En snabb hälsning från Beijing

Återkommer med en bättre rapport senare. Nu vill jag bara visa vad som hälsade mig välkommen till Beijing.

Jag bor i Annas lägenhet på 16:e våningen., Anna själv är i Thailand.

Utsikt från Annas fönster

Det har ju precis varit nyår här i Kina. Det firar man med smällare och raketer ett tag framåt. Kommer inte ihåg hur länge det är, får kolla upp det där. Men detta var iallafall vad som mötte mig utanför Annas lägenhet och det var detta jag somnade till ett par timmar senare. Inte så spektakulärt, men ganska irriterande när man ska sova. Så här ser det ut i hela Beijing i dessa nyårstider. Raketer och smällare var man än går.

Nu ska jag få i mi lite frukost, sen ska jag rusa till skolbussen för att averka min första arbetsdag. Det ska bli så kul att få komma till skolan igen.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Väntan i Toronto

Så sitter jag här på flygplatsen i Toronto. Men det var knappt vi blev insläppta.
När vi gått av planet så stoppades vi alla av en dörr som var låst. Två personal på flygplatsen försökte på alla sätt att öppna dörren. Men det lyckades inte. Och andra hållet kunde vi ju inte gå för då kom vi inte igenom tullen.
Men efter ca 20 minuters väntan så kom äntligen två vakter och kunde öppna dörren.



När vi väl kommit igenom så lotsades vi vidare. Det var bara jag och en till som skulle vidare internationellt. Alla andra skulle till Kanada. Så vi två blev placerade framför ett tomt tullbås. Efter en stunds väntan där blev vi till slut lotsade bakvägen till ett annat tullbås. Det tog 20 sekunder för tullherren att släppa igenom mig. Gå ut genom dörren i hörnet sa han till mig. Ok, jag gick till dörren i hörnet, men va f”n, den var låst. Tillbaka till tullherren och fråga vart jag skulle gå ut. Jag fick samma svar igen. När jag sa att det var låst så stod tre tullherrar och kliade sig i håret. Alla kände på dörren och konstaterade att dörren faktiskt var låst. Så jag blev återigen lotsad ut bakvägen. Undrar om detta är något slags tecken? Ska jag inte åka eller?
Nu är jag inte så vidskeplig av mig, så jag tar chansen och åker iallafall så får vi se vad som händer.

Jag och Pär lämnade hotellet kl 5 i morse. Pär gick ut tidigare för att göra något han inte gjort någon gång innan under den tiden vi bott här tror jag, nämligen, skrapa rutorna. De var ganska ordentligt nerisade. Det kan väl kännas skönt för alla er i Sverige att veta att vi inte bara har +20 och solsken varje dag:)

När vi körde mot flygplatsen såg vi en ganska vanlig syn just nu i Houston, ett vattenrör som spruckit av kylan och vatten som sprutade ut över vägen. inte så bra nu när det är minusgrader, som gjort för att bilda en isbana på vägen.
Men nu ska det bli varmt igen, 19 grader i morgon söndag har de lovat. Det ser nog alla Houstonbor fram emot.

Jag hoppas att jag kan få till några blogginlägg från Kina. Men helt säker kan man inte vara. Både facebook och blogspot brukar vara blockerat. Men jag hoppas att jag genom min lilla tunnel kan ta mig igenom de Kinesiska facebook- och bloggmurarna.

Om arton timmar ska jag landa i Beijing.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Tomt i Houston

Det är ganska tomt ute på gatorna här i Houston idag.
Just nu är vi på ett hotell vid flygplatsen. Redo att åka med planet i morgon bitti.
Vi begav oss mot flygplatsen strax efter kl 3 i eftermiddag. Det innebär i vanliga fall absolut värsta rusningstrafiken. Att köra norrut på 8:an vid den tiden är inte att rekommendera om man vill undvika att hamna i kö. Detta var inte fallet idag.
För det första var 8:an helt avstängd de första 30 kilometrarna, Och när vi väl kom ut på motorvägen så såg det ut så här.

Ingen rusningstrafik precis.

Men man förstår att det har varit besvärligt i trafiken idag. Man ser nästan inga bilar ute. Ändå sa de precis på nyheterna att det rapporterats in över 800 olyckor det senaste dygnet i Houston.

Dessa skyltar ser man överallt just nu.

Det var inga som helst problem att köra, det tog lite längre tid än vanligt bara eftersom vi körde på feedern stora delar av sträckan. Men jag är ändå glad att vi valde att köra redan idag. 8:an ska fortsätta att vara stängd till i morgon eftermiddag och det ska ju inte vara plusgrader under natten, så man vet ju inte hur situationen är kl.4 när vi skulle behöva köra hemifrån.


Ingen vanlig syn i Texas! Istappar!

Istappar som hänger från palmbladen! Tyvärr så är det många palmer som stryker med när det är så här kallt. I vår trädgård var det flera palmer som dog under kölden förra året, nu är nog risken stor att flera av de återstående ryker.

Ni såg väl på youtube-klippet att det är viktigt att skydda sina rör. Givetvis har vi gjort det:)

Pärs kontor har ju varit stängt idag pga vädret. Så vi passade på att ta en promenad. Det var kallt om öronen vill jag lova. När man ser den här bilden är det svårt att tro att vi förra helgen gick i shorts.

Kylan har ju varit nu i flera dagar, och det märks överallt. Folk ger sig inte ut helt enkelt. Jag och Pär stack iväg och tittade på bio i onsdagskväll. Så här såg det ut i biografen 5 minuter innan filmen började.

När väl filmen började så var vi nog  8 personer. Man behövde inte trängas iallafall.

Jag har ju glömt att berätta att Erika fick jobb på Disneyland Paris. Någon gång mellan februari och april får hon mer besked om exakt vad hon ska göra och när hon ska börja. Hon är väldigt sugen på att ta jobbet, men om något annat dyker upp innan dess så kanske hon avstår. Men en sommar i Paris är väl inte helt fel.

Fredrik har fortfarande inte hört något. Han får avvakta ett tag till, sen får vi se om han på arbetsförmedlingen kan kontakta dem. Han gillade ju verkligen Fredrik och ser gärna att Fredrik får ett jobb. Men risken är ju att de inte ens läser bunten med ansökningar som ville ha telefonintervju. Men som sagt, än så är det inte kört.

Nu ska vi gå iväg och få oss något i magen.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram/ Marie

Var är snön?

Vi väntade och väntade hela eftermiddagen i går. Snön som skulle komma kl.15 hade inte kommit när vi gick och la oss. Och när vi vaknade i morse så syntes inte den minsta lilla snöflinga till. Uhmm, det var det vinterovädret det.
Men, när jag slog på tv.n så förstod man ändå att det är inte roligt där ute på vägarna. I morse var nästan alla vägar stängda. Nu har de börjat komma igång igen. Men fortfarande är många höga broar avstängda. Och mängder av trafikolyckor har rapporterats, de flesta med lastbilar inblandade. Orsaken till detta är att vägbanorna har förvandlats till isbanor. De säger att på vissa höga broar är det 4 cm tjock is.
Flygplatserna har varit stängda men börjar nu återgå till normal trafik, så jag hoppas på att komma väg i morgon.

Väderrapporterna förutspådde ju mycket snö här i Houston och ev. lite snö i Dallas. Oj, så fel det kan bli ibland. Dallas har fått mängder av snö och det bara fortsätter att snöa. Detta är nog den sämsta helgen på år och dar det kan snöa i Dallas. På söndag är det nämligen dags för årets stora händelse i USA. Super Bowl!!! Och i år står Dallas värd för detta gigantiska spektakel. Så stängda flygplatser och avstängda vägar är inget Dallas vill ha just nu. Tycker också lite synd om alla dessa besökare som hade sett fram emot att leta fram shortsen inför resan till Dallas men som nu får ta med både mössa och vantar om de överhuvudtaget tar sig dit.

Här i Houston har vi just nu –3° C, men på söndag säger de att det ska bli 19° C. Men då befinner jag mig förhoppningsvis i Beijing. (10° C)

Når  de började varna för att det skulle bli problem på vägarna under fredagen, så bestämde vi oss för att boka ett hotellrum vid flygplatsen. I normalt väder så skulle vi ha behövt köra hemifrån strax efter kl. 4 på morgonen. Så då ville jag inte riskera att vakna till snöoväder och få problem att ta mig till flygplatsen i tid, om det nu skulle vara så att flyget gick. Men nu fick jag ju reda på redan igår att flygplatsen skulle vara stängd, men då tyckte vi att vi bara lika gärna kunde boka om hotellrummet istället för att avboka. Så i eftermiddag åker vi till ett hotell vid flygplatsen. Lite knäppt, men det känns ändå gott att vara nära flygplatsen nu när omständigheterna är som de är.

Men nu ska jag nog försöka att få iordning på min packning. Ja la ner det projektet i går när jag fick reda på att det var inställt. Varför göra något i god tid? Det är inte riktigt min melodi:) Men nu är det nog hög tid tror jag.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Inget flyg till Beijing

Jaha, det är väl typiskt. en dag under ett helt år ska det snöa i Houston. Och det är givetvis den dagen jag ska ut och flyga. Tanken var att jag skulle åka från Houston till Toronto tidigt fredag morgon. Men redan i morse(torsdag) så fick jag reda på att mitt plan var inställt, detta pga av det förväntade snöfallet i Houston. De ställer alltså in flighten långt långt innan snön ens har kommit till Houston. Men det är än så länge ingen större skada skedd. Går bara allt enligt de nya planerna så kommer jag till Beijing på söndag kväll. Exakt 24 timmar försenad. Inte hela världen, fast jag kommer nog vara trött under måndagen då jag ska upp tidigt för att jobba. Det hade ju varit gott att få en ledig dag innan jag skulle jobba. Men jag är glad så länge jag hinner i tid till jobbet. Det får inte bli fler ändringar nu för då kör det ihop sig.

Men jag måste säga att jag är mycket coolare med det här nu än vad jag hade varit förut. Det är lätt att man tänker att det är ju katastrof!  Varför ska detta hända mig? Varför ska jag ha sån otur? Men då går tankarna genast till Marita och Jan, det som hände dem är en katastrof.  Kommer jag försent till Beijing, eller om jag överhuvudtaget inte kommer iväg, så är det förstås väldigt trist, men det finns alltid fler chanser. Men för Marita och Jan så spelar det ingen roll om de väntar, katastrofen har hänt och den går inte att få ogjord hur mycket man än vill. Så nuförtiden så passar jag mig innan jag säger saker som, “det var det värsta som kunde hända”, det är absolut inte det värsta som kan hända mig om jag kommer försent till Beijing , visst, det är trist, men mycket mycket värre saker kan hända.

Tillbaka till snöovädret. De har alltså varnat i flera dagar för det fruktade snöovädret som skulle svepa in över Houston med början kl.15.00 idag. Många skolor och kontor stängde tidigare idag för att alla skulle komma hem innan den fruktade snön började falla. Det har varit extra nyhetssändningar och en direktsänd presskonferens med bl.a borgmästaren i Houston, Annise Parker där hon berätta om alla åtgärder som de tagit och och vad invånarna i Houston ska tänka på för att klara sig igenom detta.
Och visst, det blir kaos i trafiken och många olyckor händer när det blir halt eller kommer snö. Men de flesta olyckor beror ju på att folk inte är vana och inte har däck som klarar vinterväglag. Så jag vill inte ut och köra när det blir halt här. Det är ju inte bara en själv som styr över hur trafiken rullar på. Så visst, det är väl bra att varna, men det är lite väl hysteriskt här. Klockan  är snart nio på kvällen och ännu har ingen nederbörd synts till. Men det kommer väl under natten kanske.
Så här har det sett ut på tv:n idag:

Borgmästaren och någon viktig herre ser nästan gråtfärdiga ut när de pratar om det stundande ovädret som ska svepa in över Houston.

Men här är en som absolut inte är ledsen. TV-folket älskar när de kan göra ett par centimeters förväntat snöfall till närmast en naturkatastrof. De hetsar verkligen upp befolkningen.

Rolling blackouts drabbades vi av redan igår. Kraftstationerna klara, hör och häpna inte av kylan. Så det är flera stycken som står stilla. Detta innebär att elen inte räcker till alla samtidigt. Så för rättvisans skull så stänger de av elen i valda delar av Houston  genom ett rullande schema. Visst känns det tryggt? USA:s fjärde största stad och det blir elbrist så fort det blir kallt. Så där höll de på när vi var i Kongo Kinshasa, men inte trodde jag att det skulle behöva göras här.

Fast vi har än så länge klarat oss från strömavbrott, vi bor lite utanför själva centrum. Men trots el så har vi definitivt inte varmt i huset. Och när man ser hur det bl.a ser ut i springan mellan våra två dörrar ut till baksidan så kan man ju förstå att det drar lite kallt. Och det är inte bara på det stället det ser ut så.

På vintern drar det iskallt, på våren är det fritt fram för kackerlackorna att traska in i huset och på sommaren så forsar det in värme.

Innan jag slutar för idag så måste jag dela med mig av en länk som någon har lagt ut på youtube. Titta på den, den är underbar. Den beskriver precis hur hysteriskt det är här nu. Och för er som inte vet, 37 grader Fahrenheit motsvarar 2.8 grader Celsius.

Snö i Houston

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Arktiska vindar

Usch nu är det riktigt kallt.

Kolla här, det här stämmer ju inte? Kallare i Houston kl. halv åtta på kvällen (Houston tid) än var det är i Bengtsfors kl. halv 4 på morgonen (svensk tid).
Med vinden säger de dessutom att det känns som –10C just nu här i Houston.

Inte undra på att vår lilla Texaskatt fryser. Hon var ganska rastlös här i eftermiddags efter att ha varit inne hela dagen. Så när vi åkte till gymmet så gick hon med viss tvekan ut. Men gissa vem som var först in genom dörren när vi kom hem igen :)

Men hon kan vara glad att hon har ett varmt hus, ja varmare än vad det är ute iallafall. att komma in till.
Funderar på hur alla de andra små rackarna klarar sig, de är ju vana vid värme, och när det är sådana här kraftiga temperaturskillnader så kan det inte vara lätt att anpassa sig. Fast de flesta överlever ju, så det är kanske inte så synd om dem ändå. Men man kan ju fråga sig varför den här lilla krabaten tvunget skulle sitta på taket nu när det blåser arktiska vindar, nog borde det finnas varmare ställen att vara på än vårt garagetak..

Nu är det tv-soffan och Vancouver-Dallas som gäller.

Imorgon ska jag åka till Ia och ge henne lite datasupport, sen blir det SWEA-lunch på IKEA. Och kanske kanske jag ska börja fundera lite på att packa inför resan.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram / Marie

En god gärning

Vädret är verkligen ombytligt här. I helgen gick vi ute i t-shirts och njöt av den perfekta temperaturen. I går kväll var jag och Pär och spelade tennis i kortbyxor och idag vaknar vi till skyfall och storm som sedan snabbt övergår till uppehåll men fortsatt mycket kraftiga isiga vindar. Nu ligger temperaturen på 5 grader C. Det ska bli många minus i natt säger de.
I Dallas har det snöat, men här har inte kommit någon snö som väl är. Men vad värre är, de har varnat för snö på fredag. Just när jag ska flyga till Kina. det vore väl typiskt om snön skulle ställa till problem för mig. Jag tror nämligen inte att de är så duktiga på att hantera snö på flygplatserna i Texas.
Men men, det är inte så mycket att gå och grubbla på, det blir som det blir med det.

I går när jag och Pär promenerade bort till tennisbanorna så såg vi att det stod tre bilar och fyra personer vid ett hus som var till salu. Egentligen inte så mycket att fundera på, det var väl mäklaren och kanske några intressenter, eller mäklaren och husägarna.
Men när vi gick tillbaka hem så var alla bilarna borta. Kvar stod bara en ensam svart portfölj. Och där kunde ju inte jag låta den stå, så jag gick och hämtade den och ringde på huset där portföljen stod. Vilket var huset bredvid huset som var till salu. Kvinnan i huset kände inte till väskan men trodde som jag att den tillhörde någon av de personer som vi sett vid huset förut.
Vi bar med oss väskan hem och hittade ett telefonnummer till ägaren. Efter många försök fick vi äntligen kontakt och efter en halvtimme kom en mycket tacksam äldre herre och hämtade sin portfölj. Han sa flera gånger att han tyckte det var helt otroligt att vi gjorde oss detta besvär men att han var oerhört tacksam. Som tack fick jag 20 USD:) (hmm, varför blir texten jättestor när jag försöker göra dollartecken i live writer?)
Jag tycker väl inte att det var särskilt besvärligt att ta med mig väskan hem och Pär sedan ringde och skickade sms till ägaren. Det är ju så man hoppas att det ska fungera den dagen man själv tappar bort något.

Annars så har jag suttit och lekt lite med min kommande Tysklandsblogg. Efter en del trix fick jag installerat både WordPress och prophoto på Blue host, så nu har jag kunnat börja leka :) Återstår bara att se om vi får något klart besked om vår flytt till Tyskland. Vi räknar ju med att flytta i slutet av maj, och nu känns det som att tiden flyger iväg, så vi hoppas på något slags besked snart.

Både tennisen och golfen blev inställd på grund av vädret idag, men det var ju inte så överraskande precis, de har ju varnat ganska länge för den kommande kylan.
De gillar verkligen extrema väder här. Det spelar ingen roll om det är extrem hetta, extrem kyla, snö eller orkaner. Man ser varningar överallt med noggranna instruktioner om vad man bör och inte bör göra.
På bilderna nedan ser ni varningen som går ut angående den vind och den kyla som nu befinner sig över Houston. De rekommenderar att vidta åtgärder snarast möjligt.

Det låter verkligen tokigt med all denna hysteri kring kylan för oss svenskar. Men det är ju också så att ingenting här är anpassat efter minusgrader. Värmesystemen i husen klarar inte av att hålla temperaturen uppe, så vi fryser inomhus, och rörledningar utomhus spricker och växter dör. Så visst finns det lite fog för alla varningar, men det kunde kanske vara någon måtta på dem.
Lillpisen gillar iallafall inte kylan. Pär släppte ut henne när han åkte till jobbet i morse. När jag kom ner någon timme senare så stod hon utanför altandörren och jamade helt förtvivlat. När hon såg mig började hon nästan klättra på dörren så ivrig var hon över att få komma in. Ojoj, hur ska det gå för henne i Sverige, eller Tyskland? Nu ligger hon och sussar så gott i bäddsoffan inne på  “kontoret”, där jag också befinner mig.

Nu ska jag ta på mig strumpor. Jag fryser om fötterna.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie