Rapport från vår resa i helgen

Just nu sitter jag på TAP VPI, och väntar på att Volvon ska få lite service.

Så nu ska jag nog ha lite tid att blogga om vår resa som vi gjorde i helgen.

Men först detta: Vilken hockeykväll det var i går. Vancouver spelade sjunde och avgörande matchen mot Chicago. De vann de tre första matcherna och behövde bara vinna en av de återstående fyra för att gå vidare. Men vad gjorde de? De förlorade tre raka och stod nu alltså inför en sjunde och direkt avgörande match. Och vilken match!! Burrows satte 1-0 till Vancouver tidigt i matchen och det var resultatet när de gick in i tredje perioden. Då fixade Burrows fram en straff som han själv tog hand om, och, missade.  När tre minuter av matchen återstod fick Vancouver power play. Då ger Burrows bort pucken till Chicago och de kvitterar med en man mindre på plan och matchen går till övertid.  Det första som händer i övertid är att Burrows blir utvisad och Chicago får power play. Jisses, vad nervöst. Men Vancouver klarade hålla emot. Och till slut så sitter pucken bakom Chicagos målvakt, gissa vem som satte dit den? Burrows såklart!  Vilken match! Pär gav upp och gick och la sig när Chicago kvitterade men kom ner till tv:n igen när jag skrek om mål.

Så, nu till resan.
Vi landade i Buffalo lite försenade pga. att de behövde hitta en ny flygvärdinna eftersom den som egentligen skulle jobba passerade sin tillåtna maximala arbetstid. Lite märkligt kan man ju tycka eftersom flighten var i tid och skulle avgått i tid om de inte var tvungna att hitta en ersätta henne. Hur har de tänkt när de gjorde henens arbetsschema?

Men, det blev bara en knapp timmes försening så det får vi väl vara nöjda med.
När vi hämtat upp våra väskor så var det dags att plocka fram lite varmare kläder. I Buffalo dög inte kortärmat och bara fötter.
Vi plockade upp vår hyrbil, en KIA Optima. Den var väl helt ok, men den imponerade inte på något sätt.

Med Pär som kartläsare styrde jag bilen mot Kanadensiska gränsen och Niagarafallen.  Det var lite skillnad på storlek av stad och vägar mot det vi är vana vid här i Houston. Allt kändes så litet och det tog inte lång tid innan vi var framme vid gränsen. Vi fick svara på ganska många olika frågor innan vi till slut blev insläppta i Kanada.
På andra sidan gränsen låg Niagarafallen. Ja, man ser dem från USA också men vill man se dem ordentligt så ska man se dem från Kanadensiska sidan.

Vi parkerade och promenerade mot fallen. Det var grått och lite ruggigt ute. Många hade vantar och mössa på sig. Inte riktigt vad vi är vana vid.

Det låg många hotell och casinos precis vid fallen.

Ett miniNagarafall, Den blå byggnaden är ett stort casino som ligger på den Amerikanska sidan.

Som sagt, det var molnigt, ruggigt och vid fallen vad det förstås väldigt fuktigt av allt vatten som yrde omkring. Det var inte lätt att se resultatet av sina foton igenom dimman.

Det är verkligen en imponerande mängd vatten som rusar fram här.

Det är ganska högt. Långt där nere ser man några små figurer. Det är några arbetare som gör något reparationsjobb.

Vi strosade lite fram och tillbaka och jag önskade att solen skulle titta fram en stund.
Och, det gjorde den faktiskt. Vilken skillnad på upplevelse det blev med lite sol på fallen.

,

En fin regnbåge fick vi som bonus.

När vi kände oss tillräckligt frusna så gick vi in och köpte oss varsin varm choklad och traskade mot bilen.
Niagarafallen imponerade förstås, men det övriga runt omkring imponerade inte alls. Undrar hur det ser ut här under högsäsong.? Överallt inne i centret låg skräp, alla papperskorgar var överfulla och toaletterna var inget att skryta med. Hoppas att det berodde på att de för tillfället inte har så många anställda, annars så kan det inte vara särskilt trevligt här under sommaren.

Nöjda med vår upplevelse vid fallen körde vi vidare på vår resa mot Montreal. Vi körde igenom Toronto på vägen.

Vid niotiden checkade vi in på vårt boende för natten. Ett Best Western hotell i Cobourg. Vi skyndade ut för att se om det fanns något öppet så att vi kunde få i oss lite mat. Vi hoppade in på första öppna ställe vi hittade vilket var Pizza Hut. De skulle stänga om 30 minuter och personalen längtande nog väldigt mycket till att få gå hem. Men vi fick lite mat iallafall. Dricka var lite svårare. vi ville ha öl, men all öl vi försökte beställa var slut. Efter att de kollat igenom sitt lager ordentligt kom de fram till att den enda kvarvarande ölen var två flaskor Budlight. Det underlättade ju beslutsprocessen ganska ordentligt. Vi slog till på dessa två flaskor. Vilken  tur att vi inte var tre :)

När maten var uppäten så skyndade vi tillbaka till hotellet och la oss och somnade på två röda.

Fortsättning följer...

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram / Marie