Ok, här kommer en summering av helgen.
Jag har aldrig varit i New York förut så jag visste väl inte riktigt vad jag hade att förvänta mig. Men jag måste säga att jag blev riktigt imponerad av staden.
Redan inflygningen var helt otrolig. Jag satt i ett mittsäte med en okänd person vid fönstret så jag hade inte perfekt utsikt. Men det jag såg var otroligt. Denna jättestora stad med mängder av skyskrapor som från luften såg ut att nästan växa upp från vattnet. Det såg nästan overkligt ut tycker jag. Det var en helt annan syn än vad jag är van vid när man flyger in över Houston. Då finns det inte mycket kul att titta på. Annat var det när vi bodde i Genève och man landade eller lyfte på molnfria dagar. Genève och New York, två helt olika ställen som båda tydligen kan bjuda på fina bilder luften.
Vi hade beställt shuttelbusservice till hotellet. Det visade sig inte riktigt vara det snabbaste sättet att ta sig fram precis. Vi hade förstås valt något av de billigaste hotellen som fanns med i paketpriset när vi bokade. Så det gjorde att vi bodde längst ner i söder på Manhattan, vid Wall Street. Det var absolut inget fel i det, men det gjorde att vi blev avsläppta allra sist av alla passagerarna och fick åka rejäla rundor i stan innan vi var framme. Det tog sin lilla tid, men i gengäld fick vi ju se mycket på vägen, så det gjorde inte så mycket.
Vi slappade lite på hotellet innan vi gav oss ut för att äta något litet. Efter maten så tog vi oss ner i underjorden för att utforska tunnelbanan. Målet var att så smidigt som möjligt ta sig till kusin Erikas hotell för att möta upp henne, Bo-Lennart och Adam. Det gick ganska bra. Det blev till att gå en bra bit efter att vi gått av tunnelbanan, men det gjorde inget, det var bara trevligt att få se så mycket som möjligt.
När truppen var samlad så gick vi till Time square-området för att insupa lite atmosfär och få oss något att äta. Det var vi inte ensamma om. Det var så mycket folk. Såklart var jag tvungen att fotografera lite, mitt i vimlet. Jag hade lämnat min systemkamera på hotellet, så jag fick förlita mig på min pocketkamera. Men ve och fasa, den fanns inte i väskan.
Genast började jag tänka tillbaka och försökte komma på var den kunde vara. Ganska snart kom jag fram till att jag måste ha lämnat den i soffan i hotellobbyn. Det var ju ett tag sedan vi gick därifrån så chansen var väl inte så stor att den fanns kvar, men Pär ringde dem och fick ett ganska kryptiskt svar tillbaka. Men han tolkade iallafall det som att de hade kameran. Det var bara på att hoppas att så var fallet. Medans Pär ringde hotellet försökte jag fånga lite av omgivningen med min iphone, det gick sådär.
Vi gick vidare i folkvimlet och satte oss efter stund för att äta. Det var ingen av de finare restaurangerna precis. Men kyparen gjorde vad han kunde för att charma oss. När vi fick notan så hade han skrivit för hand på svenska “tjänsten ingår inte i priset, var snäll och lägg på 15-18 % på priset” Med det menade han förstås att dricks inte ingår i priset utan ska läggas till efteråt. Han hade kört en googleöversättning, och det blev ju nästan rätt i alla fall.
Lite roligt var det, och det tog faktiskt en stund innan vi såg det och tänkte på att det faktiskt stod på svenska.
Efter maten strosade vi sakta mot hotellet för att se om min kamera verkligen var där. Och ja, det var den. Så skönt att se den ligga i receptionen.
En liten barrunda blev det också, innan vi vandrade tillbaka till tunnelbanan och åkte tillbaka till vårt hotell.
Vi tog en liten sovmorgon på lördagen, det var ganska gott att vakna och se att klockan var nio och inte fyra som den ofta är när jag vaknar.
Vi letade upp ett frukostställe på en parallellgata till hotellet. Det blev en stadig frukost med omelett, bröd, frukt, juice och kaffe.
Mätta och nöjda tog vi tunnelbanan till Central Park. Eller rättare sagt vi tänkte göra det, men det visade sig att tågen på den linjen inte gick hela vägen fram den här helgen pga ombyggnad. Så man fick hoppa av och åka en buss istället. Det struntade vi i. Vi promenerade istället.
Central Park är ett häftigt ställe, så mycket grönyta, och runt om så ståtar skyskraporna. Vädret var underbart och parken var full av folk.
Medan vi promenerade i parken pratade vi om vad vi skulle göra efter vi var klara med parkbesöket. Vi är ju inga museibesökare precis, så det brukar aldrig stå på vår att göra lista när vi besöker ett nytt ställe, så det var uteslutet.
När vi gick genom parken blev vi inspirerade av alla cyklande människor och beslöt oss för att hyra cyklar och cykla runt i några timmar. Jag hade sett ett förslag på en rutt man kunde ta som såg trevlig ut. Sagt och gjort, i sydvästra hörnet av parken skulle det finnas ett uthyrningsställe som hade cyklar som man mot en extra avgift kunde lämna tillbaka på ett annat ställe. Det siktade vi in oss på. När vi någon timme senare kom ut ur parken och skulle hyra cyklar blev vi ganska förvånade när det visade sig att vi kom ut i det sydöstra hörnet istället. Det är lustigt det där, hur man tycker att man går i en bestämd riktning hela tiden, men så svänger vägen lite obetydligt på vissa ställen och så blir det till slut helt fel. Men men, det gjorde bara att vi fick oss en extra liten promenad.
Till slut kom vi iallafall fram till uthyrningsstället och hyrde både cyklar och hjälmar. Riktigt fina cyklar var det, lite skillnad mot uthyrningscyklarna man kunde se i Kina ibland.
När vi fått våra cyklar så gav vi oss ut i New York-trafiken, inte det lättaste, men det gick bra.
Vi började lite lugnt med att ta en extra liten runda i parken.
Vi cyklade längs med Hudsonfloden en bra bit.
Och sedan över Brooklynbron. Vi var inte ensamma på bron. Man fick verkligen hålla tungan rätt i mun för att inte cykla på någon. Men jag måste säga att gångtrafikanterna var ganska duktiga på att inte gå på cykelbanan.
Manhattanbron sedd från Brooklynbron. Dit skulle vi sen.
När vi väl kommit över bron var det dags för lite lunch. Vi stannade på första bästa hak och käkade. Otroligt stora portioner som vanligt. Ingen chans att man kan äta upp.
Efter maten kastade vi oss ut i trafiken igen. Manhattanbron var siktet inställt på. Väl uppe på bron så visade det sig att den inte var alls lika välbesökt som den andra bron. Men det var ju bara bra för oss, då kunde vi cykla lite mer avslappnat.
Pär cyklar på Manhattanbron.
När man kommer av bron så hamnar man mitt i China Town. Vi irrade runt där lite innan vi bestämde oss för vilken väg vi skulle ta för att komma fram till stället vi siktat in oss på att lämna cyklarna. Men det visade sig inte vara så lätt att hitta rätt väg, så vi hamnade mitt i trafiken istället för på någon cykelbana som vi tänkt oss. Det blev till att samsas med bilar, bussar, polisbilar och brandbilar under utryckning. Det kändes lite stressigt, men det gick bra och vi kom fram till Battery park till slut. Det är därifrån båtarna ut till Frihetsgudinnan går. Men vi avstod från det och tog oss en liten extra sväng i parken istället, både med cykel och sedan till fots.
Cykelturen blev till slut 23 kilometer. Det var en riktigt bra grej att göra. Det var dyrt att hyra cyklarna, men vi hann ju med att se en hel massa som vi inte hade hunnit med annars. Det kan verkligen rekommenderas.
Ett försök till att rita ut vår cykeltur på kartan.
Efter att vi promenerat tillbaka till hotellet kändes det ganska gott att vila en stund innan det var dags att möta upp kusin Erika igen.
Pga inställda hållplatser blev det en längre promenad (igen) än väntat för att komma fram till mötesplatsen.
Det blev ett besök i Little Italy. Lite italiensk mat och sedan en promenad bort till en bar som Erika och Adam kände till, och efter det ytterligare en promenad till ytterligare en bar. Hela tiden gick vi bort från vårt hotell. Men det gjorde ju inget tyckte vi. Vi hoppar ju bara på tunnelbanan lite längre bort.
Men så lätt ska det ju inte gå. När vi kom ner till tunnelbanan så gick den bara åt det hållet Erika och Adam skulle åka, åt vårt håll var den helt avstängd. Jaha, det slutade med att vi promenerade hela vägen hem. En lång promenad blev det, men hem kom vi iallafall. Vi hade allt kunnat åka tunnelbana den sista biten, men då tyckte vi inte det var någon ide.
Vi tog det lugnt på söndagsmorgonen också. Ett nytt frukostställe, dock inte lika mycket frukost för min del eftersom min täppta näsa gjorde att jag hade ganska ont i bihålorna. Men på dagens program stod ju helgens enda shopping. Så det gick ju inte att ligga i sängen och försöka kurera sig. Det var bara att ta några alvedon och bita ihop. Och som för det mesta så känns det lite bättre bara man kommer igång. Givetvis blev det tunnelbana och promenad innan vi kom fram till min affär.
B & H photo. Den såg ganska oansenlig ut utifrån, men den hade mycket att bjuda på innanför. Två våningar med elektronik och ett rullband i taket där de skickade runt varorna som skulle till utlämningsstället efter att man betalat. Det var mycket folk i affären, men också väldigt mycket personal. Så allt gick väldigt smidigt. Dit åker jag gärna igen. Men som en vän sa till mig, åk inte dit på en judisk helgdag, då får man åka tomhänt därifrån. Jag förstod inte vad han menade med det. Kanske att judarna handlade väldigt mycket inför helgdagarna så att det blev väldigt utplockat, lite långsökt kanske, men det var det enda jag kunde tänka mig. Nu förstår jag bättre. De håller stängt under judiska högtider, större delen av personalstyrkan bestod nämligen av judar. Riktigt proffsig affär med mycket hjälpsam och trevlig personal. Mitt inköp blev en kombinerad data och kameraväska. Det är alltid problem när man flyger. Man har handväska, datorväska och kameraväska som handbagage vilket är lite masigt att släpa runt på. Men nu är alltså en väska eliminerad.
Efter shoppingen blev det indisk snabbmat och sedan en kaffe på Fika innan det var dags att vänta på shuttlebussen som skulle ta oss till flygplatsen.
Det kändes ganska bra när bussen kom och det visade sig att det bara fanns tre platser kvar. Det betydde ju att vi slapp att åka stan runt och plocka upp folk. Nu gick turen nästan raka spåret till flygplatsen.
Planet lyfte i tid och beräknade ta mark i Houston en stund före utsatt tid. Men en dryg timme in på flygningen blev en herre i raden framför oss dålig. Läkare fick efterlysas i högtalarna. Det visade sig finnas fem läkare på planet. Han som tog an sig fallet var en kille i 30-40 års åldern. Kirurg, tydligen. Både jag och Pär imponerades av hur cool han var. Där stod han i sin t-shirt och sina kortbyxor mitt i flygplan och hade många många ögon på sig och undersökte herren samtidigt som han försökte skämta med honom för att lätta upp stämningen.
Efter lite underökningar, diskussioner om återstående flygtid med kaptenen osv bestämdes det till slut iallfall att det inte skulle vara några problem att fullfölja flygningen till Houston.
Det var vi förstås tacksamma för, det kändes inte så lockande att gå ner en extra gång med allt vad det innebär. Men givetvis kände man mest glädje och lättnad över att det inte var så allvarligt med den sjuka herren som först befarats. Vilken mardröm att bli sjuk på ett flygplan. Jag led verkligen med både han och hans fru.
Vi landade i Houston 45 minuter innan utsatt tid och möttes av ambulans med blinkade ljus. Den sjuka herren leddes av först och jag hoppas och tror att det gick bra för honom till slut.
Jag hade som jag skrev förut, fruktansvört ont i öronen under inflygningen pga min nästäppa, och jag är glad att Pär var med och kunde köra hem. Jag kände mig helt yr och det kändes som jag gick i en dimma resten av kvällen. Det är inte klokt var påverkad man blir när balanssinnet rubbas lite grann.
Vi kom hem till en väntande katt strax efter kl. 10 på kvällen.
Vi är jättenöjda med vår snabbvisit i New York och jag kan mycket väl tänka mig att komma tillbaka.
Fast min nästa resa går nog till Montreal. Kanske vi åker dit tillsammans. Flyger till Buffalo, tittar på ett litet vattenfall och sedan kör därifrån till Montreal. Man får två flygbiljetter till Buffalo för mindre än priset för en biljett till Montreal, så då har man ju lite pengar att lägga på hyrbilen istället, och så får man ju se lite på vägen också. Vi ska fundera på detta iallafall. Pär ska bara hinna med en resa till Tyskland först.
Hoppas ni orkade er igenom detta, det blev en lång summering :)
God natt på er
Kram /Marie
