Ipadägare

Ja, i fredags gjorde jag då det där knäppa som att stå i kö för en pryl man enkelt kan beställa online hemifrån och få levererad inom två veckor.
Men jag ville se hur det hela gick till, så sagt och gjort, jag åkte till Gallerian på fredag morgon och anslöt till alla andra tokar.
Meningen var att jag skulle åka redan innan sju på morgonen. Men eftersom jag sovit väldigt dåligt under natten så orkade jag inte gå upp i tid. Så jag tog det lite lugnt istället och åkte iväg så att jag kom till Apple store 8.15 istället.
När jag kom dit var det ca 25 personer före mig i kön.

De som stod först i kön hade varit där sedan kl.5!!!!
Bakom mig växte kön hela tiden.
Jag stod mittemellan två trevliga norska herrar, så tiden gick ganska fort.

Affären öppnar egentligen kl. 10. Men redan 9.40 kom personalen ut med dagens hög med lappar. Varje lapp representerar en Ipad och när lapparna är slut så innebär det också att Ipadarna är slut. Men just denna dag hade de nog fått extra många, för trots att jag stod på 25 plats så fick jag den varianten jag ville ha, förutom färgen då kanske.

När man väl fått sin lapp så fick man stå kvar i kön och vänta på att nästa steg skulle ske. Nämligen den att någon från affären skulle komma och skriva ner ens namn och skriva en beskrivning på vad man hade på sig för att killarna i affären sen skulle hitta rätt person.
När detta var avklarat så fick jag vänta ytterligare en stund innan jag fick komma in i affären. Väl därinne var klockan 10.45 och ännu var det många före mig innan det var min tur att få min Ipad. Fram tills denna tidpunkt kände jag mig helt lugn och inte alls uppstressad av allt väntande. Det berodde nog på att jag egentligen hade ställt in mig på att gå därifrån tomhänt och beställa online istället. Men nu när jag stod där med min lapp i handen och inte hade en aning om hur många som var före mig och hur lång tid det skulle ta så började jag känna mig väldigt stressad. Detta eftersom jag hade bestämt möte med Tove på Cheesecake Factory kl.11.00 och jag hade inget mobilnummer till henne. Kändes ju lite snopet att behöva gå därifrån när man var så nära. Men jag ville ju inte låta Tove och Victor stå och vänta på mig heller. Jag såg nog lite småstressad ut, för strax kom det en kille som jobbade i affären fram till mig och undrade om han kunde hjälpa till med något. När jag sa att jag hade ett möte om fem minuter i en restaurang i närheten och bara behövde få min Ipad, jag behövde alltså inte få några instruktioner eller någon startup-hjälp. Det var ju det som tog sån himla tid. Om alla bara fått sin Ipad, betalat och gått hem så hade det ju gått på nolltid. Men nu var det ju så att hade man väl fått sin Ipad så kunde man ta hur lång tid på sig som helst med all möjlig slags hjälp och installationer.
Killen tyckte nog lite synd om mig och lät mig komma direkt till kassan och få min maskin. Så prick kl.11 stod jag och min Ipad utanför Cheesecake Factory och väntade på Tove:)

Så, det blev en trevlig lunch tillsammans med Tove och hennes lille Victor. Tänk att vi äntligen fick till en lunchträff efter många försök.
När jag gick ifrån lunchstället passerade jag Apple store för att komma till garaget. Det var fortfarande lång kö utanför!!! Alla som stod där hade väl fått sig en Ipad tilldelad, men väntade på att få komma in i affären och hämta den. Då var kl. halv ett!! Det var nog tur att jag var där redan vid åttatiden.
Detta är ju helt vansinnigt egentligen. Ipad 2 började säljas i mars här i USA och fortfarande är det kö utanför affärerna för att få köpa. Detta är nog noga uträknat av Apple, det är väl bara bra för dem med dessa köer kan jag tänka.

När jag kom hem väntade Fredrik på att vi skulle åka ut till Outlet i Cypress. Så vi styrde Astran mot Cypress och spenderade några timmar där. Det blev inte så mycket handlat. Jag köpte några trosor och Fredrik köpte ett par shorts.

Efter shoppingen mötte vi upp Pär och käkade på Pei Wei.
Lite senare på kvällen åkte jag och Pär in till Up Town och hjälpte Staffan och Ewa att tömma deras barskåp. Kan väl inte påstå att jag drog något strå till stacken eftersom jag körde. Men jag var med som moraliskt stöd iallafall. Fast hur de än försökte så var det mycket kvar i flaskorna när vi skulle åka därifrån. (och ska sanningen fram så jobbade de inte särskilt hårt på uppdraget) Så vi fick en del med oss hem, undrar när vi ska göra slut på det?
Fast innan de gick lös på barskåpet så åt vi helt underbart goda Cup cakes.

Framåt tio-tiden sa vi hej då ytterligare en gång, vi sa ju hej då redan i söndags, onsdag lunch och onsdagskväll:)
Men hellre en gång för mycket än en gång för lite.
Idag lördag har de lämnat Houston och gett sig av på en två veckor lång road trip innan de landar i Sverige. Vi kommer att sakna er här Houston. Men vi syns förhoppningsvis i Dalsland i sommar.

Idag har jag och Fredrik varit på driving rangen. Det var nog bara andra gången Fredrik håller i en golfklubba och han är riktigt duktig. Men jag är ju inte den perfekta instruktören precis. Så han ska ta en lektion hos min favoritgolftränare Lotta nästa vecka.

Som ni kanske förstår så blev det ingen Tysklandsresa idag. Vi får satsa på att koma väg i slutet av maj istället. Allt föll inte på plats i tid för att kunna åka iväg på en tittresa redan nu. Lite synd tycker jag, det hade varit bra att komma iväg och fått se lite boende så man kunde få sig en liten uppfattning om vad som man kan förvänta sig. Det är lite lättare att planera vad man ska försöka sälja och vad man ska ta med sig om man vet lite vad som gäller i sitt nya land. Men men, det löser väl sig.

Nu ska det grillas!

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie