Vägen mellan Luozi och Kimpese är inte den bästa. Vi kände oss inte helt säkra på att vi skulle ta oss hela vägen fram. Men som tur var så hade det inte regnat under det senaste dygnet. Så vi tog oss fram, men det var verkligen på gränsen på vissa ställen. Hade det regnat hade vi inte fixat det.
Man ser några små byar på vägen, men annars ser man bara gräs och berg så långt ögat når. Men fast man tycker att man är mitt ute i ödemarken och inte har någon bebyggelse inom synhåll så kommer det personer gående lite då och då. Man undrar var de kommer ifrån och vart de är på väg.
Det är inte många fordon per dag som kör den här sträckan och de som kör är fullastade med både material och människor. Det gäller att passa på när det går en bil, man vet inte när nästa chans kommer. Vi tyckte det var jobbigt att sitta i den gamla minibussen i 10 mil. Jag undrar vad de som står nere i utrymmet mellan hytten och flaket på en lastbil tycker?
När vi var i Kongo så var det precis i slutet på regnperioden. När regnperioden är slut så fräschas grusvägen upp igen. Det är ingen mening att jobba med den under regnperioden, den blir ändå förstörd direkt igen.
Ha det gott
Kram /Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar