Golf och lite annat

I måndags var Malin här, jag hjälpte henne med att skriva ut några ex av årets telefonbok. Nu ska den bara tryckas också, och det är inte billigt. Kanske någon har tips på ett billigt och bra sätt att få den kopierad i 80 ex.

I går tisdag var det golf med Astrid, Pernilla, Clarissa och Annika som stod på programmet.
När jag åkte hemifrån strax efter 8 på morgonen var det molnigt, varmt och superfuktigt. Kändes inte alls trevligt att vara ute. Men när jag kom fram till golfbanan som låg neråt kusten till så var det inte alls lika fuktigt och inte alls mycket moln. Den fuktiga luften saknade jag inte alls, men molnen hade gärna fått vara kvar. Oj vad det tog på krafterna att vara ute i värmen och solen under drygt fyra timmar. Mitt resultat var verkligen inget att skryta med, men jag kan nog inte skylla på värmen tyvärr :).  Jag gläds åt de riktigt bra slagen jag ibland får till och försöker att glömma alla andra slag fortast möjligt. Vi hade en mycket trevlig dag tillsammans på golfbanan och jag kommer verkligen att sakna dessa stunder när vi flyttat. Med oss som sällskap hade vi också några flygfän. De var inte särskilt rädda av sig och omringade gärna vår lilla golfbil i jakt på godsaker.

Pernilla med våra fågelkompisar i bakgrunder.

Fast jag har lite svårt att förstå hur de ville fortsätta att vara kompis med oss efter vad jag höll på att göra med några av dem.
Jag har ju inte riktigt full kontroll på alla mina slag. Vid ett tillfälle hade jag bara en liten vattenremsa mellan bollen och greenen. Normalt inga problem för en någorlunda hyffsad golfare, men jag är ju ännu inte någon hyffsad golfare och har en tendens att misslyckas med alla mina slag om det finns vatten framför mig. Just denna bollen lyckades liksom studsa “macka” på vattnet och flög i full fart upp på andra strandkanten. Just där stod två fåglar med ca två meters mellanrum. Min boll lyckades svepa förbi precis mittemellan dem precis i deras höjd. En meter åt ena eller andra hållet så hade det nog varit en fågel mindre på golfbanan. Men inte brydde sig fåglarna om det. De stod lugnt kvar vid vattenbrynet fast de just varit väldigt nära döden.

När jag kom hem var jag ganska trött efter lite väl mycket sol och värme. Kändes ganska bra att slå sig ner i tv-soffan och kolla på Vancouvermatchen. Det blev lite väl spännande med två förlängningsperioder, men det slutade ju med Vancouvervinst och en plats i finalen, så då kan man ju inte klaga.

Idag har jag och Fredrik varit hos mobiltelefondoktorn. Vi ska se om de kan få liv i min gamla Iphone 3g som inte vill starta utan bara fastnar i uppstarten. Troligtvis så är det batteriet, och då är det ju lätt fixat. Eller kanske problem med mjukvaran. Vi får se vad farbror doktorn säger. Vi lyckades med konststycket att åka halvvägs innan vi kom på att vi glömt att ta med Iphonen. Tur att vi kom på det innan vi stod inne i affären iallafall. Nu var det bara att vända bilen hemåt igen och hämta Iphonen som låg på köksbordet och väntade på oss. En liten extrarunda på drygt 20 kilometer.
Malin, kanske något som smittar? Malin lyckades nämligen glömma sin laptop hemma när hon var på väg till mig för att skriva ut telefonboken. Utan hennes laptop hade det inte blivit någon utskrift. Det blev nog drygt 20 kilometer extra för henne också. Tur att vi bor i Houston, på något sätt så känns 20 kilometer här mycket mindre än 20 kilometer i Sverige :)

Nu ska jag nog testa mitt vidvinkelobjektiv som jag köpt. Mer ordentligt testat blir det nog när vi tittar på lägenheter i Kiel nästa vecka.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie