Många tankar

Ja, så klart så fortsätter tankarna att snurra runt hela tiden. Det är så ofattbart att någon bara kan ryckas bort från ett ögonblick till ett annat.
Hela tiden tänker jag på Karls mamma, pappa, hans syster och alla alla hans goda vänner runt om i världen. Tänk att en person kan sätta avtryck på så många människor både här i Houston, Sverige och i andra länder. Tänk om man bara kunde samla ihop alla människor som just nu tänker på Karl och hans anhöriga. Det skulle bli en stor samling människor, jag lovar.

Själv går jag här hemma och försöker att tänka på annat ibland. Men det är inte lätt, hela tiden hamnar tankarna tillbaka. Det spelar ingen roll om man är hemma, eller borta, om man är ensam eller tillsammans med någon, de finns där hela tiden. Jag kommer på mig själv med att måla fram bilder i huvudet när jag är ute och kör. Såg det ut ungefär så här där olyckan hände? Träffade bilen en stolpe som stod ungefär så här, och landade sedan bilen här? Sen sitter jag där i bilen och gråter. Precis som jag gör när jag skriver det här.
Det går inte att förstå hur man som närmsta anhöriga klarar av att gå igenom det som Karls nära och kära går igenom just nu. Jag önskar dem mycket styrka och hoppas att de snart kan åka till Sverige och förenas med sina närmsta.

Det är svårt att koncentrera sig på något överhuvudtaget just nu, men livet går ju vidare trots allt och jag ska försöka att fortsätta att dokumentera vår vardag här även fast det är svårt att hitta någon ro att sitta ner och ta tag i saker man borde göra just nu.

I lördags så var vi iallafall barnvakter åt Hampus 9 månader. Det var nog den bästa medicinen jag kunde få just då. Hampus hjälpte till att skingra tankarna för några timmar.
Hampus föräldrar, Louise och Linus var på julfest med Linus jobb och vi hade fått den stora äran att passa Hampus under tiden de var och roade sig.
Det var ju ganska längesedan man hade en sån lite att ta hand om. Men han var en solstråle hela tiden nästan. Och efter några timmar så slocknade han hos mig i soffan. Det var först när vi lyfte över honom i liften som han blev lite arg. Men det gick också snabbt över. Och sen sov han gott tills hans föräldrar kom och hämtade honom.

Hampus sover så sött och jag tittar på Stekta gröna tomater på tv.

I söndags var det dags för Sweas luciafirande. Det var trevligt och fint som vanligt. Även i år var vi i Norska sjömanskyrkan nere i Pasadena. Jag satt i inträdet i år också. På så sätt så är man ganska säker på att man träffar alla som kommer dit och firar Lucia med oss. Det är bra.

I går var jag på min photoshopkurs igen. Och trots att jag nästan bestämt mig för att inte gå nästa termin så slutade det med att jag anmälde mig och betalade för våren också. Det är ju faktiskt ganska lättsamt. Många gånger gör vi saker som egentligen inte intresserar mig. Men i varje projekt så lär jag mig ändå något nytt. Och under tiden som läraren skriver instruktioner, hon skriver nämligen ner allt vi gör punkt för punkt i Word under tiden vi håller på med projektet, så gör jag annat. Jag har ju min egen laptop med mig och jobbar på eftersom jag anmälde mig så sent och det inte fanns någon dator kvar till mig. Men det gör ju att jag kan sitta och t.e.x blogga eller redigera mina egna foton medans läraren hjälper andra eller skriver instruktioner.

Idag har jag spelat min livs första golftävling. Ja, eller om man ska vara noga så var det inte en riktigt golfrunda. Utan vi spelade nio hål och på varje hål fanns det en specifik uppgift man skulle klara av. Klarade man av uppgiften så fick man en poäng. Jag fick två, bra va? Nåja, jag är ganska nöjd, jag får till en del riktigt bra slag och då är jag glad, men däremellan har jag ju tyvärr alldeles för många totalmissar. Och sen så känns det faktiskt ganska ointressant hur många poäng man får när tankarna allt som oftast flyger iväg åt något helt annat håll och man känner den stora klumpen av ledsamhet man har i magen.

Annars har jag varit ganska upptagen med SACC-aktiviteter. Den första december skickade vi ut vårt andra nyhetsbrev, så då var det en hel del som skulle fixas med det och nu är det fakturadags, och uppdatering av diverse listor har tagit mycket tid. Men det är kul, så jag klagar inte.

Jag är fortfarande skylig bloggen en rapport om vår Lake Conroe-vistelse. Men den får vänta ett tag till.

Ha det gott alla och ta hand om varandra.

Och till familjen Hallgren skickar jag mycket omtanke. Vi tänker på er ständigt, många kramar till er.

/Marie