Inget grekiskt idag

Strax innan vi skulle åka iväg till den Grekiska festivalen så backade Pär ur. Han kände sig sämre med bl.a lite ont i öronen. Så vi stannade hemma och slappade hela dagen. För en stund sedan läste jag på fb att de vi skulle träffa på festivalen också hade backat ur när de såg hur mycket folk och långa köer det var, och att det då också var lite för varmt gjorde ju inte saken bättre. De hade hamnat på en engelsk pub istället. Vi cyklade framåt eftermiddagen när Pär samlat lite kraft iväg till City center och hamnade på en italiensk restaurang. Så det blev italienskt och engelskt istället för grekiskt, kanske lika bra det.

Nu är vi hemma igen och ikväll blir det väl tv-soffan och NHL.  De har gratisvisning på alla NHL-kanalerna månaden ut så man kan om man vill ägna många timmar framför tv:n och titta på ishockey om man vill, och det vill man ju ganska ofta. Iallafall i det här huset. Fast alla bäst är det ju när Vancouver spelar förstås.

I morgon är det lite halv helgdag här. Columbus day.  Skolorna är stängda och därmed är jag ledig från min kurs, men de flesta andra verkar jobba som vanligt. Jag har inte riktigt fattat det här med de olika helgdagarna i det här landet.
Här är en liten förklaring tagen från Wikipedia;

Many countries in the New World and elsewhere celebrate the anniversary of Christopher Columbus's arrival in the Americas, specifically the Bahamas, which occurred on October 12, 1492 in the Julian calendar and October 21, 1492 in the modern Gregorian calendar, as an official holiday. The day is celebrated as Columbus Day in the United States, as Día de la Raza in many countries in the Americas, as Día de las Culturas (Day of the Cultures) in Costa Rica, as Discovery Day in the Bahamas, as Día de la Hispanidad and Fiesta Nacional in Spain and as Día de las Américas (Day of the Americas) in Uruguay. These holidays have been celebrated unofficially since the late 18th century, and officially in various countries since the early 20th century.

Since 1971, the holiday has been fixed to the second Monday in October, coincidentally the same day as Thanksgiving in neighboring Canada (which was fixed to that date in 1959). It is generally observed today by banks, the bond market, the U.S. Postal Service and other federal agencies, most state government offices, and some school districts. Some businesses and some stock exchanges remain open, also some states and municipalities abstain from observing the holiday.<sup>[5]

Så nu vet vi det.</sup>

Ha en bra kväll

Kram /Marie

Igår kräftskiva, idag Grekisk festival

I går var vi på SWEA:s årliga kräftskiva. Vi hade betydligt bättre väder i år än förra året. Det var en underbar kväll med alldeles lagom temperatur och inga myggor.
Det blev en trevlig kväll i fina omgivningar. Snälla Astrid hade låtit oss invadera deras paviljong.

Idag håller Pär på att packa för ytterligare en Kielresa. Han åker i morgon och kommer hem på lördag.

Idag är planen att åka till stan och kolla in den Grekiska festivalen. Rapport kommer kanske senare.

Igår var förutom kräftskivan en väldigt slapp dag. Pär känner sig lite hängig och slö. Det är hans otur att vara förkyld nu. Inte roligt att flyga med en täppt näsa. Så vi får hoppas att det är bättre i morgon.

I morgon ska jag nog åka iväg med min dator till farbror doktorn. Den fungerar egentligen alldeles utmärk förutom att den har väldigt svårt att läsa cd/dvd-skivor. Det har krånglat redan från början, men det har inte blivit av att jag lämnat in den. Men nu ska det iallafall ske, bäst att få det gjort innan garantin går ut. Problemet är bara att de troligtvis måste skicka den till Sony och att det tar 2-3 veckor innan man får tillbaka den. Inte kul. Men jag får väl hålla tillgoda med min gamla Dell som startar om med ojämna mellanrum under tiden.

Ha en bra dag

Kram /Marie

Sådärja

Nu är jag nyduschad och 60 USD fattigare. Men så är jag ju numera en fullfjädrad tennisspelare efter morgonens lektion med Jordan så det kanske det var värt. Det var jättekul, men om det ska bli fler lektioner i framtiden så får jag allt hitta någon som är lite billigare.
Men det var verkligen en toppenmorgon vad det gäller vädret. Temperaturen var alldeles lagom, och vår bana låg i skugga. Skönt att svettas för att man gör en fysisk aktivitet för en gång skull och inte bara för att man går utanför sitt hus.

Det är ett fint ställe det här. Jag skulle inte ha något emot att stanna ett tag. Men ikväll åker jag tillbaka till Lillpisen och det är ju inte så dumt det heller.

Nu ska jaga checka ut och åka in till Woodlands centrum och möta födelsedagsbarnet Mia för en lunch.

Ha en bra dag alla,

Kram /Marie

På semester

Nu är jag också i exotiska The Woodlands. De var någon i Pärs grupp som tyckte att jag lika väl kunde komma hit när Pär ändå hade ett rum här.
Så sagt och gjort, i eftermiddags så styrde jag Volvon mot Woodlands och kom fram till Woodlands Resort strax innan Pärs grupp var klara med arbetet för dagen. Jag installerade mig på rummet och gick sedan bort till Tenniscentret och bokade en tennislektion tills i morgon bitti kl. 9. Det var inte gratis precis att få en lektion, men så kommer det säkert att ge stora resultat så det är det väl värt, eller? Nej, jag tror nog inte jag kommer bli en stor tennisspelare efter en timme med Jordan i morgon, men lite kul är det att få lite input ibland.

Efter att ha bokat tennisen körde jag hem till en kollega till Pär där gänget var samlat innan det var dags för en gemensam middag på en restaurang i centrum. Gott och trevligt. Det är ett trevligt gäng som Pär har runt omkring sig.

Annars idag så har det varit SWEA-lunch på IKEA. Vi var väl 11-12 personer idag. Ett par nya bekantskaper var det även idag. Kul att det hela tiden kommer nya medlemmar till SWEA.
Margret som jobbar på IKEA hade varit förutseende nog att duka långbord och reservera bordet åt oss. Det såg så välkomnande ut när vi möttes av vår SWEA-flagga på bordet.

Efter lunchen var jag bara hemma en snabb runda för att packa ihop lite grejer som skulle med till Woodlands. Jag fick lite dåligt samvete över att lämna Lillpisen ensam igen. Hon har blivit så otroligt tillgiven och kelen sen vi kom tillbaka från Kanada. I morse låg hon och sov först på mina ben och sedan på min mage. Det har nog aldrig hänt tidigare. Men hon har ju flera kompisar dör ute som kan göra henne sällskap. I går kväll när jag skulle se om Lillpisen ville in så upprepades samma sak som kvällen innan. Jag såg ett par ögon lysa emot mig i mörkret ifrån den lilla vrån jag gjort i ordning. Jag antog att det var vår snyltgäst som lagt sig tillrätta för kvällen och hämtade ficklampan och kollade efter. Och mycket riktigt, det var den svarta som låg där, och nu fick jag t.o.m bildbevis på snyltaren. Jaja, vi kan väl bjuda på lite natthärbärge, men någon mat blir det inte åt herr Svart. Skålarna som finns med på bilden är kvar sen vår Montrealresa, de är tomma sedan länge.

 

Nu ska jag förhoppningsvis sova gott så jag är laddad för lite tennis i morgon bitti.

Godnatt

Kram /Marie

Nu är det bara jag och katten igen

Pär har åkt iväg med jobbet. Tre dagar ska han vara borta. Gissa vart han är. Jo i exotiska The Woodlands!!
The Woodlands är för er som inte vet, ett stort och fint område norr ca 45 min norr om Houston. Det är många svenskar som bor där och pendlar in till Houston varje dag. Vi var också och tittade på det området när vi skulle flytta till Houston. Vi konstaterade att det var väldigt fint och att vi gärna skulle bo där men att det var för långt att åka varje dag. Och sär är alltså Pär i dagarna tre. Känns ju lite konstigt. Om han nu ändå ska vara borta, varför inte åka till något lite mer spännande ställe? Och varför bo på hotell när det tar 45 minuter att åka hem? Men men, är det bestämt att det ska vara så, så är det bara att acceptera.

Här i Houston är det iallafall underbart väder för tillfället. Det är som en varm och go svensk sommar. Knappt 30 grader på dagarna med lite svalare nätter. Vi sover med fönstret öppet nu, underbart.

Resan hem från Montreal gick bra. Till slut, måste jag nog tillägga.
Jag och Pär hade en liten diskussion dagen innan om vilken buss vi skulle ta till flygplatsen. Jag vill ju alltid vara i mycket god tid och sitter hellre och väntar en timme extra än att riskera att komma försent. Pär vill också vara i god tid, men inte med lika god marginal som jag.
Nåväl, vi bestämde oss för en buss tillslut, även fast jag ville åka en kvart tidigare. Låter kanske lite fånigt, men en kvart kan göra stor skillnad. Man kan ha turen att komma precis innan den stora rusningen om man kommer femton minuter tidigare.
Bussen var i tid och vi var incheckade och klara en och en halv timme innan planet skulle gå.
Givetvis kunde Pär inte hålla sig, utan var tvungen att säga: Jaha, vi var här alldeles för tidigt.
Nja, sa jag , vi är ju inte igenom kontrollerna ännu, och det skulle tyvärr visa sig att jag hade rätt.
Kön till säkerhetskontrollen var lååång och när det äntligen blev vår tur så visade det sig att jag hade blivit utvald till en extra säkerhetskontroll. Så vi blev tvångsplacerade i en lång kö fram till stationen som skulle kolla oss och vårt handbagage. Något strulade för de som var längst fram i kön så det tog evigheter innan det blev vår tur. Men så småningom var vi iallafall klara där och hade nu bara immigrationen kvar. Men gör den redan i Kanada istället för i Houston.
När jag åkte från Toronto en annan gång så gick immigrationen på ett par minuter. Inte här inte. Kön var ännu längre än till Säkerhetskontrollen. Det gick folk och samlade in passagerare till olika flighter så att de skulle få gå före i kön. Men inte förrän det var tjugo minuter kvar till avgång fick vi gå före. Det tog fem minuter för mig att ha lämnat fingeravtryck och bli fotograferad osv. När det var Pärs tur så hade han bara vänster tumme kvar att registrera då datorn kraschade. Det blev till att gå till en annan lucka, där systemet skulle köras gång. Han såg väl på mig att jag stod och hoppade av stress, så han sa till mig att jag kunde gå eftersom jag var klar. Det var då tio minuter kvar till avgång. Jag sprang iväg mot gaten. En kille med bil såg att jag såg stressad ut plockade upp mig och körde mig till gaten. Medans jag satt i bilen hörde jag hur de gjorde ett final call till passagerarna till Houston. När vi kom fram till gaten skrattade föraren och sa, se du hann ju. Ja, men min man är kvar i immigrationen svarade jag. Ok, jag hämtar honom svarade han då och drog iväg. Tjejen vid gaten började ringa till immigrationen för att kolla upp om Pär var på väg snart, men innan hon fick svar så kom föraren tillbaka med Pär som passagerare. Det var en skön syn att se de komma. Vi steg ombord på planet exakt på avgångstid tror jag, så vi hade verkligen tur att de inte hade stängt gaten.

Ja det blev en stressad avslutning på en annars mycket bra Montrealhelg. Men vi är glada över att ha varit och hälsat på Fredrik och se hur han har det.
Men nästa gång blir det nog en tidigare buss tror jag:)

Lillpisen ser ut att ha klarat ensamheten bra också. Hon kom inte hem förrän på kvällen. Innan dess hade vi sett en av de andra strykarkatterna vara framme och äta upp Lillpisens mat, men då blev ju den katten mätt i magen iallafall.
I gårkväll så var Lillpisen ute när vi gick och la oss. Det brukar hon inte vara. Men hon vill väl njuta av den svala temperaturen. Jag kunde som vanligt inte somna på ett tag, så när jag ändå låg vaken så gick jag ner efter ett par timmar för att se om hon kanske var utanför och ville in. Jag öppnade dörren till trädgården och såg att hon låg i plastbaljan vi gjort i ordning till henne så att hon skulle ha något ställe med skugga och där det inte skulle bli blött om det regnade medan vi var borta. Jag kallade på henne, men hon bara tittade på mig utan att göra någon ansats att komma in. Jag blev lite misstänksam, för hon brukar alltid komma in om hon är utanför när man öppnar dörren. Jag hämtade en ficklampa och lyste in i vrån och såg att det var ju inte alls Lillpisen som låg där utan “Den svarta! Alltså samma katt som käkade upp hennes mat tidigare under dagen. Hon verkar trivas här. Men jag har inte riktigt fått klart för mig om hon hör till någon familj eller inte. Hon har ju funnits här sedan vi flyttade in, men hon ser väldigt fin och välhållen ut. Så det kanske bara är så att hon är på lite semester i vår trädgård ibland.  I vilket fall som helst så blir det inte mer mat serverad till den svarta. Han får inte tro att hon hör hemma här.

Nu ska jag iallafall äta. Det blir lite microvärmda rester från i går som jag ska njuta av i solen.

Kram /Marie

Att bestiga ett kungligt berg

Idag vaknade vi till en dag med lite sol, men framför allt, inget regn. Toppen. Då kunde vi gå upp på Mont Royal som vi tänkt göra ända sedan vi kom hit.
Nåja, att kalla det ett berg är att ta i. Den högsta punkten är 233 m.ö.h.
Vi tog tunnelbanan några stationer och promenerade sedan mot kullen. När vi kom fram så mötte oss en kulle med vackra höstfärger. Mont Royal är ett populärt friluftsområde förstod vi. Det var mycket folk där, barnfamiljer som strosade, joggare, cyklister, både de som var där och tränade och de som bara hade cykeln som ett transportmedel, hundägare, pensionärer, studenter och förstås turister som oss.

 

Man kunde välja att gå den långa cykelvägen upp eller gå lite mindre stigar som gick lite mer rakt upp. Vi gjorde lite av varje.

 

Vi promenerade till det berömda korset. Tyvärr, inget kort därifrån. Sedan gick vi vidare till Le Chalet där man hade en magnifik utsikt över Montreal.

    

 

 

  

 

Pär tar igen sig framför Le Chalet.

Vi tog en annan väg ner och innan vi hoppade på tunnelbanan så tog vi en paus på Starbucks. Det satt fint med en espresso efter några timmars promenad.
Sen blev det lite slapp på hotellet. Jag pysslade lite med foton och blogg och Pär pluggade inför sin examen han ska ha om en vecka.
Kl. halv sju kom Fredrik och hans kompis Bastian från Houston som nu pluggar på MC Gill här i Montreal. Vi skulle ut och äta tillsammans.
Det blev les 3 brasseurs. Jag åt Flammekueches, det är som ultratunn pizza. Supergott, sist jag åt det var i Annecy när vi bodde i Genève. Så det var ju ett tag sedan.

Efter maten skiljdes vi åt utanför vårt hotell. Fredrik och Bastian skulle hem till Bastian för vidare äventyr i natten medan jag och Pär slappade på rummet för att orka upp tidigt för att hinna med planet hem.

Känns ju lite vemodigt att säga hejdå till Fredrik, men det verkar som han har det bra här i Montreal och då får man ju vara nöjd. Nästa gång vi ses blir till jul om inget oplanerat inträffar.


Ha det gott

Kram /Marie

Ute och cyklar

Igår åkte vi ut  till Walmart tillsammans med Fredrik. Bäst att passa på när morsan och farsan är med och kan betala och bära.

 
I väntan på tunnelbanetåget.

Det blev en del inköp, och mer kunde det väl blivit, men varorna skulle ju transporteras tillbaka till Fredriks lägenhet också. Så det blev en naturlig begränsning på handlandet.

 
En mikrovågsugn är ganska tung att bära även fast vi köpte en av de minsta.

Efter inköpsrundan så stack Fredrik hem till sig för att plugga en stund innan han skulle fira en kompis födelsedag tillsammans med några andra Houstonkompisar.
Jag och Pär promenerade ner till Gamla stan. Äntligen hade det slutat att regna. När vi kom ner till vattnet så bestämde vi oss att prova cykeluthyrningen. Man stoppar bara in sitt kreditkort i en maskin och talar om hur många cyklar man vill hyra, sen kommer det ut en lapp som ger en kod som man trycker in för att låsa upp sin cykel. Det finns massor av cykelställ att ställa tillbaka cykeln i efteråt, det är bara att välja den som passar en bäst. Detta systemet är tänkt för korttidsuthyrning endast. Använder man cykeln mer än 90 minuter så blir det ganska mycket dyrare för varje timme.

Deet röda strecket är vår cykeltur. Ynkliga nio kilometer belv det.

Vår stolta plan var att vi skulle cykla ut till en av öarna. Men när vi nått bron så insåg vi att det snart skulle bli ganska kallt och vi hade för tunna kläder på oss. Så vi stannade och på bron och tog några kort och vände sedan åter till för att lämna tillbaka cyklarna nere i gamla hamnen.

 

 

Efter att vi lämnat cyklarna så strosade vi igenom gamla stan och China Town på vår väg tillbaka till hotellet.

Vi gick även förbi huset där Fredrik bor.
   
På sjunde våningen i det här huset har Fredrik sitt studentrum.

Efter en mellanlandning på hotellet så begav i oss ut för att käka.
Vi hamnade på en uppvärmd terass på en Italiensk restaurang. Gott och trevligt.

Ha det gott

Kram /Marie