Idag åkte jag hemifrån kl 8.30 och kom hem igen kl. 16.30. Hela dagen har jag spenderat på en stekhet golfbana. ca 35 grader med feel like 40 grader. Det var väldigt skönt att ha en golfbil och åka runt i. Det gav lite fläkt när man svepte fram i den:) Annars var det helt vindstilla och inte många moln på himlen. Svettigt värre var det. Det blev ett dopp så fort jag kom hem.
Men det är kul att spela, även fast jag spelar som en kratta. Men jag får skylla på att det bara var den 3:dje golfrundan jag gör i mitt liv. Så jag har ju chansen att förbättra mig en del om jag fortsätter hoppas jag. Och fortsätta är jag allt lite sugen på. Fast då måste jag föst köpa golfklubbor och det är ju inte helt billigt, även fast det tydligen är mycket billigare här än vad de är i Sverige.
När jag kom hem så väntade en överraskning på mig. Kongoboken hade kommit. Den låg utanför ytterdörren och väntade. Jag får ta kontakt med Volker i morgon och berätta nyheten för honom.
Den var helt ok. Det jag hade varit lite rädd för innan var att bilderna skulle bli alldeles för mörka eftersom de har en tendens att bli det när jag skriver ut bilder här hemma. Men det var det ingen fara med. Själva tryckningen var jag nöjd med. Det som såg lite tveksamt ut var bindningen och skärningen av boken. Boken är trådbunden med vit tråd och eftersom jag har svart bakgrund så syntes den vita tråden ganska tydligt. Hade varit mycket bättre med svart tråd.
Men jag antar också att det kanske är lite extra klurigt att få till det med en bok på 104 sidor. Jag är glad att den har kommit fram iallafall, men det tog exakt 5 veckor. Så jag tror att det faktiskt var så att den fick åka roddbåt över atlanten.
Jag har ju inte så jättestor erfarenhet av katter, men den lilla erfarenheten jag har säger mig att katter kan äta var som helst och när som helst, ligga och sova när som helst och var som helst. Så har vi inte det här hemma hos oss. Lillpisen är ju en väldigt bestämd katt. Hon bestämmer när man får kela med henne, var man ska kela henne någonstans och det är ju t.e.x aldrig så att man kan ta upp henne i knät och tro att hon ska ligga kvar där. Och hon är ju van att leva självständigt och ensamt sedan hon var en utekatt som ibland blev matad av grannen, så det är ju inte så konstigt att hon vill bestämma själv. Men, hon kan inte om vi är hemma sova ensam i ett rum och hon kan aldrig äta ensam. Hon är alltid i samma rum som jag är i. Ibland kan det nästan bli lite jobbigt. Hon ligger och sover så gott i soffan på kontoret te.x, jag lyfter min rumpa från stolen för att te.x hämta ett papper i ett annat rum. Genast vaknar hon och måste följa med, för inte kan hon bli ensam kvar. 30 sekunder enare är jag tillbaka på kontoret och Lillpisen kan återgå till sin sköna sömn på soffan, eller på skrivbordet. Det händer att jag smyger på tå ut ur rummet för att inte hon ska märka att jag går ut. När hon sedan vaknar och inte vet var jag är så går hon om´kring och jamar tills jag ropar på henne. (Ja, hon har fått tillbaka en hel del av rösten, även fast hon är lite hes fortfarande)
Men detta med maten är jobbigare. Hon äter bara om någon annan är i köket eller i alla fall inom synhåll. Ibland går jag kanske in i köket för att hämta något från kylen, När hon märker att jag går mot köket blir det fart på henne, för då innebär det ju att hon kan äta. Men hon hinner bara ta två hårdisbitar innan jag har uträttat det jag ska och går därifrån. Det innebär att hon också måste sluta att äta. Ibland väntar jag i köket för att hon ska kunna äta i lugn och ro. Men jag känner också att någon måtta får det väl vara. Nog ska en katt kunna vara ensam i ett rum när den äter? Eller?
Ni får en Kinabild idag också. Denna gången blir det ett exempel på lite mindre lyckad avstavning. Bilden tog jag i en droppstensgrotta som svenska skolans personal besökte.
Godnatt
Kram /Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar