Nästan en hel vecka har passerat…

…utan att jag bloggat. Fy på mig. Men jag har faktiskt för ovanlighetens skull varit ganska upptagen, så jag har något att skylla på iallafall.

I tisdags var det dags för en tennislektion med Stina. Hon skulle se lite på vilken nivå jag var. Tanken är att jag ska ta lektioner för Stina tillsammans med några andra, gällde bara att hitta de andra medlemmarna i gruppen. Och det har Stina tydligen gjort nu. Vi blir för tillfället tre stycken som ska spela tillsammans. Det är jag och två Norska tjejer. Vi börjar på tisdag, det ska bli skoj.
Får bara hoppas att det går bättre än i tisdags. Då gick det inte så bra. Och nu varnar jag er, om ni är lite äckelmagade eller sitter och äter just när ni läser det här, så tycker jag att ni ska hoppa över detta avsnitt.
Det som hände var:
Jag äter ju antibiotika just nu för mina konstiga hudinfektioner som ibland dyker upp.
Jag har känt ett svagt illamående ända sedan jag började med tabletterna. Ibland känner jag av det mycket och ibland bara lite, men det finns ständigt där.
Nåja, på tisdagsmorgon åt jag en liten frukost och gjorde mig i ordning för att gå till tennisbanan. Varmt som tusan var det och strålande sol. Det gick bra i början, men efter kanske en halvtimme så började jag få lite frossa, ungefär som man kan känna när man har vätskebrist. Men så mycket hade jag ju inte hunnit svettas så att jag redan skulle ha drabbats av det. Efter ytterligare en stund började jag må riktigt illa och fick ont i magen. Vi körde lite servar, men sedan fick jag ge upp. Vi packade ihop, pratade lite på parkeringen och sedan började jag min korta promenad hem. Ganska snart kände jag att det inte skulle sluta så bra. Magen var fullständigt i uppror. Jag försökte skynda på stegen för att snabbare komma hem. Men det var omöjligt. Halvvägs hem så började jag kräkas helt okontrollerat. Och när jag väl börjat så bara fortsatte det. Som tur var så fanns det bara vatten i magen, så det blev inga spår efter mig. Men det kändes ganska genant att gå i villaområdet och spy som en gris. Hoppas att det inte var alltför många som såg mig.
Till slut kom jag hem iallafall. Jag stod utan för dörren med ryggsäcken på ryggen och tennisracket i handen. När jag skulle ta av mig ryggsäcken för att få tag i husnyckeln så upptäckte jag att en dragkedja i ryggsäcken fastnat i mina shorts. Lyckades iallafall att få tag i nyckeln utan att ta av mig ryggsäcken och kom äntligen in i huset. gjorde ett nytt försök att få loss ryggsäcken utan att lyckas. Slängde av mig den iallafall, vilket medförde att ryggsäcken blev hängande upp och ner i från mina shorts. Eftersom den var lite öppen så ramla hela innehållet ut på golvet. Men det var inget jag kunde bry mig om just då. Jag ilade in på toa med ryggsäcken hängande i byxorna. Måst ha sett ganska komiskt ut.
Illamåendet lugnade ner sig efter en stund och då bestämde jag mig för att läsa ordentligt på informationsbladet till mina tabletter. Där stod att möjliga biverkningar bl.a. var, ont i magen, illamående, och kräkningar. Det stod dessutom att man inte skulle vistas ute i solen medan man åt tabletterna. Jaha, allt fick sin förklaring. Man kanske ska läsa bipacksedeln redan innan man börjar att ta tabletterna nästa gång så att man vet vad man har att vänta.
Resten av tisdagen låg jag bara i soffan med huvudvärk efter morgonens äventyr.

Men på onsdagen var jag i form igen. Bara lite känningar av illamående, speciellt ett par timmar efter att jag tagit tabletterna.
På onsdagen skulle jag iallafall agera datalärare igen. Det var dags för Ia att få sin andra lektion. Vi hade en trevlig förmiddag tillsammans, det blev mycket tid för prat också eftersom hennes dator låg 42 uppdateringar back så fick vi ta en del pauser i lärandet medans uppdateringarna fixades och nytt virusprogram installerades.
När vi började bli hungriga så gick vi till en trevlig mexikansk restaurang, där jag blev bjuden på en god lunch.
När vi kände att det fick vara nog med lärandet för den daggen så hade klockat hunnit bli några timmar in på eftermiddagen. På vägen hem körde jag inom Golfsmith för att prata golfklubbor med dem.
Lotta har ju rekommenderat vilket set jag skulle köpa. Det fanns att köpa online på Golfsmith i förra veckan, men när jag var färdig till att beställa så var just det setet bortplockat. Men i affären kunde de hjälpa mig. Det gick nämligen att specialbeställa klubbor så att det blev exakt så som jag skulle ha det, man fick välja custom fitting och sedan själv plocka ihop vilken klubba och vilket skaft man skulle ha. Priset blev exakt det samma som det färdiga setet, konstigt det där. Men nu väntar jag alltså på att mina klubbor ska tillverkas och skickas till mig.

När jag kom hem så hann jag vara hemma en timme innan det var dags att åka i väg till Sweas bokklubb. Vi var tio stycken tjejer som träffades hemma hos Ewa och där  diskuterade vi bland mycket annat  Dårens dotter.
Klockan hann bli mycket innan jag var hemma igen.

På torsdagen var det dags för min andra golflektion. Denna dag stod dropregler på programmet. Det är inte klokt var mycket regler det finns i golf.

I fredags var jag ute och shoppade en golfbag på rea. Nu när jag snart har klubbor så måste jag ju ha en bag. Måste säga att jag är ju inte speciellt märkestrogen. Klubborna jag köpte av Lotta är Callaway, klubborna jag beställt är Cobra och väskan är av märket Wilson.

I går lördag var det dags för mig och Pär att gå på opera för första gången i våra liv. Vi hade sagt ja i ett svagt ögonblick, mest för att vi gillar de personerna mycket som vi skulle gå med.  Men hela lördagen kände både jag och Pär ett litet motstånd till hela grejen, varför i hela friden hade vi sagt ja till detta?
Men det var ju bara att bita ihop och åka iväg.
Vi träffades först på en restaurang i närheten av operan och åt en god middag tillsammans, jag, Pär, Ewa, Staffan, Astrid och Sören. Det var trevligt som vanligt att träffa dessa vänner. Men sen kom vi alltså till det hemska momentet, själva operan. Madame Butterfly var vad vi skulle se.
Men i efterhand så kunde både jag och Pär konstatera att vi inte ångrade oss ett dugg att vi pallrade oss dit. Operahuset var en stor vacker lokal. Vi satt på bakersta raden allra högst upp på balkongen.  För att komma till våra platser fick vi gå på en smal avsats. Om man skulle råka snubbla skulle det nog gå riktigt illa. Riktigt brant var det, och inga räcken. Men vi snubblade inte som tur var.
Föreställningen var riktigt bra, tiden bara flög iväg. Det blev inte alls den pina som jag hade förväntat mig.
Tänk, nu har jag klarat av ännu en grej som aldrig trodde att jag skulle göra någon gång i mitt liv.

I dag söndag tog vi oss bara en liten frukost och stack sedan iväg och slog ett gäng golfbollar. Det är nog många som blir roade av våran brist på teknik. Men det får vi väl bjuda på.
När bollarna var slut så drog vi rejält svettiga iväg till en Italiensk restaurang där de serverade söndagsbrunch.

Nu tar vi det lite lugnt ett tag. Jag passade på att sortera grannens post när jag kom hem. Huset står ju tomt och är till salu eftersom ägaren sitter inom lås och bom. Ibland har det kommit någon och sett till huset, men nu var det väldigt längesedan och deras brevlåda var så full så att luckan inte gick att stänga och posten höll på att trilla ur.  Så jag tog in alla posten. Slängde all reklam och la sedan tillbaka alla brev. Jag tror jag räknade till att det fanns brev adresserade till 12 eller 13 olika personer på samma adress. Undrar vilken sammansättning den familjen består av. Men jag tycker att det är konstigt att ingen hämtat posten. Bl.a låg där ett brev med ett körkort i. Borde man inte åka och hämta det om man vet att det ska komma på posten?

Ikväll förväntar vi oss att vi ska få många påringningar på dörren eftersom det är Halloween. Godisskålarna är laddade, och tar det slut så finns det mer i skafferiet.
Men innan det ska vi nog försöka spela lite tennis, denna gång utan kräkningar får jag hoppas.



Förresten, nu är äntligen biljetterna till Erika och Kristian bokade. De kommer hit den 23:e december och stannar tills den 3:e januari. Jag längtar redan.

Ha en bra söndagskväll.

Kram /Marie

På photoshopkurs

Sitter just nu på min photoshopkurs. För tillfället har vi lit rast.

På lördagskvällen precis innan vi skulle iväg till smörgåsbordet så ringde de från Sony och sa att min laptop var lagad och att  jag kunde komma och hämta den. Gissa om jag blev förvånad. De hade ju sagt tre veckor till mig. Men det tog bara en dryg vecka. Det visade sig att de inte skickat iväg den, utan istället bestämt sig för att beställa en ny cd-läsare och byta den på plats.
Det var ju bra för mig.

På kvällen var vi alltså på Svenska klubbens smörgåsbord. Gott och trevligt som vanligt. Fast det var betydligt färre folk där i år än vad det brukar vara.

En del av smörgåsbordet är framdukat, Det fylldes på
mycket mer innan det var dags för oss att hugga in.

Söndagen började vi med lite tennis. Efter tennisen blev det ett dopp i poolen. Det är faktiskt fortfarande badvänliga temperaturer i vattnet.
Efter badet hoppade vi in i bilen för att åka till Gallerian för att hämta upp min laptop. Vi räknade med att komma dit strax efter att de öppnat. Men tji fick vi. De öppnade inte alls kl.10 som vi trodde, utan kl.11. Det blev till att ta en kaffe på Starbucks fram tills de öppnade. Där ser man vilken erfaren shoppare jag är som har noll koll på öppettiderna här i stan.

När vi kom hem så tog vi det ganska lugnt resten av dagen. Lite tråkig städning bara och sedan en timme på gymmet. Det var verkligen längesedan jag var på gymmet. Skärpning krävs.

Nej nu får jag nog koncentrera mig på vad läraren säger en stund.

Ha det gott

Kram /Marie

Läkarbesök och golf

Jag har precis som under hösten 2008 fått besvär med infektioner lite här och där. Under Montrealresan hade jag en böld på benet, den tog kroppen själv hand om och efter ett tag så rann allt det äckliga ut och nu är den bra. Sen fick jag en i vänster öra, den är också bra nu. Men nu har jag flera stycken i höger öra och det gör skitont och jag känner mig helt dimmig i hela huvudet. När jag vaknade i morse så hade jag ont i halva delen av ansiktet och huvudet. Så nu var det nog dags att åka till farbror doktorn igen. Jag fick förstås antibiotika, örondroppar och salva. Jag fattar inte vad detta beror på, varför det bara ploppar upp på det där viset. Har aldrig haft något liknande innan vi flyttade hit.
På vägen ifrån doktorn körde vi inom apoteket för att lämna in recepten jag fått. Vi tog drive trough. Ganska smidigt, bara sitta i bilen och lämna ifrån sig receptet och sen köra därifrån. Jag tror att man nästan skulle klara alla sina ärenden i det här landet utan att lämna bilen. Och behöver man gå ur blen så finns det på de större varuhusen en liten eldriven bil med tillhörande kundvagn som man kan låna och köra omkring i. Det är ju bra att det finns service så att det mesta blir tillgängligt för de flesta. Men tyvärr så ser man folk som utnyttjar de eldrivna kundvagnarna fast de egentligen skulle må väldigt bra av att gå istället.


Pär utanför apoteket.

När vi lämnat in recepten så stack vi till en driving range som inte ligger så långt ifrån oss. Där köpte vi en stor hink med bollar och stod och slog tills de tog slut. Vad svårt det är. Fast jag måste ju säga att jag har en lite högre träffprocent nu än vad jag hade för ett tag sedan. Så kanske det finns hopp om att man ska bli lite bättre iallafall.

När bollarna var slut så var det dags att åka tillbaka till apoteket och hämta alla medicinerna. 235 USD!!! Det är helt otroligt dyrt. Men vi gick iallfall ut ur bilen och gick in i apotekt och hämtade medicinerna.

Nu ska vi snart göra oss i ordning och åka till Svenska klubbens årliga smörgåsbord. Vi känner nog inte så många där, men vi åker inte dit för sällskapet uanför för den goda matens skull. Det brukar vara väldigt gott, så det ser vi fram emot.

Igår blev det en riktig Texasbiff till middag. Nu är det perfekt att sitta ute på kvällarna. Igår var det ca 25 grader på kvällen och det bästa av allt, det var inga myggor. Så vi satt ute länge och njöt av kvällen.

Vi hade som vanligt när vi sitter ute, sällskap av Lillpisen.  Helt plötsligt så började hon intressera sig av en kruka som bara är fylld med jord. Det som en gång växte i krukan har dött för längesedan. Efter lite övervägande så beslöt hon sig för att ta plats i krukan för att lägga sig och sova. Sen sov hon där ända tills vi gick in. Knäppgök!!

En katt i en blomkruka.

Ha det gott

Kram /Marie

Lek i sandlådan

Igår var jag iväg på min första riktiga lektion i golf. bunkerslag stod på schemat. Så vi roade oss med att leka i sandlådan i en timme. Riktigt skoj var det. Och vilken otroligt duktig instruktör Lotta är, eller Charlie som hon tydligen kallas i golfkretsar. Det märks att hon vet vad hon pratar om. Det var samma känsla som jag hade när jag fick tennislektioner av Jonas Svensson i Geneve och när barnen på Svenska skolan i Geneve fick friiidrottslektioner av Frida Svensson. Det märks när folk gillar det de gör och är riktigt duktiga på det. Det krävs nog en egen karriär i sporten ifråga för att ha förmågan att inspirera på det sätt som dessa personer gör.
Men, till skillnad mot alla rapporter om snö från vänner I Sverige så hade vi över 30 grader och strålande sol här. Det var lite varmt att stå och slå golfbollar i solen under en timme. Svetten rann.

Efter golfen så stack jag iväg till Volvo för att få lagat vår nyckel. Reservdelen som vi beställt hade kommit. Reservdelen kostade 95 USD och när jag kom dit så skulle de trasiga bytas ut till det hela, och sedan skulle nyckeln programmeras. Det kostade ytterligare 160 USD. Helt otroligt, 255 USD för att få en nyckel som fungerar.

I natt blev det lite si och så med sömnen också. Jag hade nästan somnat när telefonen ringde. När jag något förvirrat svarar finns det ingen där. Detta upprepades sedan tre eller fyra gånger till under en tvåtimmarsperiod.
Stäng av mobiltelefonen kanske ni säger då. Men då har jag ju ingen väckarklocka, och just idag behövde jag ha väckning. Men vad är det för idiot som ringer fyra gånger mitt i natten och inte kan stå för sitt misstag.

Nu ska jag iväg till Ia och se om jag kan hjälpa henne med att komma igång med lite email och internet. Ska bli roligt.

Ha det gott

Kram/ Marie

Golfkurs

 

Ja. igår var jag alltså i väg till Lakeside Country Club som bara ligger 3 minuters bilresa hemifrån oss. Där hade jag träff med Lotta som skulle kolla lite på vilka klubbor som är bäst för mig.

Det var ett riktigt fint ställe som låg dolt bakom träden. Jag har ju vetat att golfbanan varit där, men inte alls haft uppfattningen att det är så stort.

Bild från Lakesides hemsida.

Jag fick en svinglektion av Lotta ocskå. Så mycket bra saker hon hann med att säga på en timme. Nu gäller det bara att träna lite så att jag kan tänka på allt bra hon sa.
Jag åkte ifrån Lakeside med ett papper i handen där det stod vilka klubbor jag skulle titta på.

På eftermiddagen åkte jag hem till Louise som köpt en Kitchen aid (220 V) som hon ska ta med till Sverige. Men eftersom den behöver 220 V så är det ju svårt att testa om den fungerar. Och det är ju lite bättre att komma på att det är något fel på den medans man är i kvar i landet itsället för att upptäcka det i Sverige. Så jag åkte till henne och tog med mig en transformator. Den gick igång utan problem, så nu vet hon iallfall att den fungerade när hon fick den.

Efter en kopp kaffe hos Lousie så stack jag iväg till Golfsmith för att kolla på golfklubbor. Jisses, en miljon klubbor ungefär med en halv miljon olika namn och modeller. Hur ska man kunna veta vad man ska ha? Jag visade lappen för herr Gilbert. Han läste och begrundade och sedan hade han ungefär tre tusen frågor. Hur ska jag kunna svara på dem? Jag fick ställa mig och slå lite med olika klubbor. Bl.a de tre olika som Lotta rekommenderat. Men fortfarande återstod många frågor. Det enda jag vet med säkerhet är att jag ska ha herrlängd på klubborna. Jag får nog ta och fråga Lotta snällt om hon kan hjälpa mig lite mer.

Jag ska faktiskt iväg till Lakeside idag igen. Lotta berättade att hon hade en kurs för nybörjare varje torsdag som jag kunde få hoppa in i. Det hängde jag på direkt. Så idag ska jag dit och träna bunkerslag. Problemet är att jag inte har någon klubba. Men det löser sig lovade Lotta.
Jag har faktiskt ett gäng klubbor redan. De fick jag köpa billigt av Lotta igår. Hon hade ett litet lager i garaget som hade samlat på sig från sin mest aktiva period. Men det är bara träklubbor och en putter, så det fungerar nog inte så bra i sanden.

Egentligen skulle jag iväg med Stina och slå lite tennisbollar idag på morgonen för att hon skulle kunna få en uppfattning om min nivå, så hon ev. skulle kunna placera in mig i en passande grupp. Men hon hade dubbelbokat sig, så det får bli nästa vecka istället.

Jag och Pär spelade för övrigt lite tennis i går kväll igen. Så ont jag fick i foten igen. Skorna är jättesköna, men det är något med formen i innersulan som gör att det trycker på så in i baljan på högerfoten. Måste fixa riktiga inlägg tror jag.

I morgon ska jag iväg till Ia och ha en liten datakurs med henne. Hon ville gärna komma igång med att bl.a skicka email. Det hjälper jag så gärna till med.
Måste säga att nätverket som finns i SWEA fungerar alldeles utmärkt.
Denna veckans aktiviteter har bara varit tillsammans med SWEA-tjejer.
Golf med Lotta, Transformator till Louise, datorhjälp till Ia, och nästa vecka blir det tennis med Stina. Så SWEA-kontakter är bra att ha. Synd att det inte finns någon lokalavdelning i Kiel.

Och du, Anna i Beijing, instruktioner till iphonetunneln kommer snart, jag lovar.

Nu ska jag äta lite frukost, klockan är ju över elva så det är väl på tiden antar jag.

Ha en bra dag alla.

/Marie

En vanlig tisdag

Det där med sömn är lite konstigt. Efter att ha sovit väldigt få timmar natten till måndagen så var jag förstås trött hela måndagen och bara längtade efter att det skulle bli kväll så att man kunde gå och lägga sig. Fast först var jag på min photoshopkurs förstås. Ganska segt var det, dels för att jag var trött och dels för att uppgiften vi gjorde inte intresserade mig alls. Men jag somnade ialafall inte, alltid något.
På kvällen grillade vi lamm och satt ute länge och njöt av det fina vädret. Otroligt att vi fortfarande har över 30 grader på dagarna här. Jag njuter verkligen. Och det är bäst att passa på eftersom det med största säkerhet blir vår sista höst här. Under 2011 är planen att vi ska flytta till Kiel, Tyskland. Vi vet inte riktigt när ännu, men troligtvis i slutet av maj.
Kiel är ju en fin liten stad, men jag pratar ju inte tyska, så det blir till att försöka plugga lite.
Ja, taillbaka till sömnen, när kvällen äntligen kom och det var dags att gå och lägga sig är jag jättetrött och stapplar upp och lägger mig. Vad händer då tror ni? Ja, inte kan jag somna iallfall. Är plötsligt klarvaken och efter ett par timmar ger jag upp och går ner och lägger mig i soffan och kollar på lite SVT-play. Till slut somnar jag iallfall isoffan och sover väldigt ryckigt fram till Pär kommer ner och ska åka till jobbet. Så idag har jag förstås också varit riktigt trött. Ska snart gå och lägga mig och hoppas innerligt att jag somnar som en stock.

Vi har väldigt många ekorrar här i Houston. Nu på hösten ser man extra många när ungarna har börjat växa till sig och rör sig på vägarna och i trädgårdarna. Idag hade vi en på vårt garagetak. Ja, det är inget ovanligt i sig. Men det ovanliga var att samtidigt var Lillpisen ute, precis nedanför garaget , ekorren såg katten men tänkte ändå hoppa från taket ner på bordet. Den tvekade länge, stod liksom och tog sats. Men till slut insåg den nog det tokiga i den iden och stack iväg till andra sidan. Lillpisen märkte inte att hon hade en ekorre ovanför sig som kollade in henne länge och väl.

Ser ni korren på taket?

Ska jag hoppa eller inte?

Nej, jag sticker till andra sidan tror jag.

Framåt eftermiddagen i dag så bestämde jag mig för att ta en promenad längs med Buffalo Bayou. Floden flyter förbi alldeles nära oss, så vi går eller cyklar ofta där. Precis när jag kom utanför huset så kom Pär hem. Då ville förstås han också följa med och promenera. Det var ju trevligt att få lite sällskap.
Det var lite för varmt att gå i solen. Så vi gick inte på den asfalterade gång och cykelvägen när vi gick på södra sidan av floden. Utan istället tog vi de små stigarna nere vid floden där det var lite skugga bland alla träden.

 
Svårt att tro att det har passerat mitten av oktober när man ser blommorna här i Houston.

För att komma till floden får man gå längs med ett dike en bit först. Där kan man ofta se sköldpaddor. Dock inte i dag. Vattnet var väldigt sörjigt. Såg ut som värsta algblommningen på den svenska östkusten.

Ingen sköldpadda, men dock den här krabaten som stod i sörjan.

En liten stig finns det alldeles nere vid floden.

Som tur var är det inte så mycket vatten nu. Jag skulle inte gå där nere om vattnet hade nått högre upp. Det döljer sig nog både det ena och det andra nere i det där vattnet.

Ytliga rotsystem.

 
Det gäller att se vad man sätter fötterna.

På  tillbakavägen längst med den norra sidan av floden, så kan man inte gå alldeles vid flodkanten. Då får man hålla sig till den asfalterade gång och cykelvägen. Ja, det finns en grusväg också, men den låg för tillfället i fullt solsken, så vi valde asfalt.

När vi kom hem åt vi sill och potatis, det är smaskigt det.

Nu har jag precis sett när Vancouver har blivit förnedrade av Minnesota, inte kul. Nu väntar sängen på mig. Hoppas jag somnar fort.
I morgon ska jag träffa Lotta, så ska vi se om hon kan komma fram till vilka golfklubbor som är de rätta för mig. Egentligen spelar det nog inte så stor roll för tillfället vilka klubbor jag har. För mig är den stora utmaningen att träffa bollen fler gånger än vad jag missar den. Men förhoppningsvis ska det gå framåt med träffprocenten och då vill man ju ha klubbor som är bra till mig även när den råkar få bollkontakt. Det gäller ju att passa på att handla nu när man är här i USA. Enligt de golfkunniga så är det ju väldigt mycket billigare att köpa utrustning här än vad det är i Europa.

Godnatt på er,

Kram /Marie      

En sömnlös natt

Jaha, så var det dags för en sån här natt igen när jag inte kan sova.
Så nu sitter jag här och bloggar kl. 4 på morgonen istället. Och den här gången är det inte så att jag vaknat tidigt, utan det är så att jag inte har somnat ännu. Så dagen kommer nog att bli ganska seg.

I lördags kom iallafall Pär hem. Det firade vi genom att gå till tennisbanan och spela några game.
På söndagen stack vi ut och cyklade. MAn väcker alltid lite uppmärksamhet när man är ute och cyklar på gatorna här. Det finns allt en del som cyklar här, men de cyklar nästan alltid i parker och på speciella cykelstråk, antingen för att träna eller för att komma ut på en cykeltur med familjen. Aldrig som vi, för att ta oss till ett speciellt ställe, som en affär eller restaurang. Då tar man alltid bilen.
Vårt mål för dagen var att cykla till en sportaffär och köpa nya gymnastikskor till mig och att cykla till Phonicia för att kolla deras utbud på matvaror.
Båda sakerna uträttade vi. Det blev svarta nike till mig. Jag får se hur det går att springa i dem. Problemet är att jag har börjat få ondare i min fot igen. Jag får hoppas att det är något tillfälligt.
Jag spelade lite tennis med de nya skorna, med sulor som jag värmt i ugnen för att de skulle formas efter mina problemfötter. Efter fem minuter på tennisbanan hade jag så ont i fotetn så jag visste inte vad jag skulle ta vägen. Men efter hand så släppte dem mest intensiva värken och sen gick det riktigt bra. Det mest positiva med de nya skorna var iallafall att jag för första gången på länge inte fick ont i knäna så fort jag tog några springsteg.
Undrar om jag börjar bli gammal med alla mina krämpor?

I lördags efter tennisen så slängde jag mig i poolen. Undrar om det var sista doppet för i år? Det börjar bli kallt i vattnet nu, 26 grader! Usch och fy vad bortskämd man blir snabbt med varmt vatten.

Annars har jag knåpat lite på SWEA Houstons nya blogg. Om någon är intresserad så är adressen www.sweahouston.blogspot.com
Vi kör den på lite prov ett tag så får vi se vad medlemmarna tycker. Jag som är webansvarig i SWEA Houston tycker att det är en miljon gånger lättre att uppdatera bloggen än att uppdatera hemsidan. Eller lättare, kanske jag inte ska säga. Det är inte svårt att uppdatera hemsidan. Problemet är bara att det är så tungarbetat med den tjänsten som SWEA använder. Ska jag te.x lägga in tio bilder på bloggen så kommer jag undan med ett par musklick så är alla bilder inne på bloggen. Att få in samma antal bilder på hemsidan kanske kräver hundra musklick. Så ni kanske förstår vem det är som har startat den nya bloggen :)

I morse skypade jag en stund med Anna i Beijing, vad mysigt att höra hennes röst igen. Får se om det blir något av planerna vi har tillsammans i februari. Hoppas det.

Nej, nu ska jag återvända till sängen och göra ett nytt försök till att sova.

Godnatt,

Kram /Marie

En fredag i Houston

Ja, idag finns inte så mycket att rapportera.
Jag satt några timmar med att få till ett event på SACC:s hemsida. Blev väl ok till slut tror jag, gäller bara att utskicket till medlemmarna kommer ut som det ska också. Jag är ju ny med det systemet, så jag känner mig inte helt säker på vad som händer när man ställer in olika saker. Men det blir nog bra :)
Det tog lite extra lång tid att fixa till det för jag blev lite distraherad av lite facebookchatt. Kan ju skulla på det om något blev fel.
Inte lätt att formatera bångstyrig text samtidigt som man chattar. Fast det var ett trevligt avbrott såklart, kul att snacka lite, Roger. Alltid trevligt att ha lite kontakt med Sverige.
Sen var det dags för mig att ge mig iväg till mitt favoritställe igen. Nämligen, posten. Jag bestämde mig för att prova ett annat kontor idag. Kanske de var lika gladare där.
Och faktiskt, de hade nog inte hunnit gå kursen ännu. Anticharmkursen alltså. De var inte supertrevliga, så någon charmkurs hade de definitivt inte gått. Men de var betydligt trevligare än personalen på det andra kontoret som måste ha gått en anticharmkurs, ingen kan ha en sån naturbegåvning på att vara sura, uttråkade och snäsiga.

Nåväl, paketet kom iväg och är på väg till Emanuel i Göteborg nu.

Lite lunch och sen gjorde jag något jag aldrig har gjort förut, jag handlade en golfhandske!! Jag ska nämligen nästa vecka få hjälp med att bestämma vilka golfklubbor som är bra för mig. Jag ska få hjhälp av Lotta som har spelat med Svenska landslaget. Så då tyckte jag att jag kunde iallafall ha en handske med mig. De två gångerna jag spelat förut har jag ju fått låna allting av Astrid. Men ska jag nu börja spela lite så är det väl lika bra att börja handla :)
Så på onsdag ska jag till Cluben Lotta jobbar på och provslå med olika klubbor. Sen är det väl meningen att jag ska säga vad jag tycker om de olika klubborna. Hur tusan nu jag ska kunna svara på det? Jag som är glad bara jag träffar bollen ibland. Men jag lägger allt i händerna på Lotta så det blir nog bra.

Angående den okände kändisen som åkte samma flight som Pär till Frankfurt, så har han nu kommit på vem det var. Jag vet inte vem det var, en skäggig gammal gubbe, var ju det som Pär sa till mig i tisdags. Men nu har han alltså kommit fram till att det var en av grabbarna i ZZ-top. Ja, skäggig gammal gubbe är väl en ganska bra beskrivning.

Bilden har jag knyckt på Got Event.

I morgon kommer Pär hem, det blir bra det. Visserligen har jag ju sällskap här hemma av en som faktiskt kommer hem med presenter till mig, vilket är mer än man kan säga om Pär. Men det är allt väldigt mycket trevligare här när Pär är hemma, så han tas emot även utan presenter.

Nu blir det NHL. Vancouver- LA Kings. Heja Canucks!

Ha det gott

Kram /Marie

Opps, som det kan bli

Det blev ingen promenad. Jag tog bilen till Souper Salad istället. Jag gillar det stället, Idag åkte jag till det stället som ligger på samma område som Best Buy, så då var jag ju tvungen att gå in där också.
Fast jag fick mig en ganska lång promenad iallafall. Salladsstället ligger i ena ändan av centret och Best Buy i den andra. Och när jag varit i Best Buy så kom jag på att jag nog skulle in på Office Depot också och det ligger bredvid Salladsstället, så det var bara att ta en ny promenad över parkeringen. De flesta andra i den här staden skulle nog flytta bilen mellan ställene. Men där går gränsen. Har man inget tungt att bära så får man faktiskt klara av och promenera några hundra meter på en parkering.
Ähh, det blev visst inget städat heller. När jag kom hem från min lilla bilutflykt så fick jag för mig att uppdatera några program på datorn. Det strulade, jag färsökte det mesta tycker jag, av och på med visusskydd, av och på med firewall osv. Men inget fungerade. Men skam den som ger sig. Så efter flera timmars trixande så löste det sig.

Försökte också via telefon hjälpa min syster att föra över saker från hennes dator till hennes telefon. Men vi lyckades inte, det är ju inte så lätt att dirigera när man inte ser vad som sker på hennes dator. Hoppas att hon får tag i någon som kan hjälpa henne, jag tror nämligen inte att det är särskilt besvärligt, bara man ser vad man gör.

Ja, mer spännande än så var det inte här idag.

Kram /Marie

Logiskt, eller?

I går ringde killen från Sonybutiken och meddelade det som jag redan hade tagit för givet. CD/DVD läsaren måste bytas ut och de gör de inte där utan den måste skickas iväg. Han meddelade också att just nu har de något problem som gör att det tar ca 3 veckor innan datorn kommer tillbaka. Normalt tar det ca 1 vecka. Så han frågade om jag ville komma och hämta datorn igen och istället lämna in den lite senare när de kommit ifatt. Min garanti är ju giltig fram till mars så jag har ju tid på mig. Jag frågade när han trodde att det var en bättre tid att lämna den. Och gissa vad han svarade? Jag tror att det har återgått till det normala om en vecka, så då tar det bara en vecka innan den kommer tillbaka. Hmm, är det någon som får ihop det?
Alltså, om jag skickar in den nu, tar det tre veckor innan jag får tillbaka den, alltså 21 dagar från idag. Men om jag väntar en vecka, så kommer den tillbaka efter en vecka, alltså 14 dagar från idag. Låter ju inte så rimligt precis.
Jag känner ju mig själv, så jag vet att det är det bästa att skicka den nu när den ändå är inlämnad, annars är risken att det inte blir gjort innan mars och garantin går ut. Så nu får jag vara vän med min lilla röda ett tag till.

Idag fick jag en ny present av Lillpisen. Denna gången i form av en ödla. Men idag tillät jag ingen tyrannlek inne i huset, utan fångade in ödlad och släppte ut både den och katten. Undrar vad nästa present blir?

Nu ska jag ut och promenera i det fina vädret tänkte jag, sen kanske jag ska samla ihop mig och städa lite.

Ha det gott

Kram /Marie

En liten tanke bara.

Nu hissar de upp den sista arbetaren från gruvan. Återstår bara de räddningsarbetare som de hissat ner för att hjälpa till med att få folk förberedda för kapselfärden. Men hur gör de med den sista räddnignsrbetaren som ska upp. Han har ju ingen som hjälper honom med att sätta fast honom eller att stänga dörren. Såklart har de tänkt på det, men det var bara en tanke som slig mig. Det kan ju inte vara så kul att bli helt ensam kvar där.

/Marie

Lite webbjobb idag

Idag har jag ägnat en stor del av dagen åt lite webbjobb åt SWEA. Kanske ni kan se resultatet av det någon dag.
Fast det förstås, en liten stund smet jag iväg och gjorde mig en blåbår/jordnötssmör/havregrynssmootie och la mig i solstolen en stund. Det var lite lite för varmt för att vara helt perfekt, men jag klagar inte, just nu njuter jag verkligen av vädret här i Houston. Det är nog den bästa tiden på året nu. Vi har det varmt och gott, med blå himmel och inte lika fuktigt som det var förut och hemma i Sverige så börjar hösten göra sig påmind. Visst, det finns många härliga höstdagar i Sverige, men det finns också många inte så roliga höstdagar med regn, blåst och kallt. Så jag föredrar helt klart klimatet här för tillfället.

Under tiden jag har jobbat vid datorn har jag haft CNN på. Hela dagen har man kunnat följa hur de plockar upp arbetarna från gruvan. Det är lika gripande varje gång de kommer ut ur kapseln. Just nu är det bara fyra kvar där nere. Och den som just nu är på väg upp är ingen gruvarbetare. Han var i gruvan för första gången dagen då den rasade. Han var där nere för att laga en truck!!  Vilket öde. Första gången du åker ner i gruva så rasar den ihop och du blir fast i över 60 dagar. Undrar om han åker ner i någon gruva fler gånger.

Som jag har skrivit förut så passar jag på att ha vår altandörr öppen så mycket som möjligt nu när det är väder för det. I dag hörde jag att det var någon som var och åt från Lillpisens matskål. Lillpisen äter ju aldrig när hon är ensam i köket så det var ju lite mystiskt. Jag smög mot köket för att kolla. Men tydligen smög jag inte tillräckligt tyst för plötsligt ser jag den svarta rusa mot dörröppningen. Han har blivit modig. Sover ute i Lillpisens krypin och nu har han alltså till och med vågat sig in och knycka mat i köket. Hmm, vad ska man göra åt detta?

Men nu är det iallfall min tur att äta.

Ha det gott

Kram/ Marie

Första gruvarbetaren upp

Nu har jag varit på styrrelsemötet. Kom tillbaka hem precis lagom till att de började hissa upp den första gruvarbetaren. Tre familjemedlemmar till gruvarbetaren har fått tillstånd att gå fram och möta honom när han kommer upp. Alla verkar hållla andan.
Detta kommer förstås att vara den stora nyheten i morgon, men jag följer det live nu och jag som inte ens har någon som helst connection till de där nere är nervös. Jag tror inte att det går att föreställa sig vad som rör sig i huvudet på alla de anhöriga som har väntat så länge på detta tillfälle.

Den lilla pojken som är med, troligtvis hans son, ser alldeles svimfärdig ut. Tänk vilken känslostorm som de går igenom under de 15 minuter lyftet tar.

 
Efter två månader i gruvan så kommer han upp. Kapslen de åker upp i är så liten. I femton minuter åker de i total mörker utan att kunna röra sig i denna kapsel. Inget för någon som är rädd för trånga utrymmen.

 
Och pojken bara gråter och får sen en lång kram av pappa (?)

 
Och sen är det fruns tur att få en kram

 
Uppe i kylan efter ha tillbringat två månader i 35 graders värme.

Otroligt känslosamt. Nu får vi verkligen hoppas att de går lika bra med alla kvarstående lyften. Det kommer att ta åtskilliga timmar innan alla är uppe.

Undrar om de bara har en kapsel? Vad händer om den går sönder innan de fått upp alla?

Ja, detta är alltså vad jag sysslar med nu. Men snart ska jag gå och lägga mig.

Kram /Marie

Räddning av gruvarbetarna

Kollar just nu på CNN där de bevakar räddningsarbetet av de 33 gruvarbetarna.
Nu får vi bara hoppas att allt går bra med att hissa upp dem. Vilket pådrag det är. Kan inte vara lätt för dem att komma upp till den storm det kommer att bli mot dem. Hade det varit jag hade jag bara velat komma hem till min familj i lugn och ro, inte vara bevakad av journalister och tv-team från hela världen.
Men som sagt, nu först får vi hoppas att går bra med upphissningen.

Fotbollsmatchen kunde ju kvittat. Fast vi fick ju se några snygga mål det måste man ju erkänna även fast det var fel lag som gjorde dem.

Nu ska jag strax bege mig till IKEA för kvällens styrelsemöte. Kanske ska hoppa in i duschen först bara.

Ha det gptt

/Marie

Nu blir det fotboll

Nu börjar snart matchen mellan Sverige och Holland. Såklart ska jag kolla. Fotbollskanalen.se
De har också en specialkamera som följer Zlatans varje steg under uppvärmningen och under matchen. Usch, det kan inte vara lätt att vara så bevakad. Men, fotboll är ju hans yrke så det är väl bara att acceptera. Jag ska iallfall kolla på matchen, inte Zlatan.

Annars händer det inte så mycket här idag. Ikväll blir det IKEA. Vi ska ha vårt styrelsemöte i SWEA där. Så då blir det väl kokt lax till middag kan jag tänka mig. Mitt ständiga val när jag äter på IKEA i Houston.

Pär ringde från Kiel i morse. Han hade kommit väl fram. Med på planet till Frankfurt var tydligen någon stor stjärna. Stjärnan i fråga var ständigt uppvaktad av folk som ville ha autografer och foton. Men Pär hade ingen aning om vem det var. Kanske någon coutrystjärna, de är ju ganska stora i Texas fast okända för oss.

Nej, nu får jag sluta blogga och koppla upp datorn till tv:n istället så att jag kan kolla på matchen. Det är illa när man måste använda samma dator till blogg och tv-tittande :) Vi har visserligen en stor gammal Dell-dator som inte varit igång på säkert sex månader stående bakom tv:n som jag skulle kunna starta upp, men det orkar jag inte riktigt. Då måste jag ju dra om kablar, uppdatera virusprogram etc.etc.

Ok. Fotboll nu.

Hej då

Kram /Marie

Linux?? Nu är det den röda istället för den blå som gäller ett tag

Min fina blå Sonylaptop är inlämnad. Han skulle kolla upp den och meddela imorgon om den behövs skickas iväg eller inte. Min gissning är att den måste iväg. Så jag har fått ta min TV-laptop, min röda dell till nåder igen. Det är ju egentligen inget större fel på den. Det jobbiga med den är bara att den får för sig att starta om med ojämna mellanrum. Ibland går det en hel dag utan att den startar om, ibland startar den om fem gånger på en dag.
Men kanske den har tänkt att vara snäll mot mig den här tiden.

När den blå kommer tillbaka så funderar jag på att försöka mig på att installera Linux i den röda. Pär har tjatat på mig ett tag att jag borde göra det. Lätt för honom att säga som inte har en tanke på att installera något operativsystem, men han har hört att det ska vara så bra med Linux, så det måste man ju ha.
Jo, jag har också hört att det är jättebra med Linux. Men jag har också hört att det kan vara lite knepigt att få det att fungera om man inte är van vid Linux. Mn som sagt, just den biten bryr sig Pär inte om, han har ju inte tänkt att installera det.
Någon som har något att komma med i frågan? Fördelar, nackdelar, problem som man kan stöta på på vägen, hårdvara som inte fungerar med Linux etc. etc.
Det enda som vi egentligen använder den röda till är att streama internet tv med, och jag hörde av någon för ett tag sedan att linux var det bästa operativsystemet för det ändamålet. Är det så? Och i så fall, varför? Inte för vi har några större problem med att streama nu heller, men det kan ju vara värt ett försök. Om inte annat kan man ju se det som att man lär sig något nytt om man installerar Linux. Som det är nu har jag noll koll, men jag köpte två Linuxtidningar idag, ska sätta mig och titta igenom dem och se om man får lite hum om vad det handlar om :)

När jag var och handlade lite mat på vägen hem idag så kände jag plötsligt att ett migränanfall var på gång. Pepper peppar, det är jättelängesedan jag hade något riktigt svårt anfall. Jag har haft några känningar ibland men kunnat tygla dem någorlunda om jag tagit några alvedon innan anfallet riktigt kommit igång. Det verkar som jag klarade det idag också. Känner av migränen lite, men inte alls så farligt som jag vet att det kan bli.
Jag vill inte råka ut för något annfall av den styrkan jag har haft ett par gånger med bl.a förlamning i ena armen och handen, och svår yrsel som följd och sprängande huvudvärk i flera dagar som gör att man tror att huvudet ska explodera. En av gångerna blev jag t.om inlagd över natten för min svåra migrän. Men som sagt, det var många år sedan jag hade så svåra anfall, och jag hoppas att jag slipper dem i framtiden också. Men varje gång man känner att ett anfall är på gång så blir man rädd att det ska bli ett av de svåra.

Nu blir det lite kvällsmat här i min ensamhet.

Ha det gott
Kram /Marie

Kattens lek med gräshoppan

Som alltid nu på morgonen passar jag på att ha dörren ut till trädgården öppen innan det blir för varmt. Lillpisen gillar det. Hon kan ligga utanför dörren och ändå kunna komma in precis när hon vill.
Hon brukar alltid säga till när hon kommer in. Det är väl mest för att jag ska svara så att hon vet var jag håller hus.
Idag satt jag vid datorn när hon kom in. Hon jamade som vanligt när hon gick innanför dörren, men idag så jamade hon jättehögt och oavbrutet. Man kunde tro att hon satt fast någonstans och ville ha hjälp. Jag ropade på henne och då kom hon in till mig. I munnen hade hon en jättestor gräshoppa. Gissa om hon var nöjd och stolt?
Vad gör man? Bannar henne för att hon har lytt sina instinkter? Nej, bäst att låta naturen sköta sitt. Hade hon inte kommit in med den så hade hon ju gjort samma sak utomhus, och ingen vet hur många hon faktiskt redan har fångat.
Iallafall, hon satte igång den typiska kattleken. Att inte skada, bara jaga och skrämmas.

  
Till slut tröttnade hon iallafall och jag kunde fånga gräshoppan och släppa ut den. Den hoppade iväg när den kom ut, så den såg ganska oskadad ut. Får hoppas att den klarar sig ifrån fler såna här äventyr i framtiden.

Efter en stunds lek kom jag på att jag ju faktiskt har videokamera i min nya systemkamera, bra tillfälle att prova den.

Lillpisen får gärna avstå från att ge mig sådana här presenter i fortsättningen.

Det var inte mycket som blev som planerat i går. Det blev ju Italienskt istället för Grekiskt. Senare på kvällen blev det Engelsk Wallander istället för ishockey.
Vi hade bara turen att vi bläddrade förbi den kanalen i vår jakt på ishockey. Just när vi kom in på den kanalen så gjorde de reklam om vad de skulle visa om fem minuter, den Brittiska versionen av Kurt Wallander, Mannen som log. Just denna serien visas på en reklamfri kanal. http://www.pbs.org/ Tänk att det finns sådana! De lever istället på sponsring från företag och privatpersoner. Kanske man skulle sponsra med en liten summa?

Nu ska jag ta med mig min kära laptop och åka till Gallerian och lämna in den. Snyft, hoppas att de kan fixa det på plats så att jag inte behöver vänta i tre veckor. Men så väl tror jag inte att det är tyvärr.

Ha det gott

Kram /Marie

Inget grekiskt idag

Strax innan vi skulle åka iväg till den Grekiska festivalen så backade Pär ur. Han kände sig sämre med bl.a lite ont i öronen. Så vi stannade hemma och slappade hela dagen. För en stund sedan läste jag på fb att de vi skulle träffa på festivalen också hade backat ur när de såg hur mycket folk och långa köer det var, och att det då också var lite för varmt gjorde ju inte saken bättre. De hade hamnat på en engelsk pub istället. Vi cyklade framåt eftermiddagen när Pär samlat lite kraft iväg till City center och hamnade på en italiensk restaurang. Så det blev italienskt och engelskt istället för grekiskt, kanske lika bra det.

Nu är vi hemma igen och ikväll blir det väl tv-soffan och NHL.  De har gratisvisning på alla NHL-kanalerna månaden ut så man kan om man vill ägna många timmar framför tv:n och titta på ishockey om man vill, och det vill man ju ganska ofta. Iallafall i det här huset. Fast alla bäst är det ju när Vancouver spelar förstås.

I morgon är det lite halv helgdag här. Columbus day.  Skolorna är stängda och därmed är jag ledig från min kurs, men de flesta andra verkar jobba som vanligt. Jag har inte riktigt fattat det här med de olika helgdagarna i det här landet.
Här är en liten förklaring tagen från Wikipedia;

Many countries in the New World and elsewhere celebrate the anniversary of Christopher Columbus's arrival in the Americas, specifically the Bahamas, which occurred on October 12, 1492 in the Julian calendar and October 21, 1492 in the modern Gregorian calendar, as an official holiday. The day is celebrated as Columbus Day in the United States, as Día de la Raza in many countries in the Americas, as Día de las Culturas (Day of the Cultures) in Costa Rica, as Discovery Day in the Bahamas, as Día de la Hispanidad and Fiesta Nacional in Spain and as Día de las Américas (Day of the Americas) in Uruguay. These holidays have been celebrated unofficially since the late 18th century, and officially in various countries since the early 20th century.

