit in i huset. Hon sprang genast upp på andra våningen och ställde sig vid Fredriks dörr och jamade. när ingen öppnade där så kom hon ner igen och kelade lite istället. Jag tog henne till matskålen och hon åt som om hon inte sett mat på flera veckor. Janice sa att hon aldrig åt tillsammans med några andra djur hemma hos henne utan väntade alltid tills det var tomt vid matskålarna innan hon gick dit.
Sen öppnade jag dörren ut. Och hon trodde knappt sina ögon. Skulle hon verkligen få gå ut? Hon har ju inte fått vara ute på sex veckor. Hon tog det väldigt försiktigt i början och gick och nosade på allt. Men nu har hon gått iväg på en längre promenad tydligen. Får hoppas att hon vågar komma tillbaka utan rädsla för att bli instängd igen.
.
Ha det gott
Kram /Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar