Leander i Houston

Leander i Houston
Den här bloggen är tänkt som en liten dagbok för oss, och ett sätt för nära och kära runt om i världen att se hur vi har det.

tisdag 9 november 2010

Tennistisdag

I går ställde jag klockan på ringning så att jag säkert skulle komma upp i tid till tennislektionen idag. Den börjar 9.15 så det är ju inte så jättetidigt, men jag vill ju gärna hinna äta lite frukost i god tid innan.
Men det behövdes ingen väckarklocka, det såg Lillpisen till. Hon är ju van vid att gå upp och ut när Pär går till jobbet. Men nu är ju han bortrest så då är det mig hon försöker göra uppmärksam på att det är morgon. Hon är egentligen inte så noga med att gå ut direkt på morgonen, utan det är matskålen nere i köket som hägrar mest. Man tycker ju att hon bara kan gå ner och käka lite, men så är det nu inte med denna katt som ni vet. Hon kan inte tänka sig att gå ner och äta alldeles själv, så när hon inte trampar runt i sängen så ligger hon på översta trappsteget och väntar på att någon ska gå ner. När någon närmar sig trappan rusar hon före ner och ut till köket. Kommer man inte efter henne till köket då, så letar hon upp en och går och jamar och vill att man ska göra henne sällskap.
Det är tydligen bara ute som hon kan äta ensam. Hon har nu flera dagar i följd kommit hem med ödlor. Hon jamar högt så att man ska se henne. Och det är tur att hon förvarnar så att man hinner stänga dörren innan hon hunnit in med de små liven. De första gångerna såg jag henne bara leka med ödlorna. Men de senaste gångerna har hon käkat upp dem. Kvar som ett litet minne har hon bara lämnat svansen. Usch!

Tennislektionen gick bra, riktigt roligt var det.
Efter tennisen så var det bara hem och slänga sig i duschen för att sedan sticka iväg och äta lunch tillsammans med Ewa och Else-Marie. Ewa var ju tyvärr tvungen att rusa tillbaka till jobbet efter en stund. Men jag och Else-Marie satt och pratade länge, ända tills jag var tvungen att skynda mig hem och ta emot Orkin Man. Han ringde igår och sa att han skulle komma mellan två och fyra någon gång. Här brukar det innebära att de kommer efter 5. Men det gäller inte Sam på Orkin. När jag kom hem tre minuter efter två så satt han i bilen och väntade. Då hade han redan sprutat hela trädgården och väntade på att få komma in i huset.
Men nu kanske vi ska slippa kackerlackorna ett tag. Vi haft några stycken i sovrummet de senaste dagarna. Inte så kul.

Resten av dagen har jag suttit vid datorn och fixat lite med Sweas blogg och fixat med adresslistor hos SACC. Sånt tar tid fast man tror att det ska fixas i ett nafs.

Nu ska jag, fast timmen är sen, sätta mig och titta på tv en stund.

Ha det gott

Kram /Marie

2 kommentarer:

  1. Hej!

    Mysigt med en social katt - även om man måste gå upp tidigare än man tänkt! Det är ju roligt när de är sådana personligheter!

    Idag sitter jag på Hammarö och tittar ut på ett vackert vitt landskap och snön som faller. Förkylningarna rasar - Meja har dubbelsidig öroninflammation, Smilla snorar och jag med... Härligt med höst/vinter ;-).

    Ha det gott!

    SvaraRadera
  2. Inlägget innan från Nadja alltså...

    SvaraRadera