Leander i Houston

Leander i Houston
Den här bloggen är tänkt som en liten dagbok för oss, och ett sätt för nära och kära runt om i världen att se hur vi har det.

lördag 2 oktober 2010

Att bestiga ett kungligt berg

Idag vaknade vi till en dag med lite sol, men framför allt, inget regn. Toppen. Då kunde vi gå upp på Mont Royal som vi tänkt göra ända sedan vi kom hit.
Nåja, att kalla det ett berg är att ta i. Den högsta punkten är 233 m.ö.h.
Vi tog tunnelbanan några stationer och promenerade sedan mot kullen. När vi kom fram så mötte oss en kulle med vackra höstfärger. Mont Royal är ett populärt friluftsområde förstod vi. Det var mycket folk där, barnfamiljer som strosade, joggare, cyklister, både de som var där och tränade och de som bara hade cykeln som ett transportmedel, hundägare, pensionärer, studenter och förstås turister som oss.

 color2

Man kunde välja att gå den långa cykelvägen upp eller gå lite mindre stigar som gick lite mer rakt upp. Vi gjorde lite av varje.

stig2

 stig

Vi promenerade till det berömda korset. Tyvärr, inget kort därifrån. Sedan gick vi vidare till Le Chalet där man hade en magnifik utsikt över Montreal.

mcgill    

 stan2

 stan3

 stan4 

 montreal panorama

slott
Pär tar igen sig framför Le Chalet.

Vi tog en annan väg ner och innan vi hoppade på tunnelbanan så tog vi en paus på Starbucks. Det satt fint med en espresso efter några timmars promenad.
Sen blev det lite slapp på hotellet. Jag pysslade lite med foton och blogg och Pär pluggade inför sin examen han ska ha om en vecka.
Kl. halv sju kom Fredrik och hans kompis Bastian från Houston som nu pluggar på MC Gill här i Montreal. Vi skulle ut och äta tillsammans.
Det blev les 3 brasseurs. Jag åt Flammekueches, det är som ultratunn pizza. Supergott, sist jag åt det var i Annecy när vi bodde i Genève. Så det var ju ett tag sedan.

Efter maten skiljdes vi åt utanför vårt hotell. Fredrik och Bastian skulle hem till Bastian för vidare äventyr i natten medan jag och Pär slappade på rummet för att orka upp tidigt för att hinna med planet hem.

Känns ju lite vemodigt att säga hejdå till Fredrik, men det verkar som han har det bra här i Montreal och då får man ju vara nöjd. Nästa gång vi ses blir till jul om inget oplanerat inträffar.


Ha det gott

Kram /Marie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar