Leander i Houston

Leander i Houston
Den här bloggen är tänkt som en liten dagbok för oss, och ett sätt för nära och kära runt om i världen att se hur vi har det.

onsdag 20 april 2011

Tillbaka i Houston

Efter en rekordsnabb immigration på Houstons flygplats så fick jag för första gången någonsin vänta på min väska efter att ha kommit in på den internationella terminalen. Normalt brukar det ta evigheter att ta sig igenom immigrationen så när man äntligen är framme vid bagagebandet så ligger bagaget där sedan länge och väntar. Men vi brukar ju komma in med Lufthansa som kommer in tillsammans med en miljon andra plan någon timme senare än vad detta planet kom i.

Parkeringsshuttlebussen kom också rekordsnabbt och jag var den enda passageraren så den resan gick också väldigt smidigt. Chauffören lyfte till och med in mitt bagage i bakluckan på min bil innan han lämnade mig.

Väl hemma så blev katten förstås väldigt glad över att jag kom hem. Hon visste inte till sig av glädje när jag satte mig vid skrivbordet och hon kunde hoppa upp på tangentbordet och bli kelad. Det är lustigt det där. Sitter jag i soffan så hoppar hon inte gärna upp till mig för att gosa. Men sitter jag vid datorn så kommer hon direkt och kräver gos. Likaså när jag går och lägger mig. När jag går upp för trappan så hänger hon med. hon följer med in i badrummet, hoppar upp på handfatet när jag borstar tänderna och ställer sig sen i sängen och väntar på att jag ska lägga mig tillrätta på rygg så att hon kan lägga sig på mitt bröst och spinna och bli kliad på huvudet. Slutar man tidigare än vad hon tänkt sig så puffar hon tills man fortsätter att klia henne. När hon känner sig nöjd så går hon och lägger sig vid fötterna och sover sött. Tänk att denna lilla blyga rädda katt har blivit så tillgiven.

Resten av måndagen tog jag det bara lugnt. Slappade framför teven ett tag. Kl. nio var det som om någon slagit en hammare i huvudet på mig. Jag blev plötsligt hur trött som helst och det fanns inget annat att göra än att gå och lägga sig.
Sov som en stock fram till klockan tre. Sen var det kört. Slumrade till lite precis innan min väckarklocka ringde vid sjutiden. Då hade jag gärna stannat kvar i sängen, men tennis och golf stod på programmet denna förmiddag, så det var bara att ta sig upp.
Gick skadefri både från tennisen och golfen, bra det, det känns lite nervöst varje gång jag är ute på tennisbanan. Men jag värmde upp med en kvarts joggning och stretchning innan de andra kom. Det är väl bara att inse att min gamla kropp behöver uppvärmning innan man kan ge sig ut och jaga tennisbollar.

Idag onsdag har jag packat inför Montrealresan. Pär landade i Houston idag och imorgon går vårt plan kl. 6 på morgonen. Eftersom vi då behöver åka hemifrån vid halvfyratiden på morgonen så bestämde vi oss faktiskt för att boka en natt på ett hotell vid flygplatsen. Det kändes ganska meningslöst att Pär skulle hämtas vid flygplatsen för att vara hemma några timmar och sedan stiga upp i ottan för att återigen bege sig till flygplatsen.

Efter ha packat bilen med två stora tomma resväskor och en liten fylld så åkte jag till Willowbrook för att äta en avskedslunch tillsammans med Jenny, Ulrika, Malin, Emma och lilla Minka. Det är Jenny som nästa vecka lämnar Houston för att göra ett sommarstopp i Sverige och sedan flytta vidare till Zürich. Ytterligare ett avsked alltså. Men så är ju livet som utlandssvensk. Man träffar så många trevliga människor, men man får också stå ut med många avsked på vägen.

CIMG3798-2

Efter lunchen var det alldeles lagom att köra till flygplatsen och fiska upp Pär som precis tagit sig igenom alla kontroller på vägen ut.
Vi checkade in på hotellet. Pär jobbade ett tag och jag tog äntligen tag i mitt bloggande om Parisresan. Efter några timmar gick vi ut och la oss vid poolen en stund innan vi tog en promenad bort till närmsta hotell som hade restaurang. När man bokar billiga hotell som vi brukar göra så får man räkna med att det inte finns någon servering. Men det vimlar ju av hotell här, så det är inga problem att f tag i något att äta.

Nu har Pär bäddat ner sig och sover sött. Klockan står på ringning på 4.00. Så det är hög tid för mig också att försöka sova.

I morgon tar vi alltså planet till Buffalo. Planen är att åka och titta på Niagarafallen och sedan köra vidare längs den nordvästra sidan av Ontariosjön. En bit efter Toronto har vi bokat ett hotell där vi övernattar för att nästa morgon styra hyrbilen mot Montreal. Där träffar vi förstås Fredrik och här kommer också våra två stora tomma resväskor in i bilden. Vi ska ta med så mycket vi kan från hans lägenhet tillbaka till Houston. Han ska ju inte fortsätta i Montreal nästa år så alla hans saker måste transporteras bort därifrån. Exakt vad han kommer att göra nästa läsår är inte klart ännu. Men han har sökt några utbildningar i Sverige. Fast det är svårt att avgöra hur stora hans chanser är att komma in. Han söker ju på en annan kvot än de flesta andra eftersom han har utländska gymnasiebetyg. Men men, det är bara att vänta och se hur de svenska myndigheterna bedömer hans betyg.

Nytt för i år är ju att studenter utan medborgarskap i ett EU-land måste betala en avgift för att kunna studera i Sverige. Eftersom vi är utvandrade så måste vi bevisa att vi fortfarande är svenska medborgare för att slippa betala avgiften. Detta gör man genom att skicka in en vidimerad kopia på sitt pass till antagningsenheten.

Jag har ju också sökt några kurser inför hösten och när jag hade gjort min anmälan och de såg att jag var utvandrad så kom alla kurser som jag sökt upp tillsammans med en avgift. Ganska kul att se. T.ex så kostade den 30 poängskurs jag sökt
47 000 kronor.
Fredriks dyraste kurs var en treårig kurs i Halmstad. Den kostade över 400 000 kronor. Kändes ganska bra när de tagit emot våra passkopior och kursavgiften togs bort på våra ansökningar. Men som sagt, det var ganska intressant att se kostnaderna som utländska studenter nu är tvungna att betala. I Sverige tar man ju bara för givet att all utbildning ska vara gratis. Och så har det ju varit för alla fram tills nu. Svenska högskolor kommer nog att se ett kraftigt minskat antal sökande studenter från länder utanför EU från och med nu. Trots detta så har det kommit in rekordmånga ansökningar inför höstterminen 2011. Men som sagt, det är bara att vänta och se vad som händer till hösten.

Men fast jag vet att man måste så undrar jag ibland  varför man ska planera så långt i förväg. Jag har fått lite får många påminnelser den senaste tiden att livet kan vändas upp och ner så plötsligt.
Mina tankar är fortfarande ständigt med Marita och Jan och jag lider med dem som så brutalt fick sitt liv förändrat på ett ögonblick.
Och nu går också tankarna ständigt till min styvbror Peter och hans fru Joy i Stockholm som vakar över sin lilla kille som är mycket svårt sjuk. Det spelar ingen roll hur mycket man planerar och fixar och ordnar. När ödet vill annat är vi chanslösa och kan bara stå och titta på och kämpa oss igenom allt det svåra på bästa sätt.
Många kramar och tankar skickar jag till alla ni som kämpar.
Men, att något tragiskt också så småningom kan leda till något fint  ser man som exempel i barnens kusin Eriks alldeles för tidiga bortgång. Självklart hade vi alla velat att han fanns med oss nu. Men vi gläds samtidigt av vetskapen att tack vare hans minnesfond så kan så många av Kongos barn få uppleva glädjen av att få spela fotboll i Kongos största fotbollsturnering Challenge Erik Leander.

Jag hade egentligen inte alls planerat att avsluta dagens sista blogginlägg på detta sättet. Men så blir det ibland när tankarna snurrar runt och man plötsligt känner att man vill dela med sig av dem.

Fina minnen från vår resa till Kongo i maj 2010.

bok del 1

Kram på er alla därute. Ta hand om er själva och varandra.

/Marie

1 kommentar:

  1. Jag har också sökt en kurs på 7,5 poäng, den kostade 9000kr för mig! Jag är ju också utvandrad.. Men som sagt, papper från skatteverket eller passkopia löste det på billigare sätt! ;-)
    Glad påsk!

    SvaraRadera