I dag mådde jag betydligt bättre när jag vaknade. Skönt. Fortfarande, täppt i näsan och lite hostig, men inte alls lika tung i huvudet. Så det finns hopp.
I dag tryckte Peter på sändknappen och skickade ut vårt första nyhetsbrev. Det känns bra nu när det gått ut. Nu återstår att se vad folk tycker om det.
Jag tog det lugnt på förmiddagen idag för att sedan åka till min photoshopkurs.
När den var avslutad satte jag mig i bilen för att åka till Hotel Crown Plaza. Det var det hotellet vi bodde på när vi var här på våren 2008 på vår tittresa. Det är det hotellet som de flesta Caterpillarfolk bor på när de är på besök i Houston. Anledningen till att jag åkte dit var att Pär skulle få skjuts till hotellet av en Tysk kollega som kom med samma plan som honom idag. Då slapp jag åka hela vägen ut till flygplatsen för att hämta upp Pär.
Jag fick sitta och vänta ganska länge, men medans jag väntade ringde Fredrik på skype och mitt under vårt samtal så dök Pärs kollega från Genève upp i lobbyn. Så då gick ju tiden lite fortare.
Fredrik hade på förslag att vi skulle titta på en NHL-match när vi kommer på besök till honom. Jag kollade på möjligheter att köpa biljetter. Men det visade sig vara ganska svårt. Just till den här matchen vi kunde se kostade de billigaste biljetterna 145 dollar styck. Och för de allra flesta andra matcher var det totalt utsålt. Otroligt! Men Fredrik ska fråga någon han känner i Montreal som brukar gå på hockey om det finns något annat sätt att köpa biljetter på. Så vi får vänta och se helt enkelt.
Vi upptäckte för ett tag sedan att vi hade en jättestor gren från grannens träd liggande i en av våra palmer. Grenen var inte helt av utan satt fortfarande fast en aning i trädet. Det var ingen av grannarna bredvid oss, utan den granne som så att säga är bakom oss. Alltså på en helt annan gata. Jag hade ingen som helst aning om vilka som bodde där. Vi har aldrig hört ett knyst från dem Men jag samlade lite mod i fredags och gick bort och ringde på hos dem. Det var lite spännande, jag hade ju verkligen ingen aning om vad det skulle var för en typ som öppnade, ung, gammal, sur, arg, glad? Det visade sig vara ett gammalt par som bodde i huset. Ett mycket trevligt äldre par ska tilläggas. De tog trädproblemet på största allvar och lovade att de skulle åtgärda det så fort som möjligt. Jag bedyrade att det inte var någon brådska. Men redan nästa dag ringde herren i huset på hos mig för att ta sig en titt på situationen i min trädgård. Han bestämde sig för att ta tag i situationen på en gång. Jag försökte få honom att vänta tills måndag då Pär skulle komma hem och han kunde hjälpa till. Men det ville han absolut inte göra. Då försökte jag erbjuda mig att hjälpa till, men se det fick jag inte heller. Så det var bara att låta honom hållas. Men jag var allt lite rädd att han skull skada sig där inne bland de taggiga palmerna eller ramla ner i poolen eller svimma av värmeslag eller något liknande. Men det gick bra. Tur att det inte var 35 grader just denna dagen. Han sågade grenen i mindre bitar och slängde över delarna över staketet in i sin egen trädgård. När han var klar kom han ut ur vår lilla djungel både blodig och med ett stort blåmärke på handen. Han åt tydligen blodtunnande så det behövdes inte mycket för att det skulle bli såna blåmärken, men det såg inte vackert ut. Men det gick ju bra till slut iallafall.
Slutet gott allting gott, och vi var båda överrens om att det var på tiden att vi träffades efter att ha bott grannar i två år. Men fast att vi inte bor många meter i från varandra så är det en liten bit om man ska gå till varandra. Han tog till och med bilen hem till mig :) 
Farbror John på väg in till palmen. Palmerna har vassa taggar som innehåller något slags gift.
Sticker man sig på dem får man små sår som gör riktigt ont.
En liten del av grenen är kvar i palmen. Om man tittar noga så ser man Johns ben i högra delen av bilden.
Nu i kväll har vi bokat hotell i Montreal, det är ju en fördel om man har någonstans att bo när man kommer dit.
Ha en bra dag,
Kram /Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar