En sak till bara

Kom på en sak till somjag måste berätta innan jag går och lägger mig.

Pär bestämde sig plötsligt i lördags att han nog skulle slå till på en ny mobiltelefon. Inte en Iphone utan en ny Blackberry med touchscreen.
Så vi åkte iväg till en At&t affär och kollade in de nya modellerna. Det var samma pris som jag fick betala för min iphone. Nämligen $199 om man tog ett tvåårskontrakt. Han bestämde sig för vilken han skulle ha och vi gick till kassan för att göra upp affären. När hon fyllt i alla uppgifter och vi skulle betala så visade det sig att den inte alls kostade $199 utan $99.
Varför då? undrade vi förstås.  Inte vet jag, sa tjejen bakom kassan, men datorn säger att du har rätt till $100 i rabatt.
Det var bara att tacka och ta emot, fast vi vet fortfarande inte varför vi fick rabatt. Det brukar ju framgå ganska tydligt om det finns någon rabatt att få. Men inte i detta fallet. Ja, vi ska inte klaga när det är på det hållet, det är bara lite märkligt när inte ens försäljaren vet varför.

Igår chockade vi de stackars Houstonborna igen genom att cykla till köpcentret. För det första cyklar man överhuvudtaget inte här om det inte är för att träna, och man cyklar absolut inte till något köpcentrum och absolut inte när det är över 30 grader i skuggan ute. Me det gjorde alltså vi. Vi var ganska trötta och svettiga när vi kom hem, det blev till att kasta sig i poolen.

God natt igen.

Kram /Marie

Långhelg

Idag är det Labor day här i USA. Det innebär att Pär har varit ledig. Idag har vi mest pysslat här hemma. Nu har de flesta saker hamnat på sin plats iallafall.
Vi har också varit iväg och slängt massa kartong till återvinningen. Precis när vi skulle iväg så öppnade sig himlen och det kom ett riktigt skyfall. Fast vi bara hade två steg att ta till bilen så var vi tvungna att vänta tills det hade lugnat sig lite. Till slut så kastade sig Pär ut och slängde sig in i bilen och backade sedan in i garaget så att jag kunde gå in i bilen utan att bli blöt. Vilken gentleman va?

Igår satt jag och designade ett nyhetsbrev en stor del av dagen. Det är alltid kul att lära sig något nytt, även fast det tar lite tid att sätta sig in i hur allt fungerar. Men med gemensamma krafter ska det nog bli något av det där till slut det tror jag. Nu ska vi bara fylla det med ett vettigt innehåll också.

I lördags stack vi till konsulatet och röstade. Det gick väldigt lätt och smidigt.

Lite mindre lätt och smidigt gick mitt försök att skicka iväg ett tungt kuvert till Sverige efter postens stängningstid. På posten här finns det självbetjäningsapparater. Ganska bra när man bara skicka iväg ett kuvert som man inte vet hur mycket porto det ska ha, men man inte vill stå i kö i en timme. Man lägger kuvertet på vågen och talar om vart man vill skicka det och hur lång tid man vill att det ska ta, så räknar maskinen ut hur mycket man ska betala och skriver ut en frimärksetikett. Men så lätt skulle det tydligen inte gå. Man kunde inte köpa frimärken till internationell post som vägde över 2 pounds i den maskinen. Man var tvungen att gå till manuell betjäning. Så det får jag göra imorgon om jag hinner, eftersom de hade stängt när vi var där och sedan har det varit två helgdagar. Jag drar mig alltid för att åka till posten. Det är alltid jättelång kö och personalen som jobbar där måste vara otroligt trötta på sitt jobb. Det är verkligen ingen kul upplevelse att gå till posten här.

Oj, höll på att glömma att berätta att idag har jag gjort något jag aldrig har gjort förut. Jag har köpt golfbollar!! Jag ska nämligen om vädret tillåter spela golf med Astrid och Clarissa i morgon. Jag beundrar verkligen dem som orkar ha med en nybörjare som mig på sin runda, men jag är bara tacksam för det och hoppas att de inte ska ångra att de frågade om jag ville följa med. Jag har ju inga egna klubbor, så det ska jag få låna av Astrid, men jag tyckte det var snällt om jag inte slösade på Astrids bollar också. Förra gången så spelade jag och Pär bort några av Astrid och Sörens bollar nämligen.
Fast väderprognosen ser inte särskilt lovande ut, så vi får se om vi kommer iväg.

I morgon kväll ska SWEA ha sin höstkick-off här hemma hos oss. Vi blir nog mellan 15 och 20 personer  och en hund, så det blir fullt hus här, kul. Fast jag tror inte att Lillpisen kommer att uppskatta att det kommer en stor hund på besök.
Jag kommer ihåg för två år sedan när jag som nyinflyttad var på SWEA:s kick-off hemma hos Lisa. Det var två dagar innan IKE skulle slå till med full kraft mot Houston. Det var tur att jag gick på det mötet. Där fick jag t.e.x. tips om att fylla badkaret med vatten så att man hade spolvatten till toaletterna och något att tvätta sig med om vattennätet skulle bli utslaget, vilket det ju också blev. Jag blev också beordrad att åka och handla ordentligt direkt efter mötet. Jag som brukar vänta in i det sista med att göra saker tyckte att det kunde vänta till dagen efter. Men det höll de andra absolut inte med om. Då skulle det mesta vara slut trodde de. Så jag gjorde som de sa och åkte och handlade. Tur att affärerna har öppet till sent på natten här.
Och det var verkligen tur att jag handlade när jag gjorde. Det fanns fortfarande ganska mycket varor kvar i affärerna då.
Sent nästa dag såg hyllorna ut så här

 

Och hur det gick sedan vet ni. Vi var vatten- och strömlösa i tre dagar i vårt temporära boende, vilket jämfört med de flesta andra i Houston var en väldigt kort tid. Ett dygn var vi i Austin och njöt av luftkonditionering och av att kunna duscha.
Fredriks skola var strömlös i två veckor, vilket gjorde att han fick ett ofrivilligt lov som de var tvungna att jobba in under de följande två loven istället. Pärs kontor var också stängt i två veckor eftersom deras tak hade gått sönder med svåra vattenskador som följd.

Så här såg det ut i vår lägenhet, fast vi hade två våningar över oss så läckte det från taket.


Och här är några bilder från hur det såg ut i vår omgivning dagen efter Ike.

 

 

 

 

Ja, vi får hoppas att vi slipper att uppleva detta igen.

I morgon gör Fredrik sin första skoldag i Montreal. Spännande! Jag ser fram emot att få en rapport från hur det var.

Nu är det hög tid att gå och lägga sig.

God natt på er.

Kram /Marie

Ett litet steg på väg

Det tog två timmar på verkstan, inte en och en halv som de lovade. Men det får man väl vara ganska nöjd med. Jag hade ju min laptop med mig och kunde passa på att göra lite nytta under tiden. Servicen gick fint och kostade endast $40..

Det är ju långhelg här i USA denna helgen, så Pär blev hemskickad från jobbet redan kl. 1 idag. Cheferna tyckte att de skulle påbörja helgen lite tidigare. Det var ju bra för oss. Då kunde vi åka till IKEA och köpa köksbordet, stolar och en skänk som vi skulle komplettera med. Jag hade ju tänkt att göra det själv, men eftersom Pär hade Volvon idag så var det inte möjligt.

När vi kom hem efter IKEA-turen gick vi iväg till tennisbanan och spelade tennis. Oj, vad varmt det var. Efter en kvart höll jag på svimma av värmeslag kändes det som. Det är verkligen inget att rekommendera att spela tennis när det är 32 grader ute.
När vi kom hem slängde vi oss i poolen så fort vi kunde. Den kändes lite sval för första gången på länge. Men när jag tittade på termometern så visade den 31 grader. Hmm, undrar hur vi ska klara av att bada när det är 25.

Idag var det Pär som skruvade ihop det mesta av möblerna. Det brukar vara jag som får göra det jobbet annars. Men det var skönt att slippa, jag kom bara in på slutet och styrde upp det hela lite:)

Nu börjar vi få lite ordning. Det är mest finjustering som återstår nu. Tavlor som ska hitta nya platser och kläder som ska hamna i rätt garderober osv.
Usch, det är sånt vi är så dåliga på, men det har hänt en del iallafall.

Vårt kontor förut…

 

….har nu blivit matrum
 

Duken köpte jag i Kongo. Etiketten har jag kvar och den är på
ovansidan duken, (syns inte på bilden). Så får det vara en stund bara för sakens skull.
Så gör man nämligen i Kongo. Etiketterna sitter kvar väl synliga så
länge som möjligt så alla kan se att man har nya grejor och det är bra kvalitet.

Vårt sovrum förut……

…..har nu blivit kontor och gästrum. 
 
Det ser inte så trevligt ut kanske, men det är mycket mer funktionellt nu.

Jag har också ägnat mig åt att prata med servicen på Comcast idag. Helt plötsligt slutade både internet och telefon att fungera. Efter att både han och jag resetat våra system så kom det igång igen. Det var ju bra, men fråga mig inte var felet var. Han hade inte heller något bra svar på det. Kanske att det var något problem på modemet. Och kom felet tillbaka var det bara att beställa ett nytt gratis tydligen. Men jag hoppas på att det inte ska behövas.

Nu blir det nog lite slapp i tvsoffan, innan det är dags att säga godnatt.
I morgon sticker vi till konsulatet för att rösta.

Ha det gott

Kram /Marie

Saturn

Nu sitter jag i väntrummet på Saturn. Bilen ska ha sin service. En och en halv timme ska det ta. Får se om de kan hålla tiden.

Jag har nämnt vår ommöblering flera gånger här på bloggen, och det är inte klart ännu. Vi är lite oorganiserade av oss som ni vet, så det tar tid. Men man kan iallafall röra sig fritt i huset utan att snubbla på massa saker som ligger på fel plats nu. Vi tycker att det blir helt ok, men en som verkligen älskar den här ommöbleringen är som jag nämnt förut, Lillpisen. Jag satt uppe ganska länge i går kväll och skrev mail, uppdaterade medlemslistor, skickade ut SWEA – inbjudningar och mycket annat. När jag efter flera timmar tog blicken från datorskärmen fick jag se detta.

Lillpisen sover som en stock i bäddsoffan vi satt in på kontoret. Men när jag stänger ner datorn och går upp för att lägga mig så vaknar hon, springer upp för trappan och lägger sig i sängen istället. Hon är ganska sällskapssjuk den där katten. Hon kan inte ens äta ensam. Hon vill alltid att jag ska följa med henne ut i köket och vara där när hon äter. Ibland kan hon sitta och jama på mig och när jag reser mig för att gå mot henne rusar hon ut i köket och tittar bakom sig för att se att jag följer med. Det är en knäpp katt det där.
På tisdag kommer en hund på besök. Får se hur hon regerar då. Jag tror att hon lämnar huset för några timmar.
Vi ska ha höstens SWEA-kick-off hemma hos mig då. Då ska en medlem ta med sig sin hund som hon tar med sig till skolor och sjukhus när hon volonterar. Hon ska berätta hur man kan jobba med hunden i vården och vad man måste göra för att få tillstånd till detta. Det ska bli väldigt intressant att höra henne berätta.

Nej, nu ska jag nog fylla på min kopp med lite mer kaffeblask. Aldrig har det uttrycket varit mer rätt än här i USA. Det är verkligen blask. Pär har med sig en burk nescafe på jobbet och spetsar sitt kaffe med.

Förresten, är det någon som vet vad B-post från Sverige innebär? Är det lika med att mitt paket skickas med roddbåt över atlanten eller? Min bok har fortfarande inte kommit och jag börjar bli lite orolig. Den skickades från Europa den 12 augusti tror jag.

Ha det gott

Kram /Marie

En lite konstig upplevelse

I dag när jag körde till lunchen med SACC fick jag vara med om något lite konstigt som gjorde mig ganska upprörd.
Jag stannade för rött ljus, och när jag stått stilla en liten stund så tittade jag i backspegeln och fick då se en äldre dam i bilen bakom mig som håller på att fotografera min bil med sin Iphone. Varför i hela friden gjorde hon det? Jag tog upp min Iphone och riktade den mot henne och låtsades fotografera. Men eftersom jag hade kartfunktionen uppe och inte ville gå ifrån den så kunde jag inte ta något kort på riktigt. Men hon märkte inget ändå, hon var helt blind för omgivningen, helt koncentrerad på att fotografera en volvobakdel. Efter en stund blev det såklart grönt och jag körde iväg. Men ganska snart kom ett nytt rödljus och jag var tvungen att stanna givetvis. Samma situation uppstår, hon tar genast upp sin Iphone och riktar den mot min bil. Jag blev riktigt irriterad och höll nästan på att gå ur bilen och fråga vad i jösse namn det var frågan om. Men så klart gjorde jag inte det. Jag nöjde mig med att sitta och gestikulera mot henne med gester som skulle betyda “Vad håller du på med” Men även denna gång var det helt verkningslöst, hon hade bara ögon för vad hon såg igenom sin telefon.
Givetvis skulle jag tagit upp min pocketkamera ur väskan och fotograferat henne, men så långt tänkte jag inte. Jag tänkte bara på att jag inte kunde fotografera med min telefon. När jag en stund senare kom fram till restaurangen där SACC-eventet skulle vara fick jag sitta kvar i bilen en stund och lugna ner mig. Det var nog tur för henne att hon inte skulle till samma parkering som jag skulle.

Lunchen och Loomispresentationen var iallafall mycket trevlig. Det är intressant det där med pengatransporter. Jag kommer ihåg hur jag förfasade över kontanthanteringen i Kina. De största sedlarna som finns i Kina är 100-lappar, en Kinesisk hundralapp är värd ungefär lika mycket som en svensk hundralapp. Varje månad gick administratören på Svenska skolan  iväg till banken och hämtade ut lön till alla anställda. Det blev en rejäl hög med hundralappar hon hanterade varje månad. När det sedan var löningsdax fick vi anställda gå och hämta vårt löningskuvert fylld med hundralappar. Där kunde man verkligen prata om begreppet “tjocka lönekuvert”. Det var bara att se på tjockleken hur mycket de olika personerna hade i lön.
När jag började jobba på skolan så hade jag med mig mitt bankkontonummer för att lämna till administratören. Hon bara skrattade åt mig och sa att det där behövde hon inte ha. Hon önskade förstås att det hade fungerat så, och i slutet av min period på skolan så började de faktiskt med att sätta in pengarna direkt på ett konto. Måste ha varit en lättnad att slippa hantera alla dessa pengar. Jag skulle inte känna mig så trygg om jag kom ut från banken med väskan full av så mycket kontanter iallafall. Jag tyckte det räckte fullt tillräckligt att åka hem med mitt lönekuvert.

Pär var också med på lunchen.

En liten pinsam, men också trevlig sak som hände på lunchen var att det kom dit en man som jag mycket väl kände igen. Jag visste bara inte varför. Han log mot mig och nickade igenkännande och efter att han registrerat sig så kom han emot mig med ett leende. Hjälp, tänkte jag. Vem är han? Vad ska jag säga för att det inte ska bli pinsamt? Men han behövde bara öppna munnen och säga hej, trevligt att träffas för att jag skulle höra att han var fransman, och då placerade jag honom direkt. Det var Fredriks franska rektor från Awty. En mycket trevlig man som Fredrik verkligen gillade skarpt. I de flesta andra situationer hade jag placerat honom direkt förstås. Men nu var det liksom fel plats för honom. En fransk rektor på ett event med Svensk-Amerikanska handelskammaren? Men det var egentligen inte så konstigt visade det sig, eftersom franska handelskammaren också var lite involverade i detta eventet.
Det är mysigt med den här rektorn, för han kom som ny till Awty när Fredrik började sista året, och fast han bara fick ett år tillsammans med sistaårseleverna så har han full koll på varje elev, och föräldrarna också tydligen, visade det sig idag. Trots att vi bara pratats vid en gång förut så visste han ju vem jag var. Förra gången vi pratades vid var  kvällen då Bac-resultaten skulle offentliggöras. När Fredriks resultat kom var rektorn väldigt nyfiken på Fredriks resultat i Svenska. När det visade sig att han fick betyget 19, av 20 möjliga, så blev han jätteglad. Jag har ingen aning om varför han var speciellt intresserad av just det betyget, men det var ju tur att det var ett så bra resultat när det specialgranskades av rektorn:)

Efter mötet blev det en tur till IKEA igen. Det blev inget bord idag, utan bara lite blommor. Men jag har sett ut vilket bord jag ska köpa iallafall. Kanske det blir på lördag istället, efter att vi varit på konsulatet och röstat.

I morgon ska Astran servas, så det blir till att sitta där och surfa och dricka vatten med kaffesmak någon timme.

Nu är det hög tid att sova.

Godnatt

Kram /Marie

Swealunch igår, idag SACC TX-lunch

Jag tror att vi var 14 vuxna och 6 barn på lunchen igår. Jätteroligt. Men det är tur att vi har Margret med oss som har jobbat på IKEA i 14 år och har lite pondus. Det krävs ju en del ommöblering om alla vi ska kunna sitta tillsammans. Då är det bra att ha någon med gul tröja med sig så att man inte blir ifrågasatt.

 
Det var inte så lätt att fånga alla på bild samtidigt. Alltid var det någon som var uppe och sprang.
Men här har några fastnat på kort iallafall:)

Annars så pysslade jag mest med att plocka i ordning här hemma igår. Så nu kan jag se golvet på kontoret igen. Matbordet flyttades till gamla kontoret, så nu behöver vi komplettera med ett litet matbord som vi kan ha där det stora matbordet var. Konstigt, Hur mycket möbler man än har så går det alltid att komma på något nytt man behöver.

Idag ska jag åka på ett lunchföredrag med SACC Texas. Det är Jarl Dahlfors från Loomis som ska prata om “Cash is King” The security and transfer of money world-wide. Jag får ju gå på lite av deras event nu när jag är inblandad i att sätta ihop deras nyhetsbrev. Nejdå, jag hade allt anmält mig till detta innan jag blev insyltad i nyhetsbrevet, så jag ser fram emot att gå dit. Kameran tar jag med mig, kanske det blir ett foto i nyhetsbrevet sen, beror på vad jag lyckas fånga på kort:)

Om vädret finns inte så mycket att säga, det är ganska stabilt. Det vill säga, man vet att man kommer att uppleva både strålande sol, lite halvmulet och ett och annat skyfall under dygnet. Den stora frågan är bara när under dagen de olika väderlekarna ska infinna sig. Just i skrivande stund skiner solen.

Nej, dags att göra sig i ordning för lunch.

Kram /Marie

Swealunch

I dag är det Swealunch på IKEA. Vi verkar bli många idag, det är kul.

I går flyttade vi de stora garderoberna från gamla till nya kontorsrummet. Så nu ser här ut som ett slagfält. Garderoberna är på plats, men allt innehåll ligger utspritt i rummet. Jag får ta tag i det när jag kommer hem från IKEA.

Vi satt igår och tittade på hur man skulle kunna kombinera Niagarafallen och Montreal på bästa och billigaste sätt. Det var inte helt lätt. finns många alternativ, men det finns alltid både fördelar och nackdelar med alla, Vi får ta ett beslut i helgen.

Den markerade vägen tar enligt Google maps 7 h och 34 minuter att köra.
Väljer man att köra på andra sidan av sjön tar det 7 h och 18 minuter.

Ett smidigt sätt är att flyga in till Buffalo, hyra bil där, titta på fallen och sedan köra till Montreal. På hemresan vill vi då flyga ut från Burlington som ligger i USA men väldigt nära Montreal. Ganska biliga flygbiljetter, men hyrbilen kostade massor om man ville hämta och lämna på olika platser.

Ha det gott

Kram /Marie