Since 1971, the holiday has been fixed to the second Monday in October, coincidentally the same day as Thanksgiving in neighboring Canada (which was fixed to that date in 1959). It is generally observed today by banks, the bond market, the U.S. Postal Service and other federal agencies, most state government offices, and some school districts. Some businesses and some stock exchanges remain open, also some states and municipalities abstain from observing the holiday.<sup>[5]

Så nu vet vi det.</sup>

Ha en bra kväll

Kram /Marie

Igår kräftskiva, idag Grekisk festival

I går var vi på SWEA:s årliga kräftskiva. Vi hade betydligt bättre väder i år än förra året. Det var en underbar kväll med alldeles lagom temperatur och inga myggor.
Det blev en trevlig kväll i fina omgivningar. Snälla Astrid hade låtit oss invadera deras paviljong.

Idag håller Pär på att packa för ytterligare en Kielresa. Han åker i morgon och kommer hem på lördag.

Idag är planen att åka till stan och kolla in den Grekiska festivalen. Rapport kommer kanske senare.

Igår var förutom kräftskivan en väldigt slapp dag. Pär känner sig lite hängig och slö. Det är hans otur att vara förkyld nu. Inte roligt att flyga med en täppt näsa. Så vi får hoppas att det är bättre i morgon.

I morgon ska jag nog åka iväg med min dator till farbror doktorn. Den fungerar egentligen alldeles utmärk förutom att den har väldigt svårt att läsa cd/dvd-skivor. Det har krånglat redan från början, men det har inte blivit av att jag lämnat in den. Men nu ska det iallafall ske, bäst att få det gjort innan garantin går ut. Problemet är bara att de troligtvis måste skicka den till Sony och att det tar 2-3 veckor innan man får tillbaka den. Inte kul. Men jag får väl hålla tillgoda med min gamla Dell som startar om med ojämna mellanrum under tiden.

Ha en bra dag

Kram /Marie

Sådärja

Nu är jag nyduschad och 60 USD fattigare. Men så är jag ju numera en fullfjädrad tennisspelare efter morgonens lektion med Jordan så det kanske det var värt. Det var jättekul, men om det ska bli fler lektioner i framtiden så får jag allt hitta någon som är lite billigare.
Men det var verkligen en toppenmorgon vad det gäller vädret. Temperaturen var alldeles lagom, och vår bana låg i skugga. Skönt att svettas för att man gör en fysisk aktivitet för en gång skull och inte bara för att man går utanför sitt hus.

Det är ett fint ställe det här. Jag skulle inte ha något emot att stanna ett tag. Men ikväll åker jag tillbaka till Lillpisen och det är ju inte så dumt det heller.

Nu ska jaga checka ut och åka in till Woodlands centrum och möta födelsedagsbarnet Mia för en lunch.

Ha en bra dag alla,

Kram /Marie

På semester

Nu är jag också i exotiska The Woodlands. De var någon i Pärs grupp som tyckte att jag lika väl kunde komma hit när Pär ändå hade ett rum här.
Så sagt och gjort, i eftermiddags så styrde jag Volvon mot Woodlands och kom fram till Woodlands Resort strax innan Pärs grupp var klara med arbetet för dagen. Jag installerade mig på rummet och gick sedan bort till Tenniscentret och bokade en tennislektion tills i morgon bitti kl. 9. Det var inte gratis precis att få en lektion, men så kommer det säkert att ge stora resultat så det är det väl värt, eller? Nej, jag tror nog inte jag kommer bli en stor tennisspelare efter en timme med Jordan i morgon, men lite kul är det att få lite input ibland.

Efter att ha bokat tennisen körde jag hem till en kollega till Pär där gänget var samlat innan det var dags för en gemensam middag på en restaurang i centrum. Gott och trevligt. Det är ett trevligt gäng som Pär har runt omkring sig.

Annars idag så har det varit SWEA-lunch på IKEA. Vi var väl 11-12 personer idag. Ett par nya bekantskaper var det även idag. Kul att det hela tiden kommer nya medlemmar till SWEA.
Margret som jobbar på IKEA hade varit förutseende nog att duka långbord och reservera bordet åt oss. Det såg så välkomnande ut när vi möttes av vår SWEA-flagga på bordet.

Efter lunchen var jag bara hemma en snabb runda för att packa ihop lite grejer som skulle med till Woodlands. Jag fick lite dåligt samvete över att lämna Lillpisen ensam igen. Hon har blivit så otroligt tillgiven och kelen sen vi kom tillbaka från Kanada. I morse låg hon och sov först på mina ben och sedan på min mage. Det har nog aldrig hänt tidigare. Men hon har ju flera kompisar dör ute som kan göra henne sällskap. I går kväll när jag skulle se om Lillpisen ville in så upprepades samma sak som kvällen innan. Jag såg ett par ögon lysa emot mig i mörkret ifrån den lilla vrån jag gjort i ordning. Jag antog att det var vår snyltgäst som lagt sig tillrätta för kvällen och hämtade ficklampan och kollade efter. Och mycket riktigt, det var den svarta som låg där, och nu fick jag t.o.m bildbevis på snyltaren. Jaja, vi kan väl bjuda på lite natthärbärge, men någon mat blir det inte åt herr Svart. Skålarna som finns med på bilden är kvar sen vår Montrealresa, de är tomma sedan länge.

 

Nu ska jag förhoppningsvis sova gott så jag är laddad för lite tennis i morgon bitti.

Godnatt

Kram /Marie

Nu är det bara jag och katten igen

Pär har åkt iväg med jobbet. Tre dagar ska han vara borta. Gissa vart han är. Jo i exotiska The Woodlands!!
The Woodlands är för er som inte vet, ett stort och fint område norr ca 45 min norr om Houston. Det är många svenskar som bor där och pendlar in till Houston varje dag. Vi var också och tittade på det området när vi skulle flytta till Houston. Vi konstaterade att det var väldigt fint och att vi gärna skulle bo där men att det var för långt att åka varje dag. Och sär är alltså Pär i dagarna tre. Känns ju lite konstigt. Om han nu ändå ska vara borta, varför inte åka till något lite mer spännande ställe? Och varför bo på hotell när det tar 45 minuter att åka hem? Men men, är det bestämt att det ska vara så, så är det bara att acceptera.

Här i Houston är det iallafall underbart väder för tillfället. Det är som en varm och go svensk sommar. Knappt 30 grader på dagarna med lite svalare nätter. Vi sover med fönstret öppet nu, underbart.

Resan hem från Montreal gick bra. Till slut, måste jag nog tillägga.
Jag och Pär hade en liten diskussion dagen innan om vilken buss vi skulle ta till flygplatsen. Jag vill ju alltid vara i mycket god tid och sitter hellre och väntar en timme extra än att riskera att komma försent. Pär vill också vara i god tid, men inte med lika god marginal som jag.
Nåväl, vi bestämde oss för en buss tillslut, även fast jag ville åka en kvart tidigare. Låter kanske lite fånigt, men en kvart kan göra stor skillnad. Man kan ha turen att komma precis innan den stora rusningen om man kommer femton minuter tidigare.
Bussen var i tid och vi var incheckade och klara en och en halv timme innan planet skulle gå.
Givetvis kunde Pär inte hålla sig, utan var tvungen att säga: Jaha, vi var här alldeles för tidigt.
Nja, sa jag , vi är ju inte igenom kontrollerna ännu, och det skulle tyvärr visa sig att jag hade rätt.
Kön till säkerhetskontrollen var lååång och när det äntligen blev vår tur så visade det sig att jag hade blivit utvald till en extra säkerhetskontroll. Så vi blev tvångsplacerade i en lång kö fram till stationen som skulle kolla oss och vårt handbagage. Något strulade för de som var längst fram i kön så det tog evigheter innan det blev vår tur. Men så småningom var vi iallafall klara där och hade nu bara immigrationen kvar. Men gör den redan i Kanada istället för i Houston.
När jag åkte från Toronto en annan gång så gick immigrationen på ett par minuter. Inte här inte. Kön var ännu längre än till Säkerhetskontrollen. Det gick folk och samlade in passagerare till olika flighter så att de skulle få gå före i kön. Men inte förrän det var tjugo minuter kvar till avgång fick vi gå före. Det tog fem minuter för mig att ha lämnat fingeravtryck och bli fotograferad osv. När det var Pärs tur så hade han bara vänster tumme kvar att registrera då datorn kraschade. Det blev till att gå till en annan lucka, där systemet skulle köras gång. Han såg väl på mig att jag stod och hoppade av stress, så han sa till mig att jag kunde gå eftersom jag var klar. Det var då tio minuter kvar till avgång. Jag sprang iväg mot gaten. En kille med bil såg att jag såg stressad ut plockade upp mig och körde mig till gaten. Medans jag satt i bilen hörde jag hur de gjorde ett final call till passagerarna till Houston. När vi kom fram till gaten skrattade föraren och sa, se du hann ju. Ja, men min man är kvar i immigrationen svarade jag. Ok, jag hämtar honom svarade han då och drog iväg. Tjejen vid gaten började ringa till immigrationen för att kolla upp om Pär var på väg snart, men innan hon fick svar så kom föraren tillbaka med Pär som passagerare. Det var en skön syn att se de komma. Vi steg ombord på planet exakt på avgångstid tror jag, så vi hade verkligen tur att de inte hade stängt gaten.

Ja det blev en stressad avslutning på en annars mycket bra Montrealhelg. Men vi är glada över att ha varit och hälsat på Fredrik och se hur han har det.
Men nästa gång blir det nog en tidigare buss tror jag:)

Lillpisen ser ut att ha klarat ensamheten bra också. Hon kom inte hem förrän på kvällen. Innan dess hade vi sett en av de andra strykarkatterna vara framme och äta upp Lillpisens mat, men då blev ju den katten mätt i magen iallafall.
I gårkväll så var Lillpisen ute när vi gick och la oss. Det brukar hon inte vara. Men hon vill väl njuta av den svala temperaturen. Jag kunde som vanligt inte somna på ett tag, så när jag ändå låg vaken så gick jag ner efter ett par timmar för att se om hon kanske var utanför och ville in. Jag öppnade dörren till trädgården och såg att hon låg i plastbaljan vi gjort i ordning till henne så att hon skulle ha något ställe med skugga och där det inte skulle bli blött om det regnade medan vi var borta. Jag kallade på henne, men hon bara tittade på mig utan att göra någon ansats att komma in. Jag blev lite misstänksam, för hon brukar alltid komma in om hon är utanför när man öppnar dörren. Jag hämtade en ficklampa och lyste in i vrån och såg att det var ju inte alls Lillpisen som låg där utan “Den svarta! Alltså samma katt som käkade upp hennes mat tidigare under dagen. Hon verkar trivas här. Men jag har inte riktigt fått klart för mig om hon hör till någon familj eller inte. Hon har ju funnits här sedan vi flyttade in, men hon ser väldigt fin och välhållen ut. Så det kanske bara är så att hon är på lite semester i vår trädgård ibland.  I vilket fall som helst så blir det inte mer mat serverad till den svarta. Han får inte tro att hon hör hemma här.

Nu ska jag iallafall äta. Det blir lite microvärmda rester från i går som jag ska njuta av i solen.

Kram /Marie

Att bestiga ett kungligt berg

Idag vaknade vi till en dag med lite sol, men framför allt, inget regn. Toppen. Då kunde vi gå upp på Mont Royal som vi tänkt göra ända sedan vi kom hit.
Nåja, att kalla det ett berg är att ta i. Den högsta punkten är 233 m.ö.h.
Vi tog tunnelbanan några stationer och promenerade sedan mot kullen. När vi kom fram så mötte oss en kulle med vackra höstfärger. Mont Royal är ett populärt friluftsområde förstod vi. Det var mycket folk där, barnfamiljer som strosade, joggare, cyklister, både de som var där och tränade och de som bara hade cykeln som ett transportmedel, hundägare, pensionärer, studenter och förstås turister som oss.

 

Man kunde välja att gå den långa cykelvägen upp eller gå lite mindre stigar som gick lite mer rakt upp. Vi gjorde lite av varje.

 

Vi promenerade till det berömda korset. Tyvärr, inget kort därifrån. Sedan gick vi vidare till Le Chalet där man hade en magnifik utsikt över Montreal.

    

 

 

  

 

Pär tar igen sig framför Le Chalet.

Vi tog en annan väg ner och innan vi hoppade på tunnelbanan så tog vi en paus på Starbucks. Det satt fint med en espresso efter några timmars promenad.
Sen blev det lite slapp på hotellet. Jag pysslade lite med foton och blogg och Pär pluggade inför sin examen han ska ha om en vecka.
Kl. halv sju kom Fredrik och hans kompis Bastian från Houston som nu pluggar på MC Gill här i Montreal. Vi skulle ut och äta tillsammans.
Det blev les 3 brasseurs. Jag åt Flammekueches, det är som ultratunn pizza. Supergott, sist jag åt det var i Annecy när vi bodde i Genève. Så det var ju ett tag sedan.

Efter maten skiljdes vi åt utanför vårt hotell. Fredrik och Bastian skulle hem till Bastian för vidare äventyr i natten medan jag och Pär slappade på rummet för att orka upp tidigt för att hinna med planet hem.

Känns ju lite vemodigt att säga hejdå till Fredrik, men det verkar som han har det bra här i Montreal och då får man ju vara nöjd. Nästa gång vi ses blir till jul om inget oplanerat inträffar.


Ha det gott

Kram /Marie

Ute och cyklar

Igår åkte vi ut  till Walmart tillsammans med Fredrik. Bäst att passa på när morsan och farsan är med och kan betala och bära.

 
I väntan på tunnelbanetåget.

Det blev en del inköp, och mer kunde det väl blivit, men varorna skulle ju transporteras tillbaka till Fredriks lägenhet också. Så det blev en naturlig begränsning på handlandet.

 
En mikrovågsugn är ganska tung att bära även fast vi köpte en av de minsta.

Efter inköpsrundan så stack Fredrik hem till sig för att plugga en stund innan han skulle fira en kompis födelsedag tillsammans med några andra Houstonkompisar.
Jag och Pär promenerade ner till Gamla stan. Äntligen hade det slutat att regna. När vi kom ner till vattnet så bestämde vi oss att prova cykeluthyrningen. Man stoppar bara in sitt kreditkort i en maskin och talar om hur många cyklar man vill hyra, sen kommer det ut en lapp som ger en kod som man trycker in för att låsa upp sin cykel. Det finns massor av cykelställ att ställa tillbaka cykeln i efteråt, det är bara att välja den som passar en bäst. Detta systemet är tänkt för korttidsuthyrning endast. Använder man cykeln mer än 90 minuter så blir det ganska mycket dyrare för varje timme.

Deet röda strecket är vår cykeltur. Ynkliga nio kilometer belv det.

Vår stolta plan var att vi skulle cykla ut till en av öarna. Men när vi nått bron så insåg vi att det snart skulle bli ganska kallt och vi hade för tunna kläder på oss. Så vi stannade och på bron och tog några kort och vände sedan åter till för att lämna tillbaka cyklarna nere i gamla hamnen.

 

 

Efter att vi lämnat cyklarna så strosade vi igenom gamla stan och China Town på vår väg tillbaka till hotellet.

Vi gick även förbi huset där Fredrik bor.
   
På sjunde våningen i det här huset har Fredrik sitt studentrum.

Efter en mellanlandning på hotellet så begav i oss ut för att käka.
Vi hamnade på en uppvärmd terass på en Italiensk restaurang. Gott och trevligt.

Ha det gott

Kram /Marie