Jag börjar nästa gråta, jag är helt överväldigad, vilken man! Volker Stroehlein!
Som ni vet har jag börjat bli riktigt orolig för min fotobok. Inte för att den kommer att vara något fotografiskt mästerverk på något sätt, men det är ett fint minne att ha och jag har ju lagt ner otroligt många timmar på att göra den. Bara att välja bland 3500 bilder tar sin tid kan jag lova.
Så nu när det gott fyra veckor så mailade jag Volker som står bakom bland annat www.fotobok.com där jag beställt min bok ifrån.
Jag lämnade bland annat mitt skypenummer, men hade nog räknat med att bara få ett kort mail som talade om att de skulle titta på saken.
Men, någon timme senare ringde Volker upp mig och lovade att se till att det skulle göras en ny bok och denna gånger provar vi att skicka den till Caterpillars kontor i Kiel där Pär ska vara nästa vecka. Ska sägas att Volker själv anlitar olika tryckerier för att producera böckerna, bl.a Pixopolis som jag hade valt att använda till mitt projekt. Så han sitter ju inte själv och skickar iväg böckerna precis. Volker finns i Sverige och Pixopolis finns i Tyskland, så det är ju inte helt lätt för honom att ha koll på vad som sker efter att man beställt boken. Men han ordnade alltså utan snack en ny beställning till mig.
Och inte nog med det, han överöste mig med information, tips och länkar som jag kan använda mig av i framtiden.
Så snart kommer min bok att ligga som en blädderbok på nätet som ni alla kan titta i.
Men hur ska jag nu kunna använda all denna information jag fick av honom och göra något bra av det? Inte vet jag, men jag blev oerhört inspirerad av att prata med honom. Jag blir mållös av att han lägger ner så mycket tid på mig som är en riktig amatör vad det gäller fotografering och bildbehandling.
Volker är verkligen en man som brinner för det han gör och tittar man i hans olika bloggar så ser man många fina exempel på böcker som är gjorda genom honom. Han pratade varmt om SAAL, ett företag som jag ska prova om det någon gång blir aktuellt med en ny bok.
http://fotobok.com/blogg/
http://blog.online-albumproofing.com/
http://basuka.fotobok.com/ (för professionella fotografer)
Jag säger bara det, ska ni någon gång göra en fotobok, anlita Volker, då får ni den bästa kundservicen i världen. Att han dessutom är en fd. surfare från Grekland gör väl inte saken sämre ;)
Nu väntar jag med spänning på att boken äntligen ska komma, så nog om detta,
Igår kväll hade vi ju höstens SWEA kick-off här hemma hos mig. Jag var allt ganska orolig för att det inte skulle komma så många pga regnet. Det regnade sååå mycket hela dagen. Det är tydligen baksidan av den tropiska stormen Hermine som gett oss allt regn. Den drar upp massa vatten från golfen och öser sedan ner det över oss. Men jag läste just att vi ändå har kommit lindrigt undan. I Dallas, San Antonio och Austin har de fått ännu mera regn med många översvämningar som följd. Och ute ochpå Atlanten härjar fortfarande Gastor, tätt följd av Igor. De kommer tätt nu, ovädren. Men vi får hoppas att de inte blir värre än så här.
Tillbaka till SWEA. Alla som anmält sig trotsade vädret och kom hem till mig. Jättekul Vi var 16 damer och en hund.
Ja, hunden ja, stackars stora fina Pancho. Han fick sig en omgång av Lillpisen.
Eftersom det regnat så mycket under hela eftermiddagen så ville såklart inte Lillpisen gå ut. Så när Pancho kom så var hon inne. Jag trodde att hon var på övervåningen någonstans, men icke, hon låg i en fåtölj i vardagsrummet. När Pancho fick syn på henne viftade han på svansen och ville hälsa på den lilla rara katten som låg i fåtöljen. Men det ville inte Lillpisen. Hon blev så arg. Hon sköt rygg och fräste och gjorde utfall mot den stora hunden. Jag öppnade altandörren och trodde förstås att hon skulle springa ut. Men se, det hade hon inga planer på. Hon började istället jaga Pancho. När jag försökte ta henne så fräste hon åt mig med, så det försöket gav jag upp. Istället släppte vi ut hunden i trädgården. Min tanke var då att katten skulle lugna ner sig så att jag då skulle kunna ta henne och släppa ut henne. Men vad hände? Jo, när Pancho sprang ut, så sprang katten efter ut och jagade och fräste. Det såg ganska komiskt ut, en stor golden som blir jagad av en liten katt. Hon gjorde verkligen allt för att försvara sitt hus. Vi har alltså en vaktkatt. Till slut lyckades vi iallafall locka in Pancho igen och stänga dörren innan Lillpisen hunnit springa in efter honom. Sen satt hon utanför och glodde in med bister uppsyn hela kvällen.
Under kvällen fick vi sedan höra Panchos matte berätta om hur de tränat Pancho och fått honom godkänd för att få gå till skolor och sjukvården med honom. Det var mycket intressant att lyssna på. Tänk vilken insats de gör tillsammans, och allt är helt på frivillig basis, alltså helt obetalt. Belöningen ligger väl i att få se resultatet av deras arbete. Ett exempel på deras artbete är att barn med lässvårigheter enskilt med Marianne och Pancho får träna högläsning. De sitter på golvet, hunden lägger sitt huvud i knät på barnet och sedan läser barnet för hunden. Hunden skrattar ju inte om man gör något misstag, så tack vare detta får de bättre självförtroende och vågar att läsa högt. Ett annat exempel är att de åker till ett barnsjukhus och hälsar på sjuka barn. De är många hundar som gör det tillsammans. En del är små och en del är stora som Pancho. Fördelen med att vara en liten hund i detta läget, är att man kan hoppa upp i sängen och ligga hos barnet en stund. Men Pancho har inte riktigt förstått att de är de små hundarna som passar bäst för det. Han hoppar också gärna upp i sängen till barnen. Tänk vilken lycka att få en stor gosig hund i sängen när man är sjuk och ligger på sjukhus.
Jag måste också tillägga att Pancho är en Golden retriever. Den största golden jag någonsin sett. För mig är golden en medelhög hund som ofta är ganska kraftiga. Pancho är otroligt hög och otroligt vältränad. En av de finaste hundar jag sett tror jag.
Nej, nu ska jag ladda upp mina boksidor till http://www.online-albumproofing.com.
Ha det gott
Kram /Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar