Besök på den Kongolesiska tidningen l’Observateur

Journalisten Kleber som åkte med oss i tio dagar jobbar på tidningen L’Observateur i Kinshasa. Jag frågade om det fanns möjlighet att få komma och besöka dem på tidningen. Kleber blev jätteglad över frågan och ringde genast sin chef och ordnade så att vi fick komma på besök.
Det blev ett intressant besök. Det var inte riktigt samma standard som en svensk tidningsredaktion. Gammal datorutrustning, långsam internetuppkoppling och en mycket gammal tryckpress. Men allt fungerade som det skulle och jag är mycket imponerad över att de kan producera sin tidning med denna utrustning 6 dagar i veckan. Jag kom inte ihåg vilken upplaga de har, men med tanke på deras utrustning var det en imponerande siffra.
Vi fick också se deras arkiv. Det var ett hörn av deras redaktion där deras gamla upplagor låg i stora högar. Vissa nummer hade de arkiverat i en typ av bokform. Men de hade ganska mycket kvar av det arbetet.
Totalt blev det fyra artiklar i deras tidning som handlade om vårt besök. De fyra artiklarna hittar ni här:
Challenge Erik Leander
Åke, pensionerad missionär
Luhella
Besök på tidningen L’Observateur

 

 
Kleber Kungu, journalist

Idag regnar det, riktigt grått väder idag. Då blir det eld i spisen.

Ha det gott

Kram /Marie

Kartinköp i Kinshasa

Vi ville gärna köpa en bra karta över Kongo, och var gör man inte det bäst om inte i Kongo. Våra värdar tog oss till Kartministeriet för att vi skulle få göra våra inköp.

Det blev ett annorlunda kartköp vill jag lova. De hade en fin hopvikbar karta över hela Kongo. Men den kostade 50 usd styck. Det tyckte vi var i det dyraste laget. Så det var bara Åke som slog till på den. Men sen ville jag och Johan ha en karta över Luoziområdet också. Visst det hade de. Men det skulle dröja lite innan vi kunde få dem. Jag trodde då att de menade att de skulle ta ett tag att hämta fram den. Men det visade sig att de skulle tillverka den. Ut ur en låda tog de ett väldigt slitet original. Det var hål på en del ställe. Sedan la de originalet i press och skickade ut hela ställningen i solen. Det gällde att inte stå i vägen för solen.När den hade solat färdigt fick kartan bada i ett mörk låda en stund. Sedan var den klar och karta nr 2 kunde tillverkas.
Resultatet blev inget vidare, inte alls lätt att se något alls på kartan och dessutom var den inte uppdaterad utan Kongo hette fortfarande Zaire på kartan.
Men vi tyckte att det var värt alla pengarna att få vara med och se processen så vi klagade inte utan tog glatt emot vår blåa kartor.

 

Nu ska jag heja på Carolina när hon hoppar i EM.

Ha det gott

Kram /Marie

Kimpese-Kinshasa, demonstrationer och två punkteringar

De 22 milen mellan Kimpese och Kinshasa var händelserika. Förutom Erikas magsjuka och besöket i botaniska trädgården så lyckades vi få två punkteringar inom tjugo minuter. När första punkteringen kom blev vi nästan lite glada. Klart att man ska ha minst en punktering under hela den här långa resan. Vi hade ju sett så många havererade bilar på vägen, så varför skulle vi klara oss.
Våra två chaufförer hoppade ur bilen och drog på sig sina mekaroveraller och bytte lätt och smidigt hjulet på ganska kort tid. Under tiden underhöll vi lokalbefolkningen med vår blotta närvaro.
Sen var det bara att fortsätta resan. Men när samma däck small mindre än tjugo minuter senare var vi inte lika kaxiga. Nu hade vi ju inget reservhjul. Det löste dock våra duktiga chaufförer. Givetvis hade de extraslangar med sig. Så de gav sig iväg längs vägen med hjulet rullandes emellan sig till närmsta däckverkstad. Det var en bit att gå, så det tog sin lilla tid. Och nu var vi inne i en förort till Kinshasa och vi fick order om att inte gå ur bussen av säkerhetsskäl. Så det var bara att sitta och vänta i den heta bussen tills de kom tillbaka. Nåväl, det löste sig efter omständigheterna ganska smidigt till slut. Vi var iallafall väldigt glada att detta inte hände på grusvägen mellan Kimpese och Luozi. Då hade vi kunnat bli sittande ett dygn.

 

En annan händelse som var lite läskigare var när vi på vägen mötte ett stort demonstrationståg. Det var ett gäng mycket uppretade gymnasieungdomar som protesterade mot något. De gick över hela vägen och skrek och slog med pinnar. När vi mötte det första gänget stannade chauffören till och gav efter uppmaning från demonstranterna en kille en flaska vatten. En stund senare mötte vi ett nytt gäng. Dessa var mycket mer aggressiva och chauffören saktade bara in så pass mycket så att han kunde passera utan att köra på någon men samtidigt markera att han inte tänkte stanna. Situationen kändes ganska obehaglig. Hade de bara varit lite mer uppretade vet man inte vad som kunnat hända.
Men det allra läskigaste var ändå när vi några kilometer senare mötte tre flakpolisbilar med flaken fullastade med kravallutrustad polis med både k-pister, tårgas och andra vapen. Usch, det såg inte ut att kunna sluta lyckligt när dessa två gäng strålade samman. Vi vet inte hur det gick, men vi ska nog vara glada att vi passerade innan poliserna kom fram till demonstranterna. Jag har inga foton från dessa tillfällen, det kändes inte riktigt som rätt läge att ta fram kameran.

Det hände också en lite lustig sak på vägen. Vi fick ju stanna ganska många gånger för att Erika behövde komma ut. Jag följde med henne ut varje gång och såg till att hon fick vara ifred medans hon gjorde vad hon behövde göra. Vid ett tillfälle gick vi över på andra sidan vägen, följde en liten grusväg en bit in i det mycket höga gräset. Vi var till synes mitt i ödemarken, ingen bebyggelse så långt ögat kunde nå. Erika satte sig ner och jag höll ögonen på vägen. Plötsligt hör jag Erika säga, Mamma det kommer någon. Och visst, ut ur det höga gräset kliver två små pojkar. Jag tror nog att det var småkillarna som blev mest chockade. där går de i godan ro och helt plötsligt sitter det en vit människa och bajsar framför dem. Kanske det var den första vita de sett på nära håll. De  stod helt stilla och bara stirrade och kunde inte riktigt slita sig därifrån. Tänk vilken historia de hade att berätta när de kom hem.
 

 

Här är lite andra bilder från sträckan Kimpese-Kinshasa.

Ha det gott

Kram /Marie

Internetcafé och botanisk trädgård i Kongo

I Kimpese fanns det ett enda internetcafé. Man skulle kunna tro att det alltid var överbelagt. Men så var det inte alls. Tydligen var det ingen större efterfrågan. Folket i Kimpese har helt enkelt inte kommit på datorernas och internets möjligheter ännu.
Internetcaféet drevs av en eldsjäl i kyrkan. Tyvärr kommer jag inte ihåg hans namn just nu. Men det var en mycket trevlig och sympatisk kille.
Alls vinst från caféet skulle gå till hans hjälporganisation som stöttade utsatta barn. T.e.x jobbade de mycket med att hjälpa gatubarnen i Kongo och ekonomiskt stötta de familjer som inte annars har råd att låta sina barn gå i skolan.
Tyvärr gick inte caféet med vinst, p.g.a  det svala intresset, men det blir nog bättre så småningom. Men de hade även andra sätt att få in pengar på. De odlade grönsaker t.ex. vilket gav en del pengar.
När man såg datorutrustningen han hade på internetcaféet så fick man lite dåligt samvete när man tänkte på alla dessa datorer man har stående hemma i en garderob någonstans och som för längesedan har stämplats som odugliga av mig. Dessa maskiner skulle lyfta standarden en hel del i Kimpese.

Efter två övernattningar i pilothuset i Kimpese (det heter pilothuset för att det var där de svenska piloterna bodde som flög hjälpflygplanen under missionärernas tid i Kimpese) hoppade vi in i bussen för de återstående 22 milen tillbaka till Kinshasa.

  

Erika hade otur och blev magsjuk på vägen till Kinshasa. Det var inte så roligt. Med ojämna mellanrum fick vi akut stanna bussen så att hon skulle kunna hoppa in i det höga gräset. Stackarn.

Ungefär halvvägs till Kinshasa stannade vi i Kisantu för att besöka deras fina botaniska trädgård. Det var verkligen en annan värld mot allt annat vi sett i Kongo så här långt. Det var jättefint ordnat och de hade t.o.m ett universitet på området.

 

Just nu sitter Pär i loungen på Landvetter och väntar på att få flyga till Mallorca och försöka sälja några kraftverk. Han kommer tillbaka på fredag.

På lördag har vi pitabrödskalas här på Ulvåsa för att fira Fredriks födelsedag. Kl. 4 börjar vi. Alla är välkomna, men meddela gärna oss i god tid om ni har tänkt dyka upp :)

Ha det gott

Kram /Marie

Ett litet videoklipp med de goa förskolebarnen i Kimpese

/Marie

Lunchmacka i Gustavsfors

Spontanbesök på en förskola i Kimpese

Medans vi gick och väntade på att de skulle kunna ta emot oss på sjuksköterskeskolan så bestämde vi oss för att passera förskolan som låg på samma område. När vi kom så var barnen precis på väg in till sina klassrum. Men när personalen såg att vi var på väg mot dem så skickade de ut barnen igen och ställde upp dem på skolgården och började sjunga för oss. De var urmysiga. Och vilken härlig lärare de hade. Det riktigt sprutade energi ifrån henne.

  

I nästa inlägg kommer det en liten videosnutt.

Ha det gott

Kram /Marie