Rug Doctor

Idag är det den här maskinen som jobbar hos oss.

Ommöblering

Nu har jag skruvat isär, flyttat och skruvat ihop dessa möbler. Nu lämnar jag nog resten till Pär :)

Nu är det snart Halloween!

Nu börjar de poppa upp lite överallt, halloweenbutikerna.  Vissa finns året runt men många kommer bara när det börjar närma sig Halloween, och det gör det tydligen nu. Jag tycker väl att det är lite väl tidigt, här är det ju sommar och varmt fortfarande, vem vill tänka på höst och mörker då. Men amerikanarna tycker inte som mig, det är helt tydligt.


Jag var och käkade lunch med en svensk tjej och hennes lille halvårsbebis förut idag. De har precis flyttat hit och ska bara bo här i ett halvår. Det blev en lång lunch med mycket prat. Det var mycket trevligt.

Annars har jag börjat röja på övervåningen en del. Det är tänkt att vi ska göra om lite nu när Fredriks rum ändå ska stå tomt så länge. Han får ett lite mindre rum och så flyttar vi in i hans nuvarande rum. Vårt nuvarande sovrum blir kontor och kontoret blir det som det är tänkt att vara från början, nämligen en “matsal”. Vi får se hur det känns när vi är färdiga, kanske vi inte alls trivs på övervåningen utan vill flytta ner igen. Fredrik tycker iallafall att det är helt ok att vi gör så här.

Så nu blir det lite kaffe innan jag fortsätter att plocka däruppe.

Ha det gott

Kram /Marie

Ok med rummet

En liten uppdatering från Montrealgrabben så att pappa Pär i London kan få besked direkt när han vaknar i morgon och förstås går in och kollar bloggen.

Fredrik skickade just ett sms där han meddelade att han varit en kort sväng på rummet, allt var ok. Men sen ringde en kompis från Houston som redan befinner sig i Montreal och ville träffas, så han var på väg ut igen. Jag får nog en utförligare rapport senare ikväll eller i morgon.

Men det är ju skönt att veta att allt klaffat så här långt. Och snart är det jul :)

Kram /Marie

Dagens inköp

Fredrik hörde precis av sig. Nu har han ett studentvisum i passet och han plockade precis upp sina ensamma väskor som rullade på bandet när han ringde mig. Eftersom han fick gå till ett speciellt visakontor med 25 personer framför honom i kön så hann ju hans väskor bli lite ensamma där på bandet. Tur att de inte hunnit plocka bort dem iallafall. Nu väntar en bussresa in till stan och förhoppningsvis får han tag i sina rumsnycklar nr han kommer fram så att han kan installera sig.

Jag gjorde förstås ett inköp när jag var på Frys. Men bara ett litet. Och det var en sak som jag tänk att köpa ända sedan vi flyttade hit och hamnade rakt i orkanen Ike. Nämligen en sol-och vevdriven radio. Den här lilla saken har också inbyggd ficklampa och mobiltelefonladdare. Man behöver veva i 10 minuter för ett par minuters samtalstid tydligen:) Ficklampan och radion var det lite snällare vevtider på. Kanske inte så användbar i vanliga fall, men otroligt värdefull när man står mitt i en orkan och ingen ström finns och man är i behov av all information man kan få. Förhoppningsvis behöver vi aldrig använda den.

 

Ha det gott

Kram /Marie

Han har åkt nu

Jaha, nu sitter jag här hemma och bara väntar på att han ska höra av sig så att jag får veta att allt gått bra med både visumet och studentlägenheten. Men det kommer dröja ett tag till innan jag kan vänta mig någon signal.

Incheckningen på flygplatsen klarades av på två minuter. Vi var tidiga så vi hade väl inte förväntat oss någon längre kö, men det var helt tomt på passagerare där. Och efter vi checkat in satt vi kvar ett tag i incheckningshallen, under hela den tiden vi satt där passerade inte många personer Air Canadas disk. Undrar om Fredrik fick nästan hela planet för sig själv.

Efter att Fredrik ätit en caesarsallad kom vi till det ögonblick då det var dags att säga hej då. Jobbigt. För mig alltså.
 
Sista glimten innan han försvinner in genom säkerhetskontrollen. Fredrik är hur cool som helst och jag har ont i magen.

För att trösta mig lite körde jag inom Frys på vägen hem för att klämma på lite elektronik. Det skingrar ju alltid tankarna lite:)

Egentligen är det väl inte så mycket att oroa sig för. Funkar det inte att bo i Montreal är det ju bara att komma tillbaka till Houston, värre än så är det ju faktiskt inte. Men som mamma är det svårt, samtidigt som jag är väldigt glad för hans skull, han behöver komma ifrån oss nu.

Jag börjar undra om det spökar hos oss. Häromdagen kom Fredrik hem och frågade vad som hade hänt med en av våra dörrar in till trädgården. Det är en dörr som vi aldrig använder, jag tror aldrig jag har öppnat den ens.
Ingen aning sa jag, vad menar du? När jag gick ut och tittade låg dörren på marken. Den hade släppt i gångjärnen. Den låg lite illa till så jag ställde upp den så att den inte skulle vara i vägen när man körde in och ur bilen ur garaget.
Idag när jag kom hem hängde dörren på sin plats. Fortfarande med trasiga gångjärn, men ändå, hur har den hamnat där? Jag har ingen aning.

Den lilla dörren hänger på sin plats igen och jag vet inte hur den hamnat där.

Ha det gott

Kram /Marie

På väg

Incheckad och klar. Nu blir det snart en hejdåkram. Snyft.